Alla mår dåligt i Hollywood
FILMENIbland förundras man över dels hur djupt en skådespelare går in i en roll och dels hur sminkörer/sminköser hjälper till för att förverkliga en viss vision. Nu syftar jag inte på reguljära masker utan de små medel som finns.
Vad jag tänker på specifikt i fallet "Shrink" är hur Kevin Spacey stundtals i filmen kan se komplett tärd och slutkörd ut. Han spelar den populära och framgångsrika kändispsykologen Henry Carter som nu stött på patrull. Nämligen sig själv. Efter att hans fru tagit livet av sig känner han att han inte har mer att ge - han kan inte hjälpa de Hollywoodkändisar som flockas runt honom, för han kan inte hjälpa sig själv. Det enda han egentligen kan göra är att stoppa i sig så mycket droger det bara går och försöka dämpa smärtan på det viset.
Hans vänner, kollegor och familj försöker hjälpa honom genom en klassisk konfrontation där de vill påpeka hans drogberoende, men det hjälper inte. Henry Carter anser att det är hans fulla rätt att röka på efter bästa förmåga för dämpa sin sorg. Så han röker och sörjer och röker och sörjer och så vidare.
Det är först när hans pappa (Robert Loggia), även han psykolog, ger honom ett pro bono-uppdrag med en deprimerad ung flicka som rymmer in i filmens värld istället för att sköta sitt skolarbete, som Henry hittar en väg ut ur sin egen depression. Vad han initialt inte vet är att hon är i ungefär samma sits som honom.
Parallellt med detta får vi en inblick i Hollywood-världen genom de producenter, regissörer och skådespelare som mår dåligt och delvis besöker Henry, men kanske framför allt genom hans släkting Jeremy (Mark Webber) som sitter på kammaren och försöker knacka fram ett filmmanus och när han får en chans att presentera ett manus för den meriterade producenten Patrick (Dallas Roberts) kommer han slutligen med ett manus som kanske ligger lite för nära verkligheten.
Det här är ännu en feel bad-film som enbart kretsar kring folk som mår dåligt - en aldrig sinande källa för inspiration hos filmmakare. Det är även en film som hanterar branschen, en sorts introvert blottning av myntets baksida. Jag känner stundtals att det nästan är som de suttit med en checklista och bockat av alla tänkbara personer i filmbranschen och fått med dem på "må dåligt"-listan. Det blir lite för många karaktärer på något vis och vissa kunde med fördel ha uteslutits för att tajta till storyn lite.
Men filmen är bra. Kevin Spacey är ju en ruskigt stabil skådespelare som är väldigt bra på att må dåligt på film och här mår han som allra sämst. Hans ögon i slutet av filmen är två illröda signaler på hur kasst han mår och det går rakt genom rutan.
Det finns alltid en balanserande "det finns hopp"-känsla i sådana här filmer, och "Shrink" är inget undantag. Det finns hopp i eländet och filmen slutar på en positiv ton. Allt ordnar sig, bara man läser ett brev, ser till att en kompis får hjälp eller bara är med om något extra jävligt. Kan vara värt att lägga på minnet.
Vad jag tänker på specifikt i fallet "Shrink" är hur Kevin Spacey stundtals i filmen kan se komplett tärd och slutkörd ut. Han spelar den populära och framgångsrika kändispsykologen Henry Carter som nu stött på patrull. Nämligen sig själv. Efter att hans fru tagit livet av sig känner han att han inte har mer att ge - han kan inte hjälpa de Hollywoodkändisar som flockas runt honom, för han kan inte hjälpa sig själv. Det enda han egentligen kan göra är att stoppa i sig så mycket droger det bara går och försöka dämpa smärtan på det viset.
Hans vänner, kollegor och familj försöker hjälpa honom genom en klassisk konfrontation där de vill påpeka hans drogberoende, men det hjälper inte. Henry Carter anser att det är hans fulla rätt att röka på efter bästa förmåga för dämpa sin sorg. Så han röker och sörjer och röker och sörjer och så vidare.
Det är först när hans pappa (Robert Loggia), även han psykolog, ger honom ett pro bono-uppdrag med en deprimerad ung flicka som rymmer in i filmens värld istället för att sköta sitt skolarbete, som Henry hittar en väg ut ur sin egen depression. Vad han initialt inte vet är att hon är i ungefär samma sits som honom.
Parallellt med detta får vi en inblick i Hollywood-världen genom de producenter, regissörer och skådespelare som mår dåligt och delvis besöker Henry, men kanske framför allt genom hans släkting Jeremy (Mark Webber) som sitter på kammaren och försöker knacka fram ett filmmanus och när han får en chans att presentera ett manus för den meriterade producenten Patrick (Dallas Roberts) kommer han slutligen med ett manus som kanske ligger lite för nära verkligheten.
Det här är ännu en feel bad-film som enbart kretsar kring folk som mår dåligt - en aldrig sinande källa för inspiration hos filmmakare. Det är även en film som hanterar branschen, en sorts introvert blottning av myntets baksida. Jag känner stundtals att det nästan är som de suttit med en checklista och bockat av alla tänkbara personer i filmbranschen och fått med dem på "må dåligt"-listan. Det blir lite för många karaktärer på något vis och vissa kunde med fördel ha uteslutits för att tajta till storyn lite.
Men filmen är bra. Kevin Spacey är ju en ruskigt stabil skådespelare som är väldigt bra på att må dåligt på film och här mår han som allra sämst. Hans ögon i slutet av filmen är två illröda signaler på hur kasst han mår och det går rakt genom rutan.
Det finns alltid en balanserande "det finns hopp"-känsla i sådana här filmer, och "Shrink" är inget undantag. Det finns hopp i eländet och filmen slutar på en positiv ton. Allt ordnar sig, bara man läser ett brev, ser till att en kompis får hjälp eller bara är med om något extra jävligt. Kan vara värt att lägga på minnet.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Snyggt omslag, och för en gångs skull är bilden faktiskt tagen ur filmen.
2. I Sverige verkar filmen fått den kompletta titeln "Shrink - Fallet Henry Carter". Känns lite överflödigt och lite för nära den gamla Harrison Ford-filmen "Fallet Henry".
3. Robin Williams gör en roll i filmen som en åldrad filmstjärna som inte inser att han är alkoholist och istället verkar be Henry om tillåtelse att få bedra sin fru.
2. I Sverige verkar filmen fått den kompletta titeln "Shrink - Fallet Henry Carter". Känns lite överflödigt och lite för nära den gamla Harrison Ford-filmen "Fallet Henry".
3. Robin Williams gör en roll i filmen som en åldrad filmstjärna som inte inser att han är alkoholist och istället verkar be Henry om tillåtelse att få bedra sin fru.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Kevin Spacey (15)
Kevin Spacey (15)
