Det är mörkt, kan någon tända lampan?
FILMENNär man är intresserad av subkulturer till höger och vänster måste man emellanåt utesluta vissa saker för att det helt enkelt inte finns mer tid att lägga på sina intressen. I mitt fall betyder det att jag låtit bli att spela moderna tv- och dataspel. Jag lade lite tid i slutet av 90-talet på att spela "Tomb Raider" och "Quake" men sedan tog det stopp. Jag har verkligen ingenting emot spel och tittar gärna på när andra spelar, men mitt dygn har inte de extra timmar som krävs för att verkligen gå all in i den världen.
Det hindrar mig dock inte från att lägga vissa namn på minnet och därför är jag inte helt nollställd när populära spelserien "Assassin's Creed" blir film. Jag kan i och för sig inte avgöra hur väl filmen liknar eller hyllar sin förlaga, men i mina ögon känns inte gestaltningen överdrivet dataspelsaktig. Den får mig heller inte att vilja spela spelet, vilket kanske är en liten brist.
För att vara brutalt ärlig är jag inte så värst imponerad av filmen. Det mest beskrivande jag kan säga är att den är otydlig. Till att börja med är den extremt mörk och är den inte mörk så är den dammig och rökig och det är ärligt talat svårt att se vad som händer. Sedan är storyn otydlig. Jag förstår att det är två fraktioner som ställs emot varandra, assassinerna (märkligt svenskt ord) och tempelriddarna, där de förra står för fri vilja och de senare för kontroll. Båda slåss om ett äpple (!) som är oerhört avgörande.
Michael Fassbender spelar två roller i filmen. Dels är han assassinen Aguilar under spanska inkvisitionen och dels är han dömda mördaren Cal Lynch som faktiskt avrättas, men omhändertas av organisationen Abstergo Industries med Alan Rikkin (Jeremy Irons) och hans dotter Sophia (Marion Cotillard) i spetsen. Sophia vill göra ett experiment med Cal då hon menar att han är den sista ättlingen till Aguilar och genom att låta honom utsättas för regression i en speciell maskin ska Cal synkroniseras med sin förfader och hjälpa till att lokalisera artefakten Edenäpplet som ska förändra världen.
Via regressionsexperimenten får vi se hur Aguilar och hans kollegor rände runt under 1400-talet och slogs mot tempelriddare, och så småningom börjar Cal förenas med sitt forna jag, men börjar även ifrågasätta motiven till experimenten.
När jag läser på om dataspelet finner jag att upplägget med en modern man som återupplever sin förfäders äventyr är helt i sin ordning, men jag tycker inte att det blir en bra story. Regressionsåterblickarna är betydligt mer intressanta är filmens nutid och på något vis hade jag önskat att nutidsactionen hade kommit lite tidigare. Jag saknar ett flyt i berättelsen och att filmen är så förbannat mörk gör faktiskt inte saken lättare. Jag tappar fokus och i stället för rafflande action blir det två sömniga timmar som bjuds.
Något annat som sätter en stor bromskloss i vägen är att både assassinerna och tempelriddarna slåss för fred, och gör det genom att mörda varandra på blodiga vis. Det skär sig lite.
Tyvärr, för denna tittare blev det "Game over" snabbt.
Det hindrar mig dock inte från att lägga vissa namn på minnet och därför är jag inte helt nollställd när populära spelserien "Assassin's Creed" blir film. Jag kan i och för sig inte avgöra hur väl filmen liknar eller hyllar sin förlaga, men i mina ögon känns inte gestaltningen överdrivet dataspelsaktig. Den får mig heller inte att vilja spela spelet, vilket kanske är en liten brist.
För att vara brutalt ärlig är jag inte så värst imponerad av filmen. Det mest beskrivande jag kan säga är att den är otydlig. Till att börja med är den extremt mörk och är den inte mörk så är den dammig och rökig och det är ärligt talat svårt att se vad som händer. Sedan är storyn otydlig. Jag förstår att det är två fraktioner som ställs emot varandra, assassinerna (märkligt svenskt ord) och tempelriddarna, där de förra står för fri vilja och de senare för kontroll. Båda slåss om ett äpple (!) som är oerhört avgörande.
