Stora ambitioner men spretigt resultat
FILMENTv-serien "Ängelby" kantades av kaos där manusen kom sent till skådespelarna och hela produktionen var svindyr och samtidigt amatörmässig. Serien blev försenad och när den väl började visas på SVT hösten 2015 hade redan den snarlika "Jordskott" visats och "Ängelby" framstod dels som en kopia och dels som ännu ett svenskt försök att få till "Twin Peaks"-känsla med en småstad där saker och ting är lite skruvade.
"Jordskott"-jämförelserna kan man lämna där hän ganska snabbt. Likheterna är egentligen att båda serierna centreras kring en kraft i skogen, men där "Jordskott" hade en omfattande mytologi har "Ängelby" blott en sten. En annan likhet var att Göran Ragnerstam gjorde en stor roll i båda serierna. Huvudpersonen i "Ängelby" är dock Vera (Mia Skäringer). I inledningen av serien blir hon uppsagd från en tjänst hon tydligen haft på grund av sin ex-man Daniel (Danilo Bejarano) som nu inte har lust att hjälpa henne längre. Mitt bland tjafset om de gemensamma barnen lägger Vera upp sin profil på en jobbsökarsajt och får direkt ett privat meddelande. Det finns en tjänst i den lilla småstaden Ängelby.
Vera tar med sig barnen och åker dit. Här träffar hon sin arbetsgivare Torsten (Ragnerstam) som ger henne ett rörigt arkiv över alla Ängelbybor att sortera upp. Hon får även ett boende, men också småstadens vakande ögon på sig. Alla är inte helt glada över att Vera har kommit dit och det är en lätt märklig samling människor som bor i staden. Här finns historia och här finns hemligheter, vilket märks när ett gäng skelett grävs upp på ett fält.
Vera börjar så småningom förstå att hon inte hamnat i Ängelby av en slump utan att det finns en mening med allt och att hon faktiskt har en uppgift. Men ju närmare gåtans lösning hon kommer, ju mer utsatt och hotad blir hon. Alla är som sagt inte helt glada över att hon kommit dit...
Under de tolv avsnitten spretar "Ängelby" duktigt. I vissa stunder är serien så pajig och tafflig att man skäms i tv-soffan, medan den i andra får fason på sig själv och blir riktigt hyfsad. Men den ihållande känslan är att serien har dragit på sig alldeles för stora ambitioner. I och med att det inte hymlats om att produktionen hade vissa problem kan man fundera lite på hur slutresultatet hade blivit om man hade haft lugn och ro att skriva klart och forma mytologin i god tid innan inspelningarna drog igång.
På pluskontot finns det i alla fall några grejer. Först och främst några minnesvärda skådespelarinsatser. Mia Skäringer gick enligt uppgift till produktionsbolaget Tre vänner med en "önskan om att utveckla sitt skådespeleri" och även om slutresultatet haltar känns det som Skäringer fått till något nytt som inte är en variant på hennes komiska karaktärer. Det är bra. Göran Ragnerstam är också bra som kuf i risig frisyr och förhållandevis okända Michaela Thorsén är charmant quirky som polis.
En annan bra grej är seriens flyktiga tidskänsla. Ena stunden är det 70/80-talsmode, andra stunden ser man 90-talsmobiler och tredje stunden är det vanlig hederlig nutid. Det ger ett skruvat och underhållande utseende som närmast kan jämföras med Ulf Malmros världar i "Rapport till himlen" och "Silvermannen".
Finalen på serien är så där. Trådar knyts ihop men det är många luckor man får fylla i själv och även om det finns en potentiell startpunkt för en andra säsong är det högst troligt att det inte blir mer. Och i så fall fungerar slutet bra som ett definitivt slut.
