Värdigt komplement med rätt känsla
FILMENNu börjar frukten av Disneys köp av Star Wars-franchisen visa sig på allvar. Visserligen har vi redan fått "Star Wars: The Force Awakens", den sjunde delen i den biten av franchisen som kallas "Saga", men "Rogue One" är något nytt - en spelfilm i samma värld men inte en del av de övriga filmerna. Det är möjligen lite konstigt att beskriva filmen på det viset då den är en direkt föregångare till "Star Wars: A New Hope" (episod fyra) och ett antal karaktärer från de tidigare filmerna skymtar förbi utan att ha några huvudroller - mest kittlande i detta fall är viss flåsande svart figur... Det som kanske är mest tydliga resultatet av det där köpet är att vi inte behöver vänta i flera år på nya Star Wars-filmer - nu kommer de att komma varje år till och med 2020 vad vi vet i dagsläget.
Det var tidigt känt att den här filmen skulle bli ett isolerat äventyr utan någon uppföljare. Det är ganska klart när man ser filmen då uppföljaren är "A New Hope", men samtidigt är denna kunskap något som sätter ett litet hinder för filmupplevelsen. För mig blir det aningens svårt att känna något för karaktärerna då jag vet att jag inte kommer att få se dem igen. Detta är vanligtvis inget problem i andra filmer men i och med att det här är ett Star Wars-sammanhang där vi är vana vid trilogier och återkommande karaktärer blir det lite kortslutning i huvudet. Under första hälften av filmen känner jag mig lite passiv, men filmen tar sig.
I fokus har vi Jyn Erso (Felicity Jones). I inledningen av filmen ser vi hur hon som barn förlorar sina föräldrar. Mamman Lyra (Valene Kane) mördas och pappa Galen (Mads Mikkelsen) tillfångatas av Imperiet. Galen är en före detta ingenjör som dragit sig tillbaka men nu har Imperiet kört fast i byggandet av planetförstöraren Death Star och behöver honom oavsett om han ställer upp eller inte. Jyn håller sig gömd och räddas av rebellextremisten Saw Gerrera (Forest Whitaker). Ett femtontal år senare träffar vi Jyn som vuxen då hon fritas av rebellkaptenen Cassian Andor (Diego Luna) och hans omprogrammerade Imperiedroid K-2SO (röst och rörelser av Alan Tudyk).
Rebellerna behöver Jyn för att nå Saw då en avhoppad Imperiet-pilot (Riz Ahmed) hamnat där med ett påstått meddelande från Galen. Jyn ser det som en chans att återförenas med sin far, men Cassians uppdrag är egentligen att avrätta Galen. Längs med resan ansluter Chirrut (Donnie Yen) och Baze (Wen Jiang) och när de väl når Galen blir det ultimata uppdraget något helt annat och de bildar en hemlig specialstyrka - Rogue One.
I extramaterialet beskrivs "Rogue One" som en "andra världskrigsfilm" och det stämmer. Skulle man skala bort rymdinslaget och omvandla Imperiet till nazister skulle man landa i "Örnnästet" eller en liknande historia där en grupp sammansatta karaktärer ska utföra ett speciellt uppdrag. Att göra en genrefilm inom en franchise är inte så dumt. Så har ju Marvel Studios lyckats variera sina filmer i Marvel Cinematic Universe och det känns som ett bra spår för Lucasfilm/Disney att göra något smart av sina separata filmer.
Trots att karaktärerna inte kommer att leva vidare gör vissa av dem bra avtryck, kanske allra mest droiden K-2SO som designats att vara en anti-C-3PO och är härligt cynisk och underhållande i Alan Tydyks gestaltning. Den enda karaktär som gör mig riktigt besviken är Forest Whitakers Saw Gerrera som är fånig och överspelad i mitt tycke. Karaktären har tidigare figurerat i "The Clone Wars" och jag vet faktiskt inte hur mycket Whitaker kopierade därifrån men gestaltningen är irriterande här.
