Imponerande skildring av rymdprogrammet
FILMENFå saker imponerar på mig lika mycket som det amerikanska rymdprogrammet och månlandningen. Ja, jag skriver "amerikanska" väl medveten om att USA knappast är ensamma i mänsklighetens erövring av rymden och vår enda måne. Det var ju en kapplöpning med Sovjets kosmonauter, men det var amerikanerna som var först - och än så länge exklusivt ensamma om att sätta fötterna på månen. Varje gång jag ser en dramatisering om det, eller om något ungefär likvärdigt, så slås jag av vilken otrolig bedrift det är, speciellt som allting gjordes i en otroligt analog tidsperiod. Men som många andra avgörande händelser har den kokats ned till det där ögonblicket då Neil Armstrong tog det första klivet och Buzz Aldrin det andra. Det är lätt att glömma bort att de där kliven föregicks av åratal av hårt arbete och andra avgörande händelser på vägen.
Den här filmen gör sitt bästa för att ändra på det. Den skildrar rymdprogrammets utveckling under hela 60-talet fram till sommaren 1969 då månlandningen skedde, och den gör det med fokus på Neil Armstrong, här spelad av Ryan Gosling.
I inledningen av filmen är Armstrong testpilot för NASA. Efter en rad missöden bänkas han. Han lider privat av omständigheter som kanske påverkat hans arbete. Hans tvååriga dotter undergår behandling för en hjärntumör och det ser inte bra ut. Till slut orkar den lilla kroppen inte mer och hon dör. Som lite av en nystart anmäler Armstrong sig till NASA:s Geminiprogrammet och blir utvald. Tillsammans med frun Janet (Claire Foy) flyttar han till Houston och går in i rymdprogrammet som på sikt ska leda till Apolloprogrammet och de första bemannade resorna till månen.
Här bildas ett eget litet samhälle med de blivande astronauterna och deras familjer. Emellanåt ger filmen en nostalgisk härlig bild av amerikansk granngemenskap med fester och bad i pool, medan den i andra fall skildrar konsekvenserna av ett farligt jobb. Den typ av äventyrlig forskning rymdprogrammet bjöd innebar tester av teknik som ibland enbart fungerade i teorin. Armstrong riskerar sitt liv några gånger, men klarar sig hyfsat helskinnad. Några av hans vänner gör inte det.
Det är Damien Chazelle som regisserat filmen. Han etsade sig fast i mig med trumthrillern "Whiplash" vilken han följde upp med multipelt Oscarsbelönade "La La Land" där Gosling också gjorde huvudrollen. Steget till "First Man" är inte logiskt, men är mycket intressant. Filmen känns realistisk. Chazelle instruerade sitt designteam att bygga rymdfarkosternas interiör maximalt 10 procent större än vad de var i själva verket för att göra det autentiskt, trots de tekniska problem de skapade för filmteamet. Det fungerar för mig, för alla scener som utspelar sig i olika rymdfarkoster känns trånga och obekväma. Scenerna är långa och mörka och emellanåt jobbiga där jag återigen reagerar på den analoga tekniken och inte förstår hur det kunde fungera.
Filmen är helt okej. Den är aningens lång och utan att egentligen veta något speciellt om Armstrongs personlighet kan jag tycka att Goslings gestaltning påminner lite väl mycket om andra "svåra" typer han gjort tidigare, men Armstrongs söner anser att "First Man" är den mest trogna porträtteringen av honom. Kanske har Gosling prickat rätt. Buzz Aldrin spelas av Corey Stroll som gör en betydligt mer karismatisk insats. Hans Aldrin är lite bufflig och osmidig och det blir en kul kontrast, vars sanningsenlighet jag inte vet något om. I andra betydande roller kan man se Jason Clarke, Kyle Chandler, Pablo Schreiber, Patrick Fugit, Shea Whigham och Ciarán Hinds.
Den här filmen gör sitt bästa för att ändra på det. Den skildrar rymdprogrammets utveckling under hela 60-talet fram till sommaren 1969 då månlandningen skedde, och den gör det med fokus på Neil Armstrong, här spelad av Ryan Gosling.
I inledningen av filmen är Armstrong testpilot för NASA. Efter en rad missöden bänkas han. Han lider privat av omständigheter som kanske påverkat hans arbete. Hans tvååriga dotter undergår behandling för en hjärntumör och det ser inte bra ut. Till slut orkar den lilla kroppen inte mer och hon dör. Som lite av en nystart anmäler Armstrong sig till NASA:s Geminiprogrammet och blir utvald. Tillsammans med frun Janet (Claire Foy) flyttar han till Houston och går in i rymdprogrammet som på sikt ska leda till Apolloprogrammet och de första bemannade resorna till månen.
Här bildas ett eget litet samhälle med de blivande astronauterna och deras familjer. Emellanåt ger filmen en nostalgisk härlig bild av amerikansk granngemenskap med fester och bad i pool, medan den i andra fall skildrar konsekvenserna av ett farligt jobb. Den typ av äventyrlig forskning rymdprogrammet bjöd innebar tester av teknik som ibland enbart fungerade i teorin. Armstrong riskerar sitt liv några gånger, men klarar sig hyfsat helskinnad. Några av hans vänner gör inte det.