"Jordskott"-jämförelserna kan man lämna där hän ganska snabbt. Likheterna är egentligen att båda serierna centreras kring en kraft i skogen, men där "Jordskott" hade en omfattande mytologi har "Ängelby" blott en sten. En annan likhet var att Göran Ragnerstam gjorde en stor roll i båda serierna. Huvudpersonen i "Ängelby" är dock Vera (Mia Skäringer). I inledningen av serien blir hon uppsagd från en tjänst hon tydligen haft på grund av sin ex-man Daniel (Danilo Bejarano) som nu inte har lust att hjälpa henne längre. Mitt bland tjafset om de gemensamma barnen lägger Vera upp sin profil på en jobbsökarsajt och får direkt ett privat meddelande. Det finns en tjänst i den lilla småstaden Ängelby.
Vera tar med sig barnen och åker dit. Här träffar hon sin arbetsgivare Torsten (Ragnerstam) som ger henne ett rörigt arkiv över alla Ängelbybor att sortera upp. Hon får även ett boende, men också småstadens vakande ögon på sig. Alla är inte helt glada över att Vera har kommit dit och det är en lätt märklig samling människor som bor i staden. Här finns historia och här finns hemligheter, vilket märks när ett gäng skelett grävs upp på ett fält.
Vera börjar så småningom förstå att hon inte hamnat i Ängelby av en slump utan att det finns en mening med allt och att hon faktiskt har en uppgift. Men ju närmare gåtans lösning hon kommer, ju mer utsatt och hotad blir hon. Alla är som sagt inte helt glada över att hon kommit dit...
Under de tolv avsnitten spretar "Ängelby" duktigt. I vissa stunder är serien så pajig och tafflig att man skäms i tv-soffan, medan den i andra får fason på sig själv och blir riktigt hyfsad. Men den ihållande känslan är att serien har dragit på sig alldeles för stora ambitioner. I och med att det inte hymlats om att produktionen hade vissa problem kan man fundera lite på hur slutresultatet hade blivit om man hade haft lugn och ro att skriva klart och forma mytologin i god tid innan inspelningarna drog igång.
På pluskontot finns det i alla fall några grejer. Först och främst några minnesvärda skådespelarinsatser. Mia Skäringer gick enligt uppgift till produktionsbolaget Tre vänner med en "önskan om att utveckla sitt skådespeleri" och även om slutresultatet haltar känns det som Skäringer fått till något nytt som inte är en variant på hennes komiska karaktärer. Det är bra. Göran Ragnerstam är också bra som kuf i risig frisyr och förhållandevis okända Michaela Thorsén är charmant quirky som polis.
En annan bra grej är seriens flyktiga tidskänsla. Ena stunden är det 70/80-talsmode, andra stunden ser man 90-talsmobiler och tredje stunden är det vanlig hederlig nutid. Det ger ett skruvat och underhållande utseende som närmast kan jämföras med Ulf Malmros världar i "Rapport till himlen" och "Silvermannen".
Finalen på serien är så där. Trådar knyts ihop men det är många luckor man får fylla i själv och även om det finns en potentiell startpunkt för en andra säsong är det högst troligt att det inte blir mer. Och i så fall fungerar slutet bra som ett definitivt slut.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Några scener ska utspela sig i forntidens Egypten och de känns som något som kostat mycket men som bara blivit billig sommarlovstv.
2. Ur en helt positiv synvinkel måste jag poängtera att många karaktärer har ganska udda utseenden. Dels utifrån frisyrer och kläder och dels utifrån fysiska drag. Det bidrar till seriens mystik.
3. Möjligen en spoiler, men en del av serien handlar om att Vera hittar sin mamma i Ängelby. Även om mamman var ung när hon fick Vera så skiljer det bara tolv år mellan skådespelarna. Men sådant får man bara tugga i sig.
2. Ur en helt positiv synvinkel måste jag poängtera att många karaktärer har ganska udda utseenden. Dels utifrån frisyrer och kläder och dels utifrån fysiska drag. Det bidrar till seriens mystik.
3. Möjligen en spoiler, men en del av serien handlar om att Vera hittar sin mamma i Ängelby. Även om mamman var ung när hon fick Vera så skiljer det bara tolv år mellan skådespelarna. Men sådant får man bara tugga i sig.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Mia Skäringer (13)
Mia Skäringer (13)
