Snällt och trevligt för yngre tittare
FILMENJag hör till den generation som växte upp med ett nytt nummer av "Bamse" i brevlådan varje månad. Jag var med i realtid kvällen när "Bamse och Brummelisa kramade varandra extra länge" och sedan klämde ur sig sina tre barn och så vidare. Nu kan man väl i och för sig att argumentera att det är många fler generationer än min som växt upp med Bamse på ett eller annat vis. En svensk serietidningsikon är det hur som helst.
Jag minns även de tecknade kortfilmerna med Olof Thunbergs mjuka berättarröst. Snacka om att bli ett med formatet! I modern tid har Bamse dykt upp i två animerade långfilmer. Först "Bamse och tjuvstaden" (2014) och så nu med "Bamse och häxans dotter". Det är 2D-animerade filmer där karaktärerna är designade helt och hållet efter Rune Andréassons original mot målade bakgrunder. Enkelt och snyggt.
Målgruppen är ganska tydlig - det är filmer för yngre tittare och det finns inga direkta "vuxna" referenser så som det oftast gör i amerikanska animerade filmer. Med det sagt kan jag inte påstå att jag blir överdrivet engagerad i filmen, utan tydligt känner att jag står utanför målgruppen.
Berättelsen har två delar som går ihop i slutet. Krösus Sork har hittat guld i bävrarnas damm och vill givetvis komma åt varenda korn för att utöka sin förmögenhet ytterligare. Det enda sättet att göra det är att riva dammen, men det går ju inte så länge Bamse står i vägen. Det är den ena delen, den andra handlar om en helt ny karaktär i Bamse-världen, lodjursflickan Lova som från ingenstans ramlar in i skogens alla andra barn - inklusive Bamses egen kull - och verkar vara lite udda. Det visar sig att hon är en häxas dotter och som fått finna sig i att häxor är utstötta och därmed elaka, men Lova tror att de kan vara något annat.
En häxa är precis vad Krösus Sork behöver för att bli av med Bamse, men det är ju ingen högoddsare att det hela slutar ungefär som det brukar för Krösus Sork...
"Bamse och häxans dotter" är precis som alla tidningar jag läste som barn en snäll historia med sin beskärda del av orolig spänning mitt i och ett trevligt slut för att runda av det hela. Inga överraskningar där inte, och det är väl så det ska vara. Jag påpekar igen att jag inte alls hör till målgruppen, men jag är övertygad om att barn i rätt åldrar älskar historien och vill ha mer - och mer kommer säkert.
Jag minns även de tecknade kortfilmerna med Olof Thunbergs mjuka berättarröst. Snacka om att bli ett med formatet! I modern tid har Bamse dykt upp i två animerade långfilmer. Först "Bamse och tjuvstaden" (2014) och så nu med "Bamse och häxans dotter". Det är 2D-animerade filmer där karaktärerna är designade helt och hållet efter Rune Andréassons original mot målade bakgrunder. Enkelt och snyggt.
Målgruppen är ganska tydlig - det är filmer för yngre tittare och det finns inga direkta "vuxna" referenser så som det oftast gör i amerikanska animerade filmer. Med det sagt kan jag inte påstå att jag blir överdrivet engagerad i filmen, utan tydligt känner att jag står utanför målgruppen.
Berättelsen har två delar som går ihop i slutet. Krösus Sork har hittat guld i bävrarnas damm och vill givetvis komma åt varenda korn för att utöka sin förmögenhet ytterligare. Det enda sättet att göra det är att riva dammen, men det går ju inte så länge Bamse står i vägen. Det är den ena delen, den andra handlar om en helt ny karaktär i Bamse-världen, lodjursflickan Lova som från ingenstans ramlar in i skogens alla andra barn - inklusive Bamses egen kull - och verkar vara lite udda. Det visar sig att hon är en häxas dotter och som fått finna sig i att häxor är utstötta och därmed elaka, men Lova tror att de kan vara något annat.
En häxa är precis vad Krösus Sork behöver för att bli av med Bamse, men det är ju ingen högoddsare att det hela slutar ungefär som det brukar för Krösus Sork...
"Bamse och häxans dotter" är precis som alla tidningar jag läste som barn en snäll historia med sin beskärda del av orolig spänning mitt i och ett trevligt slut för att runda av det hela. Inga överraskningar där inte, och det är väl så det ska vara. Jag påpekar igen att jag inte alls hör till målgruppen, men jag är övertygad om att barn i rätt åldrar älskar historien och vill ha mer - och mer kommer säkert.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det är idel kända namn som lånat ut sina röster, till exempel Peter Haber (Bamse), Morgan Alling (Lille Skutt) och Jonas Karlsson (Krösus Sork), med Ingela Olsson, Malin Cederbladh, Christer Fant, Shebly Niavarani, Leif Andrée och Ia Langhammer i mindre roller. Tomas Bolme är berättare.
2. Jag tycker dock inte att skådespelarna gör ett speciellt bra jobb. Det låter överdrivet och emellanåt lite oengagerat. Jonas Karlsson gör kanske allra bäst ifrån sig eftersom karaktären är lite over-the-top.
3. Steve Kratz gör Skalman och han låter extra knepig. För några år sedan recenserade jag barnpjäsen "Bamse och världsmästaren i elakhet" där Måns Nathanaelsson gjorde en utmärkt Skalman i Olof Thunbergs anda. Synd att han inte fick göra rösten här.
2. Jag tycker dock inte att skådespelarna gör ett speciellt bra jobb. Det låter överdrivet och emellanåt lite oengagerat. Jonas Karlsson gör kanske allra bäst ifrån sig eftersom karaktären är lite over-the-top.
3. Steve Kratz gör Skalman och han låter extra knepig. För några år sedan recenserade jag barnpjäsen "Bamse och världsmästaren i elakhet" där Måns Nathanaelsson gjorde en utmärkt Skalman i Olof Thunbergs anda. Synd att han inte fick göra rösten här.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Jonas Karlsson (26)
Jonas Karlsson (26)
