Hollywoodskildring utan skratt
FILMEN"Sandy Wexler" är Adam Sandlers tredje originalfilm för Netflix efter "The Ridiculous 6" och "The Do-Over" och om jag vore filminköpsansvarig på Netflix skulle jag vid det här laget blir lite lätt nervös över vad jag givit mig in i. Jag tror att kontraktet sträcker sig över åtta filmer och då är det riktigt alarmerande att den tredje filmen är ett riktigt stolpskott.
Filmen är någon sorts halvbiografi över en inte allt för lysande agent i Hollywood. Delar av filmen är gjord med en dokumentär känsla där en mängd verkliga figurer ur nöjesbranschen tittar in i kameran i nutid och pratar om den småmärkliga agenten Sandy Wexler (Sandler) som gjorde det mesta fel men ändå gjorde allt rätt för de få talanger han lyckades knyta till sitt stall. Resten av filmen är ett nedslag under 90-talet då Sandy upptäcker sångerskan Courtney Clarke (Jennifer Hudson) i en nöjespark och ger henne en väg in i popbranschen där hon väldigt snabbt ska stiga uppåt och så småningom förvandlas till en stjärna.
Sandy har några andra inte speciellt framgångsrika talanger han stöttar men det är Courtney som betyder något. Inte enbart som klient utan också som något mer. Därför smärtar det när han måste inse sina begränsningar och släppa henne vidare för hennes karriärs skull. Trots det finns han ändå kvar som den där tryggheten hon kan falla tillbaka i när motgångarna kommer.
Ja, det här ska vara en komedi, men jag skrattar inte alls. Sandler har skapat en karaktär som blir galet irriterande när han öppnar munnen (på grund av en nasalt tjutande röst) , och det är väl i och för sig med meningen men i över två timmar utan speciellt roliga skämt blir det ett segt projekt att ta sig igenom filmen. Jag gjorde det i fyra sessioner. Jag har en känsla av att man försökt hitta någon sorts Woody Allensk touch på historien, kanske mest för att Allen gjorde en liknande film i "Broadway Danny Rose" 1984, men resultatet blir bara tråkigt och outhärdligt.
Samtidigt finns det någon seriös botten som hindrar mig från att avfärda filmen som en total katastrof. Det, och Jennifer Hudsons insats, blir det stora behållningen med "Sandy Wexler". Med lite justeringar hade filmen kunnat bli godkänd åtminstone. Nu blev det bara en misslyckad film.
Filmen är någon sorts halvbiografi över en inte allt för lysande agent i Hollywood. Delar av filmen är gjord med en dokumentär känsla där en mängd verkliga figurer ur nöjesbranschen tittar in i kameran i nutid och pratar om den småmärkliga agenten Sandy Wexler (Sandler) som gjorde det mesta fel men ändå gjorde allt rätt för de få talanger han lyckades knyta till sitt stall. Resten av filmen är ett nedslag under 90-talet då Sandy upptäcker sångerskan Courtney Clarke (Jennifer Hudson) i en nöjespark och ger henne en väg in i popbranschen där hon väldigt snabbt ska stiga uppåt och så småningom förvandlas till en stjärna.
Sandy har några andra inte speciellt framgångsrika talanger han stöttar men det är Courtney som betyder något. Inte enbart som klient utan också som något mer. Därför smärtar det när han måste inse sina begränsningar och släppa henne vidare för hennes karriärs skull. Trots det finns han ändå kvar som den där tryggheten hon kan falla tillbaka i när motgångarna kommer.
Ja, det här ska vara en komedi, men jag skrattar inte alls. Sandler har skapat en karaktär som blir galet irriterande när han öppnar munnen (på grund av en nasalt tjutande röst) , och det är väl i och för sig med meningen men i över två timmar utan speciellt roliga skämt blir det ett segt projekt att ta sig igenom filmen. Jag gjorde det i fyra sessioner. Jag har en känsla av att man försökt hitta någon sorts Woody Allensk touch på historien, kanske mest för att Allen gjorde en liknande film i "Broadway Danny Rose" 1984, men resultatet blir bara tråkigt och outhärdligt.
Samtidigt finns det någon seriös botten som hindrar mig från att avfärda filmen som en total katastrof. Det, och Jennifer Hudsons insats, blir det stora behållningen med "Sandy Wexler". Med lite justeringar hade filmen kunnat bli godkänd åtminstone. Nu blev det bara en misslyckad film.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Historien är baserad på den verkliga Hollywood-agenten Sandy Wernick som sajnade Adam Sandler strax innan hans genombrott. Hela klabbet är alltså en kärleksfylld parodi eller hyllning till sin gamla manager, som tydligen delar både nasal röst och irriterande fejkskratt med sin filmversion. Wernick gör en liten roll i filmen.
2. Jag hoppas dock att den verkliga Sandy inte var lika kass på att förutse trender etc som filmens version, som avfärdar Pixar och Starbucks som företag utan framtid...
3. Det dräller av bekanta ansikten i filmen. Några av dem spelar karaktärer, med de flesta spelar sig själva.
2. Jag hoppas dock att den verkliga Sandy inte var lika kass på att förutse trender etc som filmens version, som avfärdar Pixar och Starbucks som företag utan framtid...
3. Det dräller av bekanta ansikten i filmen. Några av dem spelar karaktärer, med de flesta spelar sig själva.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
Adam Sandler (18)
Adam Sandler (18)
