På väg mot stora förändringar
FILMEN"Mad Men" fortsätter att rulla på och kamma hem Goldens globes och Emmy-stayetter och samtidigt få kritikernas lovord en masse. Jag har i mina tidigare recensioner utryckt ett aningens ambivalent förhållande till serien där jag tycker att den är väldigt bra, men samtidigt inte är helt kompis med den. Vid det här laget har jag investerat så mycket tid i serien och dess karaktärer att de negativa aspekterna i min kritik blir allt mindre. Serien är fortfarande mycket bra och de 13 avsnitten är över alldeles för fort. Lyckligtvis är ingen nedläggning i sikte än i alla fall.
I denna tredje säsong är vi framme i 1963 och Sterling Cooper är lite instabilt. Efter att ha blivit uppköpta av engelska PPL har både nedskärningar och trimningar skett. Engelsmännen har placerat Lane Pryce (Jared Harris) på kontoret och han har den otacksamma uppgiften att styra upp företaget, vilket gör honom till en inte helt omtyckt person, men han har samtidigt gjort ett bra jobb, vilket glädjer huvudägarna. Don Draper (Jon Hamm) har fortfarande ägarnas respekt och lyckas i denna säsong - via en välblandad drink - knyta en mycket viktig kund till firman, även om det betyder att han själv måste signera ett kontrakt och vara tillgänglig vilken tid som helst på dygnet.
Men problemen fortsätter i alla fall och lagom till säsongens slut står Sterling Cooper inför en rejäl förvandling, men denna blir inte helt enligt ägarnas önskemål och öppnar snyggt upp för en sorts nystart i nästa säsong.
Privat är det ungefär lika knackligt för Draper. Betty (January Jones) är gravid med deras tredje barn och får dessutom dras med sin sjuka far som sedan tidigare hatar Don. En bit in i säsongen triggas romantiken igång av en välbehövd, men kort resa till Rom. Men det hjälper föga för äktenskapet mår inte bra. Både Don och Betty startar förhållanden vid sidan av men den verkliga törnen kommer när Betty kom på Dons stora hemlighet, som vi tittare känt till sedan säsong 1. En lögn som alltid funnits där och som Betty har svårt att förlåta.
För övriga karaktärer är det också omtumlande tider. Pete Campbell (Vincent Kartheiser) och Ken Cosgrove (Aaron Staton) tilldelas samma chefsroll där de ansvarar för hälften av kunderna var. Mest lidande av detta blir Pete, som tycker att han dragit det kortaste stået medan Ken skördar framgång efter framgång. Pete börjar fundera på att fly skutan och både han och Peggy Olsen (Elisabeth Moss) får erbjudande från före detta Sterling Cooper-anställda Duck Philips (Mark Moses). Peggy går ett steg längre och startar ett förhållande med den betydligt äldre Duck, samtidigt som hos försöker förbättra sin status hos Don.
En av de saker jag uppskattar mest med "Mad Men" är hur de inkorporerar verkliga händelser i storyn, och som jag misstänkte efter säsong 2 så får vi nu vara med om mordet på JFK som får hela landet att stanna av, vilket märks när Roger Sterlings (John Slattery) dotters bröllop infaller precis därpå. Samtidigt börjar det viskas om Vietnam, något som säkert kommer att utvecklas i nästa säsong.
Den här typen av verklighetsförankring samt skildringarna av 60-talsandan som idag känns nästan helt främmande (som att till exempel den gravida Betty röker och dricker utan några som helst tankar på att hon har en levande person i magen) är detaljer som verkligen lyfter "Mad Men" till en högre nivå. Det känns så himla genuint och trovärdigt, samtidigt som det är just främmande och nästan overkligt.
Tre säsonger in finns det inga tecken på att seriens kvalitet skulle börja svacka. Det är fortfarande lika snyggt och välgjort som det varit sedan dag ett, och har man väl börjat titta på "Mad Men" är det svårt att sluta.
