Actionlös, men extremt innehållsrik
FILMENJag har aldrig varit någon som gillar stora filmer som prisas för sina fantastiska skådespelarinsatser. För mig har alltid berättelsen varit det viktigaste för att jag ska tycka det är intressant och inte bli för mycket teater. När jag därför satte mig ner för att se "En familj" ("August: Osage County") som är adapterad från just en teaterpjäs och hyllats för sina skådespelarprestationer var mina förväntningar i princip noll. Att se Meryl Streep i rollen som Violet, en bitter och elak pillermissbrukare, är dock en ren fröjd. Jag får aldrig någon teaterkänsla utan förundras hela tiden av hur äkta det är. Sen att resten av skådespelarensemblen även de spelar sina roller med bravur gör att jag sitter och njuter i två timmar.
"En familj" handlar om en familj som samlas då pappan försvunnit spårlöst. I ett par dagar tillbringar familjen mer tid tillsammans än de gjort på åratal och de inser snart att de är som främlingar för varandra. Hur mycket orkar en person innan hon brister? Är det faktum att man delar samma blod ett likhetstecken med att man måste tycka om varandra?
Rent actionmässigt är filmen ganska tom, men det mäts upp av personporträtten. Genom hela filmen får vi se hur elva individer utvecklas och hanterar sina egna problem när andras kommer till ytan. Att vi får se berättelsen ur lite olika perspektiv gör inte så mycket, det förhöjer snarare kvalitén och förhindrar att filmen blir långtråkig. Det är trots allt aldrig en lugn stund och som åskådare undrar jag hela tiden vad de här personerna ska utsätta sig själva och varandra för härnäst. På ett stilfullt sätt blandas det förflutna med nuet vilket gör att det går att sympatisera med var och en av karaktärerna och deras handlingar.
Filmen berättas genom långa scener och vackra naturbilder. En av de bästa scenerna, som redan börjar sätta sitt märke i filmhistorien, är då familjen samlas för att äta middag tillsammans. Den är så klockrent uppbyggd att jag sitter fullt koncentrerad för att inte missa något. Varenda liten detalj och varenda ord är viktigt för stegringen i scenen som till slut når sin topp och får hela filmen att byta riktning. Den scenen ensam gör den här filmen till ett mästerverk.
Jag skulle kunna skriva i evigheter om hur bra denna film är, men i slutändan kan jag bara säga att alla borde ha ett exemplar av "En familj" hemma i filmhyllan.
"En familj" handlar om en familj som samlas då pappan försvunnit spårlöst. I ett par dagar tillbringar familjen mer tid tillsammans än de gjort på åratal och de inser snart att de är som främlingar för varandra. Hur mycket orkar en person innan hon brister? Är det faktum att man delar samma blod ett likhetstecken med att man måste tycka om varandra?
Rent actionmässigt är filmen ganska tom, men det mäts upp av personporträtten. Genom hela filmen får vi se hur elva individer utvecklas och hanterar sina egna problem när andras kommer till ytan. Att vi får se berättelsen ur lite olika perspektiv gör inte så mycket, det förhöjer snarare kvalitén och förhindrar att filmen blir långtråkig. Det är trots allt aldrig en lugn stund och som åskådare undrar jag hela tiden vad de här personerna ska utsätta sig själva och varandra för härnäst. På ett stilfullt sätt blandas det förflutna med nuet vilket gör att det går att sympatisera med var och en av karaktärerna och deras handlingar.
Filmen berättas genom långa scener och vackra naturbilder. En av de bästa scenerna, som redan börjar sätta sitt märke i filmhistorien, är då familjen samlas för att äta middag tillsammans. Den är så klockrent uppbyggd att jag sitter fullt koncentrerad för att inte missa något. Varenda liten detalj och varenda ord är viktigt för stegringen i scenen som till slut når sin topp och får hela filmen att byta riktning. Den scenen ensam gör den här filmen till ett mästerverk.
Jag skulle kunna skriva i evigheter om hur bra denna film är, men i slutändan kan jag bara säga att alla borde ha ett exemplar av "En familj" hemma i filmhyllan.
EXTRAMATERIALET
En mindre dokumentär om arbetet med filmen som mestadels går ut på att skådespelarna pratar om hur fantastiska deras motspelare är. I just den här filmen stämmer det, men det blir ändå ganska tröttsamt att lyssna på. Dessutom hoppar de från en sak till en annan och dokumentären blir inte så intressant i slutändan. Det finns även en liten dokumentär där manusförfattaren Tracy Letts pratar om sina erfarenheter av berättelsen och filmen. Dock är det mestadels en massa upprepningar från den andra dokumentären och därför inte så intressant.
Vi bjuds även på några borttagna scener, som mest är samma scener som i filmen, men som spelats in på andra ställen. I slutändan förstår man varför de spelades in på nytt och utelämnades från filmen.
Kommentarer av regissören och fotografen är ganska intressant, men då så mycket berättats i de mindre dokumentärerna är det inte så lockande.
Vi bjuds även på några borttagna scener, som mest är samma scener som i filmen, men som spelats in på andra ställen. I slutändan förstår man varför de spelades in på nytt och utelämnades från filmen.
Kommentarer av regissören och fotografen är ganska intressant, men då så mycket berättats i de mindre dokumentärerna är det inte så lockande.
TRE SAKER
1. Efter att ha blivit tillfrågade många gånger förut är detta första filmen som bandet Kings of Leon specialskrivit en låt till. Anledningen är att de normalt inte brukar känna någon tillhörighet med andra filmer, något de gjorde med denna.
2. Både Meryl Streep och Julia Roberts blev nominerade till varsin Oscar för sina rollprestationer.
3. Hela ensemblen bodde tillsammans under inspelningen för att de skulle komma varandra närmre och kunna känns som en riktig familj.
2. Både Meryl Streep och Julia Roberts blev nominerade till varsin Oscar för sina rollprestationer.
3. Hela ensemblen bodde tillsammans under inspelningen för att de skulle komma varandra närmre och kunna känns som en riktig familj.
EMMA ÅKERLIND (2014-07-11)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Meryl Streep (15)
Meryl Streep (15)
