Mustig digital fantasy för 12-åringar
FILMENFörsta reaktionen: "Vad konstiga alla ser ut!". Sen fattar jag. I snacket kring "Beowulf" måste jag missat att filmen faktiskt är animerad, fast på ett väldigt realistiskt sätt. Om man kisar lite så det ut som riktiga skådespelare men tittar man noga så är det något i deras ansikten som inte stämmer. Jag tänker först och främst på "människorna" i "Shrek" och sen på Tom Hanks kusligt stela uttryck i "Polarexpressen".
Det senare är inte så konstigt. Det är samma teknik som använts och det är igen Robert Zemeckis som regisserar. Har han tröttnat på vanliga människor av kött och blod till fördel för digitala diton av ettor och nollor?
Hur som helst, det hade kanske inte varit helt enkelt att göra "Beowulf" på riktigt eftersom den innehåller en hel del spektakulära scener, fantasifulla scenerier och "omöjliga" kameraåkningar. Filmen är baserad på ett engelskt epos av en okänd författare, troligen skriven mellan 700-1000 e.kr. Även om vissa egna saker vävts in i manus så följer filmen originaltexten till större delen.
I 500-talets Danmark terroriseras kung Hrothgar och hans män av monstret Grendel, en deformerad jätte ("troll" enligt den svenska tolkningen av eposet) som reagerar illa på ljud. In träder hjälten Beowulf som lovar att han ska dräpa monstret. Beowulf lockar till sig Grendel och besegrar honom genom att slita av honom armen - vilket leder till att Grendel drar sig tillbaka till den grotta där han och hans mamma bor och dör i princip i hennes armar. Mamman hämnas och Beowulf tvingas konfrontera henne och efter att hon förfört honom kommer de till en överenskommelse där hon gör honom odödlig ifall han ger henne en ny son.
Det här är ett av tilläggen som gjorts till filmen. Det har redan hintats tidigare om att kung Hrothgar är far till Grendel och i originaleposet dräper Beowulf även monstermamman.
Beowulf ärver kungakronan och många år senare dyker ett nytt monster upp (gissa vem det är?) i form av en drake och Beowulf ställs inför sin värsta strid någonsin.
Det här är klassisk fantasy och filmen har en klar dataspelskänsla och är helt okej underhållning. Dock kan jag inte komma ifrån att jag tycker det hela är lite fånigt. Främst vänder jag mot manuset som har otaliga referenser till bröst och manslemmar (när Beowulf slåss mot Grendel väljer han att göra det naken vilket betyder att man får fullt schå med att dölja hans organ för kameran på bästa "Austin Powers"-manér), vilket kombinerat med det lite överdrivet häftiga i Beowulfs karaktär och animeringarna får mig att tro att den huvudsakliga målgruppen för filmen är småkåta 12-åriga killar som vill se en helnaken data-Angelina Jolie i guldfärg (vilket i och för sig 34-åriga recensenter inte direkt dör av heller...).
Förutom Jolie (som alltså spelar monstermamman) så figurerar dataversioner av Ray Winstone (Beowulf), Anthony Hopkins (Hrothgar) och bland annat Brendan Gleeson och John Malkovich i mindre roller. De är så klart väldigt bildlika och agerandet är bra även om vissa bitar blir animeringsstela.
I sammanfattning så känner jag mig lite besviken på "Beowulf". Visserligen ett mustigt äventyr, men jag föredrar riktiga människor före animerade figurer, hur verklighetstrogna de än är.
Det senare är inte så konstigt. Det är samma teknik som använts och det är igen Robert Zemeckis som regisserar. Har han tröttnat på vanliga människor av kött och blod till fördel för digitala diton av ettor och nollor?
Hur som helst, det hade kanske inte varit helt enkelt att göra "Beowulf" på riktigt eftersom den innehåller en hel del spektakulära scener, fantasifulla scenerier och "omöjliga" kameraåkningar. Filmen är baserad på ett engelskt epos av en okänd författare, troligen skriven mellan 700-1000 e.kr. Även om vissa egna saker vävts in i manus så följer filmen originaltexten till större delen.
I 500-talets Danmark terroriseras kung Hrothgar och hans män av monstret Grendel, en deformerad jätte ("troll" enligt den svenska tolkningen av eposet) som reagerar illa på ljud. In träder hjälten Beowulf som lovar att han ska dräpa monstret. Beowulf lockar till sig Grendel och besegrar honom genom att slita av honom armen - vilket leder till att Grendel drar sig tillbaka till den grotta där han och hans mamma bor och dör i princip i hennes armar. Mamman hämnas och Beowulf tvingas konfrontera henne och efter att hon förfört honom kommer de till en överenskommelse där hon gör honom odödlig ifall han ger henne en ny son.
Det här är ett av tilläggen som gjorts till filmen. Det har redan hintats tidigare om att kung Hrothgar är far till Grendel och i originaleposet dräper Beowulf även monstermamman.
