Den ultimata narcissismen
FILMENAlice Klieg (Kristen Wiig) lider av borderline och lever ett liv styrt av medicinering och rutiner. Hennes hem är färgsorterat och tv:n står alltid på, oftast med ett inspelat avsnitt av "Oprah" som vägledande guide. Alice kan avsnitten utantill. En annan viktig rutin är att spela på det stora nationella tv-lotteriet och helt plötsligt sitter Alice där med den vinnande lotten. Hon kammar hem en drömvinst på obegripligt många miljoner och har möjligheten att ändra sitt liv.
Det första hon gör är att sluta med sina mediciner, vilket upprör hennes doktor (Tim Robbins). Sen flyttar hon in "tills vidare" på ett casino och sen betalar hon för ett eget tv-program. Det är en liten lokal tv-station på ruinens brant som gladeligen tar emot alla pengar de kan få, och Alice har ju inga naturliga hämningar utan skriver ut check efter check så hon kan få göra sin egen talkshow. Det finns inga gäster, inga inslag och bara lösa trådar, men det är så Alice vill ha det och det är så det blir. Snart blir gränserna mellan Alice liv och hennes tv-program flytande och räcker det för att hålla känslorna i schack eller är hon beroende av sin medicinering?
Kristen Wiig har gjort en del skruvade, eller "annorlunda" för att använda ett mildare uttryck, karaktärer på sistone. Hon gör det ofta bra och Alice blir ännu en i raden, men kanske lite plågsamt realistisk när man studerar henne djupare. Filmen växlar mellan det dramatiska och det komiska och stundtals sitter man och skäms i tv-soffan för att Alice är pinsam. Samtidigt hugger det lite i hjärtat för att gestaltningen inte är tagen helt ur luften. Sjukdomen finns där och om man läser kommentarer till filmen från tittare som har borderlinedrabbade i sin närhet får både filmen och Wiig lovord. Gestaltningen ska vara mycket verklighetstrogen.
Ur en annan synvinkel kan man se filmen som en kommentar till det moderna livet där vissa människor delar med sig lite väl mycket av sina liv via bloggar eller sociala medier och där vi sett oss tvungna att uppfinna något som heter "selfiepinne". Den ultimata narcissismen är att köpa sig ett eget tv-program som handlar om en själv.
"Welcome to Me" är kanske bättre som social kommentar än som en komedi, om den nu ska räknas som en sådan. Det är, hur man än ser på saken, en ganska bökig film, mest på grund av en trovärdigt skriven och gestaltad huvudperson.
Det första hon gör är att sluta med sina mediciner, vilket upprör hennes doktor (Tim Robbins). Sen flyttar hon in "tills vidare" på ett casino och sen betalar hon för ett eget tv-program. Det är en liten lokal tv-station på ruinens brant som gladeligen tar emot alla pengar de kan få, och Alice har ju inga naturliga hämningar utan skriver ut check efter check så hon kan få göra sin egen talkshow. Det finns inga gäster, inga inslag och bara lösa trådar, men det är så Alice vill ha det och det är så det blir. Snart blir gränserna mellan Alice liv och hennes tv-program flytande och räcker det för att hålla känslorna i schack eller är hon beroende av sin medicinering?
Kristen Wiig har gjort en del skruvade, eller "annorlunda" för att använda ett mildare uttryck, karaktärer på sistone. Hon gör det ofta bra och Alice blir ännu en i raden, men kanske lite plågsamt realistisk när man studerar henne djupare. Filmen växlar mellan det dramatiska och det komiska och stundtals sitter man och skäms i tv-soffan för att Alice är pinsam. Samtidigt hugger det lite i hjärtat för att gestaltningen inte är tagen helt ur luften. Sjukdomen finns där och om man läser kommentarer till filmen från tittare som har borderlinedrabbade i sin närhet får både filmen och Wiig lovord. Gestaltningen ska vara mycket verklighetstrogen.
Ur en annan synvinkel kan man se filmen som en kommentar till det moderna livet där vissa människor delar med sig lite väl mycket av sina liv via bloggar eller sociala medier och där vi sett oss tvungna att uppfinna något som heter "selfiepinne". Den ultimata narcissismen är att köpa sig ett eget tv-program som handlar om en själv.
"Welcome to Me" är kanske bättre som social kommentar än som en komedi, om den nu ska räknas som en sådan. Det är, hur man än ser på saken, en ganska bökig film, mest på grund av en trovärdigt skriven och gestaltad huvudperson.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är delvis verklighetsbaserad i betydelsen att manusförfattaren Eliot Laurence tappade greppet om sitt eget liv när hans skrivarpartner hastigt dog. Hans beteende då har förts över till Alice, men han led aldrig av borderline.
2. Betydande roller i filmen görs av Wes Bentley, Linda Cardellini, Joan Cusack, Jennifer Jason Leigh, James Marsden och Alan Tudyk
3. En film om galenskap - på ett eller annat vis - är inte komplett utan The Pixies "Where's is my mind" på soundtracket, och självklart är den med!
2. Betydande roller i filmen görs av Wes Bentley, Linda Cardellini, Joan Cusack, Jennifer Jason Leigh, James Marsden och Alan Tudyk
3. En film om galenskap - på ett eller annat vis - är inte komplett utan The Pixies "Where's is my mind" på soundtracket, och självklart är den med!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Kristen Wiig (31)
Kristen Wiig (31)