En del bekanta figurer från förr dyker upp i filmen, mest framträdande Grand Moff Tarkin som spelades av Peter Cushing i "A New Hope" 1977. 40 år senare och 20+ år efter Cushings död har hans utseende väckts till liv med hjälp av 3D-skanning av en mask från filmen "Top Secret!" och digitalt tricksande med Cushings framträdande från 1977. Resultatet är mycket bra men vet man om att ansiktet kreerats digitalt får man en liten känsla av att det är något som inte stämmer när man ser Tarkin. Det är ändå väldigt bra gjort så den här specifika tekniken har verkligen tagit enorma kliv framåt. På ett liknande sätt har en ung Prinsessan Leia skapats till en scen. Vidare har lite oanvänt material från "A New Hope" används i filmen vilket verkligen knyter ihop filmerna och jämnar ut de 40 år som gått sömlöst.
Rent utseendemässigt är "Rogue One" den film som träffat mest rätt när det gäller Star Wars-känslan, vilket är fullt förståeligt när filmen inte kunde sett ut på något annat sätt med tanke på när i tidslinjen den utspelar sig. Det ger en bekväm och trivsam känsla samtidigt som den känns modern och fräsch på sitt sätt. All heder åt regissören, den så talangfulla Gareth Edwards som på bara sex år gått från lågbudgetpärlan "Monsters" via "Godzilla" till "Rogue One". Inte illa!
3D-VERSION
Episka rymdfilmer ska ses i 3D. Nu är det visserligen inte överdrivet mycket som utspelar sig ute i rymden, men Star Wars-världens fantasifyllda miljöer gynnas av djup och vidd och det får man när man knäpper i gång 3D:n.
Det var tidigt känt att den här filmen skulle bli ett isolerat äventyr utan någon uppföljare. Det är ganska klart när man ser filmen då uppföljaren är "A New Hope", men samtidigt är denna kunskap något som sätter ett litet hinder för filmupplevelsen. För mig blir det aningens svårt att känna något för karaktärerna då jag vet att jag inte kommer att få se dem igen. Detta är vanligtvis inget problem i andra filmer men i och med att det här är ett Star Wars-sammanhang där vi är vana vid trilogier och återkommande karaktärer blir det lite kortslutning i huvudet. Under första hälften av filmen känner jag mig lite passiv, men filmen tar sig.
I fokus har vi Jyn Erso (Felicity Jones). I inledningen av filmen ser vi hur hon som barn förlorar sina föräldrar. Mamman Lyra (Valene Kane) mördas och pappa Galen (Mads Mikkelsen) tillfångatas av Imperiet. Galen är en före detta ingenjör som dragit sig tillbaka men nu har Imperiet kört fast i byggandet av planetförstöraren Death Star och behöver honom oavsett om han ställer upp eller inte. Jyn håller sig gömd och räddas av rebellextremisten Saw Gerrera (Forest Whitaker). Ett femtontal år senare träffar vi Jyn som vuxen då hon fritas av rebellkaptenen Cassian Andor (Diego Luna) och hans omprogrammerade Imperiedroid K-2SO (röst och rörelser av Alan Tudyk).
Rebellerna behöver Jyn för att nå Saw då en avhoppad Imperiet-pilot (Riz Ahmed) hamnat där med ett påstått meddelande från Galen. Jyn ser det som en chans att återförenas med sin far, men Cassians uppdrag är egentligen att avrätta Galen. Längs med resan ansluter Chirrut (Donnie Yen) och Baze (Wen Jiang) och när de väl når Galen blir det ultimata uppdraget något helt annat och de bildar en hemlig specialstyrka - Rogue One.
I extramaterialet beskrivs "Rogue One" som en "andra världskrigsfilm" och det stämmer. Skulle man skala bort rymdinslaget och omvandla Imperiet till nazister skulle man landa i "Örnnästet" eller en liknande historia där en grupp sammansatta karaktärer ska utföra ett speciellt uppdrag. Att göra en genrefilm inom en franchise är inte så dumt. Så har ju Marvel Studios lyckats variera sina filmer i Marvel Cinematic Universe och det känns som ett bra spår för Lucasfilm/Disney att göra något smart av sina separata filmer.