Det är Damien Chazelle som regisserat filmen. Han etsade sig fast i mig med trumthrillern "Whiplash" vilken han följde upp med multipelt Oscarsbelönade "La La Land" där Gosling också gjorde huvudrollen. Steget till "First Man" är inte logiskt, men är mycket intressant. Filmen känns realistisk. Chazelle instruerade sitt designteam att bygga rymdfarkosternas interiör maximalt 10 procent större än vad de var i själva verket för att göra det autentiskt, trots de tekniska problem de skapade för filmteamet. Det fungerar för mig, för alla scener som utspelar sig i olika rymdfarkoster känns trånga och obekväma. Scenerna är långa och mörka och emellanåt jobbiga där jag återigen reagerar på den analoga tekniken och inte förstår hur det kunde fungera.
Filmen är helt okej. Den är aningens lång och utan att egentligen veta något speciellt om Armstrongs personlighet kan jag tycka att Goslings gestaltning påminner lite väl mycket om andra "svåra" typer han gjort tidigare, men Armstrongs söner anser att "First Man" är den mest trogna porträtteringen av honom. Kanske har Gosling prickat rätt. Buzz Aldrin spelas av Corey Stroll som gör en betydligt mer karismatisk insats. Hans Aldrin är lite bufflig och osmidig och det blir en kul kontrast, vars sanningsenlighet jag inte vet något om. I andra betydande roller kan man se Jason Clarke, Kyle Chandler, Pablo Schreiber, Patrick Fugit, Shea Whigham och Ciarán Hinds.
EXTRAMATERIALET
Det finns två borttagna scener där den ena är en väldigt lång sekvens där Neil Armstrong och hans familj vaknar upp av att deras hus brinner. Jag skulle gissa att den här sekvensen togs bort för att det helt enkelt blev för många dramatiska sekvenser med familjen.
Utöver ett kommentarspår består resten av extramaterialet av korta featuretter med lite olika inriktningar. En del handlar om filmens tillkomst på en basnivå samt om Armstrong som person, men det mesta handlar om hur filmens mer avancerade scener gjordes. Dels någon stuntsekvens och dels - samt framför allt - rymd- och månsekvenserna. I dessa moderna tider där det mesta går att lösa med greenscreens och dataanimationer är det skönt att se praktiska effekter som förbluffar mig i sin komplexitet. Speciellt avancerat är de byggen som kombinerar styrningen av rymdfarkosterna och gigantiska LED-skärmar med projektioner. Trots att de förklarar hur det går till är det ändå ren magi.
Featuretteutbudet avslutas med filmer om att spela in hos NASA och att få komprimerade astronaututbildningar, två inslag som verkar ha varit roliga att vara med om samt gynnande för skådespelargruppen.
Man kan sammanfatta det hela med att extramaterialet är av det slag som förbättrar filmens helhet - som redan innan var bra.
Utöver ett kommentarspår består resten av extramaterialet av korta featuretter med lite olika inriktningar. En del handlar om filmens tillkomst på en basnivå samt om Armstrong som person, men det mesta handlar om hur filmens mer avancerade scener gjordes. Dels någon stuntsekvens och dels - samt framför allt - rymd- och månsekvenserna. I dessa moderna tider där det mesta går att lösa med greenscreens och dataanimationer är det skönt att se praktiska effekter som förbluffar mig i sin komplexitet. Speciellt avancerat är de byggen som kombinerar styrningen av rymdfarkosterna och gigantiska LED-skärmar med projektioner. Trots att de förklarar hur det går till är det ändå ren magi.
Featuretteutbudet avslutas med filmer om att spela in hos NASA och att få komprimerade astronaututbildningar, två inslag som verkar ha varit roliga att vara med om samt gynnande för skådespelargruppen.
Man kan sammanfatta det hela med att extramaterialet är av det slag som förbättrar filmens helhet - som redan innan var bra.
TRE SAKER
1. Det gjordes ett medvetet val att inte återge ögonblicket när Neil Armstrong och Buzz Aldrin sätter en amerikansk flagga på månen. Detta fick en otroligt negativ backlash i USA och både Damien Chazelle och Ryan Gosling har fått försvara valet. Detta tros även vara en av anledningen till att filmen snudd på floppade i USA.
2. Clint Eastwood skulle ursprungligen regisserat filmen.
3. Svenske Linus Sandgren står för fotot. Han har tidigare gjort storfilmer som bland annat "American Hustle" och "La La Land" som han vann en Oscar för.
2. Clint Eastwood skulle ursprungligen regisserat filmen.
3. Svenske Linus Sandgren står för fotot. Han har tidigare gjort storfilmer som bland annat "American Hustle" och "La La Land" som han vann en Oscar för.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Ryan Gosling (8)
Ryan Gosling (8)