Beowulf ärver kungakronan och många år senare dyker ett nytt monster upp (gissa vem det är?) i form av en drake och Beowulf ställs inför sin värsta strid någonsin.
Det här är klassisk fantasy och filmen har en klar dataspelskänsla och är helt okej underhållning. Dock kan jag inte komma ifrån att jag tycker det hela är lite fånigt. Främst vänder jag mot manuset som har otaliga referenser till bröst och manslemmar (när Beowulf slåss mot Grendel väljer han att göra det naken vilket betyder att man får fullt schå med att dölja hans organ för kameran på bästa "Austin Powers"-manér), vilket kombinerat med det lite överdrivet häftiga i Beowulfs karaktär och animeringarna får mig att tro att den huvudsakliga målgruppen för filmen är småkåta 12-åriga killar som vill se en helnaken data-Angelina Jolie i guldfärg (vilket i och för sig 34-åriga recensenter inte direkt dör av heller...).
Förutom Jolie (som alltså spelar monstermamman) så figurerar dataversioner av Ray Winstone (Beowulf), Anthony Hopkins (Hrothgar) och bland annat Brendan Gleeson och John Malkovich i mindre roller. De är så klart väldigt bildlika och agerandet är bra även om vissa bitar blir animeringsstela.
I sammanfattning så känner jag mig lite besviken på "Beowulf". Visserligen ett mustigt äventyr, men jag föredrar riktiga människor före animerade figurer, hur verklighetstrogna de än är.
EXTRAMATERIALET
Eftersom en något annorlunda teknik använts fokuserar mycket av extramaterialet på just detta. Making of-filmen "A hero's journey" skildrar hela processen från och med att skådespelarna introduceras till den miljö de ska arbeta i tills de "wrappas" från inspelningen. Filmen är egentligen inte filmad utan snarare "cappad" (svenskt uttryck för detta lär väl komma om ett par år), det vill säga digitalt fångade via infraröda mottagare som kännser av sensorer på skådespelarnas kroppar.
Allt detta gör att man får en helt annan respekt för filmen och framför allt skådespelarnas agerande. Mot slutet av den knappt halvtimmeslånga filmen dyker Robert Zemeckis goda vän Tom Hanks upp och det är nästan lite läskigt att se vilken pondus Hanks har bara genom att hälsa på på inspelningen.
Nästa extramaterialsinslag kallas "Mapping the journey" och är en vidareutveckling av det tekniska genom att i små korta klipp gå in i detalj på de olika uttrycken och begreppen. Precis vad man önskar när man ser making of-filmen.
Därefter följer en titt på själva "Beowulf"-sagan och de förändringar som manusförfattarna gjort, främst för att knyta ihop historiens tredje akt med resten av filmen.
Slutligen tre inslag om monstrena i filmen (alla väldigt väldesignade), om hur man fick den relativt korta och satta Ray Winstone att bli en vältränad tvåmetersman och om filmens look och design.
Allting avslutas med ett par bortklippta scener som inte alls är färdiganimerade på något sätt och känns därför inte speciellt roliga att titta på.
Allt detta gör att man får en helt annan respekt för filmen och framför allt skådespelarnas agerande. Mot slutet av den knappt halvtimmeslånga filmen dyker Robert Zemeckis goda vän Tom Hanks upp och det är nästan lite läskigt att se vilken pondus Hanks har bara genom att hälsa på på inspelningen.
Nästa extramaterialsinslag kallas "Mapping the journey" och är en vidareutveckling av det tekniska genom att i små korta klipp gå in i detalj på de olika uttrycken och begreppen. Precis vad man önskar när man ser making of-filmen.
Därefter följer en titt på själva "Beowulf"-sagan och de förändringar som manusförfattarna gjort, främst för att knyta ihop historiens tredje akt med resten av filmen.
Slutligen tre inslag om monstrena i filmen (alla väldigt väldesignade), om hur man fick den relativt korta och satta Ray Winstone att bli en vältränad tvåmetersman och om filmens look och design.
Allting avslutas med ett par bortklippta scener som inte alls är färdiganimerade på något sätt och känns därför inte speciellt roliga att titta på.
TRE SAKER
1. Manuset är skrivet av den intressanta combon Neil Gaiman ("MirrorMask", "Stardust") och Roger Avery ("Silent Hill", "Pulp Fiction").
2. Beowulf är en geat vilket betyder att han kommer från nuvarande västergötland. Alltså är denna urhjälte svensk!
3. Beowulfs återkommande peppningsfras "I am Beowulf!" känns väldigt mycket som en plankning av "This is Sparta!" från "300".
2. Beowulf är en geat vilket betyder att han kommer från nuvarande västergötland. Alltså är denna urhjälte svensk!
3. Beowulfs återkommande peppningsfras "I am Beowulf!" känns väldigt mycket som en plankning av "This is Sparta!" från "300".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Ray Winstone (16)
Ray Winstone (16)