Trots att karaktärerna inte kommer att leva vidare gör vissa av dem bra avtryck, kanske allra mest droiden K-2SO som designats att vara en anti-C-3PO och är härligt cynisk och underhållande i Alan Tydyks gestaltning. Den enda karaktär som gör mig riktigt besviken är Forest Whitakers Saw Gerrera som är fånig och överspelad i mitt tycke. Karaktären har tidigare figurerat i "The Clone Wars" och jag vet faktiskt inte hur mycket Whitaker kopierade därifrån men gestaltningen är irriterande här.
En del bekanta figurer från förr dyker upp i filmen, mest framträdande Grand Moff Tarkin som spelades av Peter Cushing i "A New Hope" 1977. 40 år senare och 20+ år efter Cushings död har hans utseende väckts till liv med hjälp av 3D-skanning av en mask från filmen "Top Secret!" och digitalt tricksande med Cushings framträdande från 1977. Resultatet är mycket bra men vet man om att ansiktet kreerats digitalt får man en liten känsla av att det är något som inte stämmer när man ser Tarkin. Det är ändå väldigt bra gjort så den här specifika tekniken har verkligen tagit enorma kliv framåt. På ett liknande sätt har en ung Prinsessan Leia skapats till en scen. Vidare har lite oanvänt material från "A New Hope" används i filmen vilket verkligen knyter ihop filmerna och jämnar ut de 40 år som gått sömlöst.
Rent utseendemässigt är "Rogue One" den film som träffat mest rätt när det gäller Star Wars-känslan, vilket är fullt förståeligt när filmen inte kunde sett ut på något annat sätt med tanke på när i tidslinjen den utspelar sig. Det ger en bekväm och trivsam känsla samtidigt som den känns modern och fräsch på sitt sätt. All heder åt regissören, den så talangfulla Gareth Edwards som på bara sex år gått från lågbudgetpärlan "Monsters" via "Godzilla" till "Rogue One". Inte illa!
3D-VERSION
Episka rymdfilmer ska ses i 3D. Nu är det visserligen inte överdrivet mycket som utspelar sig ute i rymden, men Star Wars-världens fantasifyllda miljöer gynnas av djup och vidd och det får man när man knäpper i gång 3D:n.
EXTRAMATERIALET
I en dryg timme kan vi se ett antal kortare featuretter som avhandlar storyns tillkomst, de flesta karaktärerna och filmens utseende. Det är en utmärkt bakomfilm i sin helhet. Välgjord, intressant och som faktiskt ger ett bra mervärde. Det som genomsyrar det hela är respekten för originalmaterialet, som görs tydligt när ett uppenbart fan som Gareth Edwards sätts bakom registolen med enbart goda avsikter.
Detta kompletteras med fem minuter som avhandlar kopplingar till resten av filmsviten. Finfint!
Detta kompletteras med fem minuter som avhandlar kopplingar till resten av filmsviten. Finfint!
TRE SAKER
1. Svenska Fares Fares dyker upp i en sekvens med ett slags gruppmöte och ser mest besvärad ut men är ändå högst delaktig i debatten. Kul fjäder i hatten!
2. Filmen genomgick så många kompletterande filmningar att väldigt mycket att materialet som är med i den ursprungliga trailern inte är med i filmen. Studerar man trailern noga kan man även notera att filmen troligen skulle slutat på ett annat vis.
3. Definitionen på en "Saga"-film är att handlingen utgår från familjen Skywalker på något vis. Nästa "Star Wars Story" blir en film om den unge Han Solo, med premiär 2018.
2. Filmen genomgick så många kompletterande filmningar att väldigt mycket att materialet som är med i den ursprungliga trailern inte är med i filmen. Studerar man trailern noga kan man även notera att filmen troligen skulle slutat på ett annat vis.
3. Definitionen på en "Saga"-film är att handlingen utgår från familjen Skywalker på något vis. Nästa "Star Wars Story" blir en film om den unge Han Solo, med premiär 2018.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Felicity Jones (7)
Felicity Jones (7)
