Varning för delikat chokladpaj...
FILMEN"Kurage kan ibland hoppa över en generation" säger Charlotte Phelan (Allison Janney) till sin dotter Skeeter (Emma Stone) i slutet av "Niceville", för Skeeter har just visat prov på stort kurage när hon ledsnat på segregationen mellan svarta och vita i 60-talets Mississippi. Den illa dolda rasismen bland hennes vänner och deras fina familjer står henne upp i halsen, och trots att det inneburit enorma risker har hon gjort något åt saken.
Skeeter är en aspirerande journalist/författare som efter ett par år på universitet kommit tillbaka till Jackson, Mississippi. Hon får jobb på lokaltidningen där hon tvingas ta över en husmorstipsspalt som hon inte klarar av på egen hand, så hon rådfrågar hembiträdet Aibileen Clark (Viola Davis) som har direkta svar på alla frågor läsarna ställer. Skeeter noterar förhållandena som Aibileen och andra svarta hembiträden lever under där de till exempel inte ens får använda familjernas toaletter eftersom "svarta sprider sjukdomar". Hon blir allt mer irriterad på sina vänners åsikter.
Skeeter lyckas sälja in en idé till ett bokförlag. Hon vill i intervjuform skildra de svarta hembiträdena och berätta deras historier - om deras liv och om deras arbetsgivare. Aibileen går motvilligt med på det hela, men när hon väl börjar berätta finns det många historier som vill komma ut. Både hennes och andras.
Detta hemliga bokprojekt går hand i hand med medborgarrättsrörelsen som växer fram, men det går även emot de oskrivna regler som man ska leva efter. I filmen mest representerat av de extremt specifika åsikter Skeeters gamla skolkompis Hilly Holbrook (Bryce Dallas Howard) gång efter annan lägger fram.
"Niceville" är en lysande film som trots en ganska rejäl speltid (nästan 2,5 timmar) lyckas hålla mig engagerad och intresserad under hela filmen. Det är en historia som spelar på hela ens känsloregister, där man både kan le åt de komiska sekvenserna, gråta lite åt de sorgliga och svära åt den äckliga rasismen som visar sitt fula tryne då och då. Och det handlar så klart om den kanske vidrigaste formen av det hela, den illa dolda rasismen.
Det är helt klart en mycket sevärd film. En gripande historia, fint gjord med starka skådespelarinsatser av en nästan helt och hållet kvinnlig ensemble.
Men vad menar jag med rubriken på den här recensionen? Ja, det visar sig i filmen. Mer säger jag inte...
Skeeter är en aspirerande journalist/författare som efter ett par år på universitet kommit tillbaka till Jackson, Mississippi. Hon får jobb på lokaltidningen där hon tvingas ta över en husmorstipsspalt som hon inte klarar av på egen hand, så hon rådfrågar hembiträdet Aibileen Clark (Viola Davis) som har direkta svar på alla frågor läsarna ställer. Skeeter noterar förhållandena som Aibileen och andra svarta hembiträden lever under där de till exempel inte ens får använda familjernas toaletter eftersom "svarta sprider sjukdomar". Hon blir allt mer irriterad på sina vänners åsikter.
Skeeter lyckas sälja in en idé till ett bokförlag. Hon vill i intervjuform skildra de svarta hembiträdena och berätta deras historier - om deras liv och om deras arbetsgivare. Aibileen går motvilligt med på det hela, men när hon väl börjar berätta finns det många historier som vill komma ut. Både hennes och andras.
Detta hemliga bokprojekt går hand i hand med medborgarrättsrörelsen som växer fram, men det går även emot de oskrivna regler som man ska leva efter. I filmen mest representerat av de extremt specifika åsikter Skeeters gamla skolkompis Hilly Holbrook (Bryce Dallas Howard) gång efter annan lägger fram.
"Niceville" är en lysande film som trots en ganska rejäl speltid (nästan 2,5 timmar) lyckas hålla mig engagerad och intresserad under hela filmen. Det är en historia som spelar på hela ens känsloregister, där man både kan le åt de komiska sekvenserna, gråta lite åt de sorgliga och svära åt den äckliga rasismen som visar sitt fula tryne då och då. Och det handlar så klart om den kanske vidrigaste formen av det hela, den illa dolda rasismen.
Det är helt klart en mycket sevärd film. En gripande historia, fint gjord med starka skådespelarinsatser av en nästan helt och hållet kvinnlig ensemble.
Men vad menar jag med rubriken på den här recensionen? Ja, det visar sig i filmen. Mer säger jag inte...
EXTRAMATERIALET
Making of-filmen signalerar tydligt att hela projektet är snudd på en kompisgrej. Kathryn Stockett skrev romanen, hennes bästa kompis Tate Taylor adapterade den och regisserade och plockade med sina andra kompisar som producent och skådespelare. Det känns trevligt på något vis och under filmens gång får vi även se vissa av inspelningsplatserna.
Taylor och skådespelerskan/kompisen Octavia Spencer samtalar sedan med ett antal svarta kvinnor som antingen betytt mycket för dem eller levt liknande liv som de som är med i filmen.
En handfull bortklippta scener presenteras av Taylor och avslutningsvis finns det en musikvideo med Mary J. Blige.
Taylor och skådespelerskan/kompisen Octavia Spencer samtalar sedan med ett antal svarta kvinnor som antingen betytt mycket för dem eller levt liknande liv som de som är med i filmen.
En handfull bortklippta scener presenteras av Taylor och avslutningsvis finns det en musikvideo med Mary J. Blige.
TRE SAKER
1. Octavia Spencer gör en färgstark roll som den bittra men kokmässigt överlägsna husan Minny som initialt jobbar åt Hilly Holbrook. När hon får sparken - och dessutom hämnas på ett minst sagt annorlunda vis - börjar hon jobba hos den utmobbade Celia Foote (Jessica Chastain) som verkligen inte är som de andra kvinnorna i trakten. Karaktären Minny skrevs inspirerad av Spencer.
2. Octavia Spencer vann en Oscar för bästa kvinnliga biroll. Jessica Chastain var också nominerad i samma kategori, och Viola Davis var nominerad för bästa kvinnliga huvudroll medan hela filmen var nominerad i bästa film-kategorin.
3. Jag är lite frågande till varför titeln översatts från fullt fungerande "The Help" till "Niceville". Niceville är det namn Jackson får i boken, så det är inte taget helt ur luften, men jag tycker ändå att "översättningen" är omotiverad. Det ska dock tilläggas att "Niceville" inte är en titel som kommit enbart till filmen, utan det är så boken heter i Sverige.
2. Octavia Spencer vann en Oscar för bästa kvinnliga biroll. Jessica Chastain var också nominerad i samma kategori, och Viola Davis var nominerad för bästa kvinnliga huvudroll medan hela filmen var nominerad i bästa film-kategorin.
3. Jag är lite frågande till varför titeln översatts från fullt fungerande "The Help" till "Niceville". Niceville är det namn Jackson får i boken, så det är inte taget helt ur luften, men jag tycker ändå att "översättningen" är omotiverad. Det ska dock tilläggas att "Niceville" inte är en titel som kommit enbart till filmen, utan det är så boken heter i Sverige.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Emma Stone (13)
Emma Stone (13)