Michael Fassbender spelar två roller i filmen. Dels är han assassinen Aguilar under spanska inkvisitionen och dels är han dömda mördaren Cal Lynch som faktiskt avrättas, men omhändertas av organisationen Abstergo Industries med Alan Rikkin (Jeremy Irons) och hans dotter Sophia (Marion Cotillard) i spetsen. Sophia vill göra ett experiment med Cal då hon menar att han är den sista ättlingen till Aguilar och genom att låta honom utsättas för regression i en speciell maskin ska Cal synkroniseras med sin förfader och hjälpa till att lokalisera artefakten Edenäpplet som ska förändra världen.
Via regressionsexperimenten får vi se hur Aguilar och hans kollegor rände runt under 1400-talet och slogs mot tempelriddare, och så småningom börjar Cal förenas med sitt forna jag, men börjar även ifrågasätta motiven till experimenten.
När jag läser på om dataspelet finner jag att upplägget med en modern man som återupplever sin förfäders äventyr är helt i sin ordning, men jag tycker inte att det blir en bra story. Regressionsåterblickarna är betydligt mer intressanta är filmens nutid och på något vis hade jag önskat att nutidsactionen hade kommit lite tidigare. Jag saknar ett flyt i berättelsen och att filmen är så förbannat mörk gör faktiskt inte saken lättare. Jag tappar fokus och i stället för rafflande action blir det två sömniga timmar som bjuds.
Något annat som sätter en stor bromskloss i vägen är att både assassinerna och tempelriddarna slåss för fred, och gör det genom att mörda varandra på blodiga vis. Det skär sig lite.
Tyvärr, för denna tittare blev det "Game over" snabbt.
EXTRAMATERIALET
En drygt 40-minuter lång bakomfilm betar av olika produktionsaspekter i bitar och ger en bra bild av hur filmen kom till. Egentligen inget uppseendeväckande utan en del om hur filmen utvecklades, själva inspelningen, kläder och vapen och sånt, och som final en riktigt trevlig titt på filmens stuntsekvenser där parkourexperter och lindansare och allt möjligt användes för att få till tjusiga praktiska stunts.
Som komplement kan man sedan hitta regissören Justin Kurzel där han samtalar med några olika kollegor, så som hans egen bror som stod för musiken i filmen, filmens klippare och filmens manusförfattare med flera. Ett lite småroligt grepp där det blir fokus på specifika bitar utan att det känns för stelbent eller överseriöst.
Filmens bortklippta scener kan man se separat eller med filmade kommentarer från Kurzel och klipparen Christopher Tellefsen där mycket handlar om en karaktär som klipptes bort helt och hållet ur filmen.
Som avslutning lite småkrafs som bilder och trailers.
Som komplement kan man sedan hitta regissören Justin Kurzel där han samtalar med några olika kollegor, så som hans egen bror som stod för musiken i filmen, filmens klippare och filmens manusförfattare med flera. Ett lite småroligt grepp där det blir fokus på specifika bitar utan att det känns för stelbent eller överseriöst.
Filmens bortklippta scener kan man se separat eller med filmade kommentarer från Kurzel och klipparen Christopher Tellefsen där mycket handlar om en karaktär som klipptes bort helt och hållet ur filmen.
Som avslutning lite småkrafs som bilder och trailers.
TRE SAKER
1. Svensken Matias Varela ("Snabba Cash"-filmerna med mera) gör en hyfsat stor biroll i filmen, men har inte speciellt många repliker vilket gör att han försvinner i bakgrunden på något vis.
2. Far och som Gleeson - Brendan och Brian - spelar samma karaktär i filmen, fast givetvis med 30 års tidsskillnad.
3. Det första "Assassin's Creed"-spelet var på sätt och vis en spin-off på "Prince of Persia: The Sands of Time", vars filmatisering också förlitade sig på parkouraction.
2. Far och som Gleeson - Brendan och Brian - spelar samma karaktär i filmen, fast givetvis med 30 års tidsskillnad.
3. Det första "Assassin's Creed"-spelet var på sätt och vis en spin-off på "Prince of Persia: The Sands of Time", vars filmatisering också förlitade sig på parkouraction.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Michael Fassbender (18)
Michael Fassbender (18)