I denna tredje säsong är vi framme i 1963 och Sterling Cooper är lite instabilt. Efter att ha blivit uppköpta av engelska PPL har både nedskärningar och trimningar skett. Engelsmännen har placerat Lane Pryce (Jared Harris) på kontoret och han har den otacksamma uppgiften att styra upp företaget, vilket gör honom till en inte helt omtyckt person, men han har samtidigt gjort ett bra jobb, vilket glädjer huvudägarna. Don Draper (Jon Hamm) har fortfarande ägarnas respekt och lyckas i denna säsong - via en välblandad drink - knyta en mycket viktig kund till firman, även om det betyder att han själv måste signera ett kontrakt och vara tillgänglig vilken tid som helst på dygnet.
Men problemen fortsätter i alla fall och lagom till säsongens slut står Sterling Cooper inför en rejäl förvandling, men denna blir inte helt enligt ägarnas önskemål och öppnar snyggt upp för en sorts nystart i nästa säsong.
Privat är det ungefär lika knackligt för Draper. Betty (January Jones) är gravid med deras tredje barn och får dessutom dras med sin sjuka far som sedan tidigare hatar Don. En bit in i säsongen triggas romantiken igång av en välbehövd, men kort resa till Rom. Men det hjälper föga för äktenskapet mår inte bra. Både Don och Betty startar förhållanden vid sidan av men den verkliga törnen kommer när Betty kom på Dons stora hemlighet, som vi tittare känt till sedan säsong 1. En lögn som alltid funnits där och som Betty har svårt att förlåta.
För övriga karaktärer är det också omtumlande tider. Pete Campbell (Vincent Kartheiser) och Ken Cosgrove (Aaron Staton) tilldelas samma chefsroll där de ansvarar för hälften av kunderna var. Mest lidande av detta blir Pete, som tycker att han dragit det kortaste stået medan Ken skördar framgång efter framgång. Pete börjar fundera på att fly skutan och både han och Peggy Olsen (Elisabeth Moss) får erbjudande från före detta Sterling Cooper-anställda Duck Philips (Mark Moses). Peggy går ett steg längre och startar ett förhållande med den betydligt äldre Duck, samtidigt som hos försöker förbättra sin status hos Don.
En av de saker jag uppskattar mest med "Mad Men" är hur de inkorporerar verkliga händelser i storyn, och som jag misstänkte efter säsong 2 så får vi nu vara med om mordet på JFK som får hela landet att stanna av, vilket märks när Roger Sterlings (John Slattery) dotters bröllop infaller precis därpå. Samtidigt börjar det viskas om Vietnam, något som säkert kommer att utvecklas i nästa säsong.
Den här typen av verklighetsförankring samt skildringarna av 60-talsandan som idag känns nästan helt främmande (som att till exempel den gravida Betty röker och dricker utan några som helst tankar på att hon har en levande person i magen) är detaljer som verkligen lyfter "Mad Men" till en högre nivå. Det känns så himla genuint och trovärdigt, samtidigt som det är just främmande och nästan overkligt.
Tre säsonger in finns det inga tecken på att seriens kvalitet skulle börja svacka. Det är fortfarande lika snyggt och välgjort som det varit sedan dag ett, och har man väl börjat titta på "Mad Men" är det svårt att sluta.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. I varje säsong finns det minst en riktigt absurd situation som är lika oväntad som underhållande. I denna handlar det om en gräsklippare på kontoret.
2. Det är lite trist att omslaget inte går i samma anda som de två första säsongsboxarna.
3. Även om jag inte nämnt det i recensionen så är så klart den ack så viktiga Joan Holloway/Harris (Christina Hendricks) med i säsongen.
2. Det är lite trist att omslaget inte går i samma anda som de två första säsongsboxarna.
3. Även om jag inte nämnt det i recensionen så är så klart den ack så viktiga Joan Holloway/Harris (Christina Hendricks) med i säsongen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Jon Hamm (15)
Jon Hamm (15)
