Världens snuskigaste dramakomedi
FILMENDen första säsongen av "Californication" slutade som rena sagan. Den stora påsättaren Hank Moody (David Duchovny) lyckades få sitt ex Karen (Natascha McElhone) att rymma från sitt bröllop tillsammans med gemensamma dottern Becca (Madeleine Martin). Men vad händer efter det klassiska sagoslutet? Ja, det är det som den andra säsongen handlar om.
Hank gör sitt bästa. Han har dragit ned på drickandet, han kör med nikotinplåster istället för cigaretter och han håller sig till en och samma kvinna, även om han av misstag råkar ha oralsex med en annan... Lagom till när Hank friar till Karen bestämmer hon sig för att det inte går längre. Dottern hamnar lite i kläm men konstaterar dystert att det var roligt så länge det varade.
Hank är dock inte den som ger sig i första taget, även om han inte ser något hinder till att ha några andra kvinnor när möjligheten ändå finns. Det är så sjukt mycket sex i "Californication" att även den mest oblyga rodnar. Ändå är det inte plumpt utan mest roligt och med en hel del allvar i botten. Det är en så väl avvägd blandning av drama och komedi så att det knappast kan göras tydligare. Det tilltalande bettet i replikerna är kvar sedan första säsongen och frågan är om denna andra säsong till och med än bättre än sin föregångare.
Skrivkrampen botas av ett uppdrag om att spökskriva skivproducenten Lew Ashbys (Callum Keith Rennie) biografi - en man som är likvärdig med Hank, och kanske till och med värre, men som också ruvar på en hel del historier, kanske mest intressant och mest hemlig den om den stora kärleken som rann ut i sanden. Hank spårar upp kvinnan i fråga (Mädchen Amick) och finner henne mer intressant än vad han räknat med. Samtidigt blir Lew intresserad av Karen och den fortfarande diaboliska sociopaten Mia (Madeline Zima) som snart ska debutera med boken hon stal av Hank.
Att Mia är kvar i serien måste bero på att hon är en fanfavorit, och - så klart - för att bibehålla hemligheten mellan henne och Hank, för i övrigt har hon ingen anledning att vara kvar. Men det är skönt att karaktärer återkommer. Hanks agent Charlie Runkle (Evan Handler) får sparken och finner sig snart i porrbranschen, vilket får ödesdigra konsekvenser för hans äktenskap med Marcy (Pamela Adlon). Även en rad ansikten från den första säsongen swischar förbi, bland annat Sonja (Paula Marshall) som är gravid och där Hank troligtvis är fadern.
På de dryga fem timmarna (fördelade på 12 avsnitt) hinner man med väldigt mycket, och säsongen slutar - precis som sin föregångare - på ett sådant sätt att historien kunde vara slut här, men en tredje säsong drar igång i USA i september och ingen är mer glad än jag för det. "Californication" är nämligen en riktigt, riktigt bra serie.
Hank gör sitt bästa. Han har dragit ned på drickandet, han kör med nikotinplåster istället för cigaretter och han håller sig till en och samma kvinna, även om han av misstag råkar ha oralsex med en annan... Lagom till när Hank friar till Karen bestämmer hon sig för att det inte går längre. Dottern hamnar lite i kläm men konstaterar dystert att det var roligt så länge det varade.
Hank är dock inte den som ger sig i första taget, även om han inte ser något hinder till att ha några andra kvinnor när möjligheten ändå finns. Det är så sjukt mycket sex i "Californication" att även den mest oblyga rodnar. Ändå är det inte plumpt utan mest roligt och med en hel del allvar i botten. Det är en så väl avvägd blandning av drama och komedi så att det knappast kan göras tydligare. Det tilltalande bettet i replikerna är kvar sedan första säsongen och frågan är om denna andra säsong till och med än bättre än sin föregångare.
Skrivkrampen botas av ett uppdrag om att spökskriva skivproducenten Lew Ashbys (Callum Keith Rennie) biografi - en man som är likvärdig med Hank, och kanske till och med värre, men som också ruvar på en hel del historier, kanske mest intressant och mest hemlig den om den stora kärleken som rann ut i sanden. Hank spårar upp kvinnan i fråga (Mädchen Amick) och finner henne mer intressant än vad han räknat med. Samtidigt blir Lew intresserad av Karen och den fortfarande diaboliska sociopaten Mia (Madeline Zima) som snart ska debutera med boken hon stal av Hank.
Att Mia är kvar i serien måste bero på att hon är en fanfavorit, och - så klart - för att bibehålla hemligheten mellan henne och Hank, för i övrigt har hon ingen anledning att vara kvar. Men det är skönt att karaktärer återkommer. Hanks agent Charlie Runkle (Evan Handler) får sparken och finner sig snart i porrbranschen, vilket får ödesdigra konsekvenser för hans äktenskap med Marcy (Pamela Adlon). Även en rad ansikten från den första säsongen swischar förbi, bland annat Sonja (Paula Marshall) som är gravid och där Hank troligtvis är fadern.
På de dryga fem timmarna (fördelade på 12 avsnitt) hinner man med väldigt mycket, och säsongen slutar - precis som sin föregångare - på ett sådant sätt att historien kunde vara slut här, men en tredje säsong drar igång i USA i september och ingen är mer glad än jag för det. "Californication" är nämligen en riktigt, riktigt bra serie.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består av en ganska kort bakomfilm där skådespelarna och seriens skapare Tom Kapinos berättar om temorna i den andra säsongen. Kort, koncist men trevligt.
I övrigt finns det två interaktiva inslag. Dels en sorts karta över Los Angeles där man kan klicka upp lite information om några klassiska platser och byggnader i staden och sedan se en scen därifrån, och dels ett litet spel där man ska svara på vad sex av de kvinnor Hank interagerar med i säsongen heter. Klarar man av det får man en liten hemlig belöning i form av en bonusbakomfilm som... nja, jag ska inte säga så mycket mer, men den är väl värd att se... Men det gäller att inte vara allt för känslig...
I övrigt finns det två interaktiva inslag. Dels en sorts karta över Los Angeles där man kan klicka upp lite information om några klassiska platser och byggnader i staden och sedan se en scen därifrån, och dels ett litet spel där man ska svara på vad sex av de kvinnor Hank interagerar med i säsongen heter. Klarar man av det får man en liten hemlig belöning i form av en bonusbakomfilm som... nja, jag ska inte säga så mycket mer, men den är väl värd att se... Men det gäller att inte vara allt för känslig...
TRE SAKER
1. Slapstick är världens billigaste humor, men ack så rolig när den används sparsmakat i och med att effekten blir så stark då. När Hank drattar in i en blomkruka så skrattar jag högt.
2. Musik har fortfarande en stor del i serien, den här gången bland annat genom karaktären Lew Ashby och genom det populära spelet Guitar Hero. Att se Becca headbanga sig igenom "Raining blood" med Slayer är roligt.
3. Precis som i första säsongen finns det en flashbackscen, denna gång från 12-13 år tidigare och tyvärr har man inte alls lyckats föryngra skådespelarna på ett trovärdigt sätt. I stort ett ganska dåligt parti i säsongen.
2. Musik har fortfarande en stor del i serien, den här gången bland annat genom karaktären Lew Ashby och genom det populära spelet Guitar Hero. Att se Becca headbanga sig igenom "Raining blood" med Slayer är roligt.
3. Precis som i första säsongen finns det en flashbackscen, denna gång från 12-13 år tidigare och tyvärr har man inte alls lyckats föryngra skådespelarna på ett trovärdigt sätt. I stort ett ganska dåligt parti i säsongen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA