Två lysande gestaltningar i kändistät fars
FILMENDet är intressant hur "The Death of Stalin" med några enkla justeringar hade kunna vara en gråkall politisk thriller om maktkampen i Sovjetunionen på 50-talet till följd av Josef Stalins död. En sådan film finns kanske redan. Men även om "The Death of Stalin" har sitt gråkalla politiska thriller-element är det när det kommer till kritan en absurd komisk fars om just maktkampen i Sovjetunionen efter Stalins död.
I början av filmen är den tyranniska ledaren i allra högsta grad levande. Vi får lära oss om han rensar runt i leden med sina dödslistor där säkerhetstjänsten NKVD torterar och dräper oliktänkande. Som sin närmaste man har Stalin (Adrian McLoughlin) säkerhetschefen och bödeln Berija (Simon Russell Beale) som inte tvekar att utföra sina order. Han har en och annan egen plan i bakfickan.
Men så en sen kväll får Stalin en hjärnblödning i sin ensamhet och hittas medvetslös och döende dagen där på. Centralkommittésekrerariatet sammankallas för att reda ut i röran. Malenkov (Jeffrey Tambor) kliver in som först ställeföreträdande ledare och sedan som ordförande i Sovjetunionens kommunistiska parti, men Berija har andra planer. Det har även Chrusjtjov (Steve Buscemi) som kliver in i röran i bokstavligt talat för stor kostym och maktkampen blir galen, ful och absurd.
Och sann, för så här gick det ungefär till när Stalin trillade av pinn och en efterträdare skulle hittas. Att det gick att göra fars av det hela är förstås lika ologiskt som självklart med facit i handen. Intressant nog samlas roliga människor från både USA och England i filmen med gott om kända ansikten i birollerna. Utöver de jag lyfter fram nedan i Tre saker ska jag även nämna Andrea Riseborough och Rupert Fiend som Stalins barn.
Men filmen vilar framför allt tungt på två par axlar. Till att börja med Steve Buscemi som verkligen glänser som skämtaren Chrustjtjov som avslutar sina dagar genom att notera vilka skämt och anekdoter han berättat och vilka som gick hem hos Stalin. Buscemi gör en riktigt bra insats, och det gör även Simon Russell Beale som den brutala Berija. Beale är kanske inte lika skrattframkallande rolig som sina kollegor men iskallt obehaglig i sin gestaltning. Den hade absolut fungerat minst lika bra i en genomseriös film.
Politisk fars för hela slanten är vad som bjuds i "The Death of Stalin".
I början av filmen är den tyranniska ledaren i allra högsta grad levande. Vi får lära oss om han rensar runt i leden med sina dödslistor där säkerhetstjänsten NKVD torterar och dräper oliktänkande. Som sin närmaste man har Stalin (Adrian McLoughlin) säkerhetschefen och bödeln Berija (Simon Russell Beale) som inte tvekar att utföra sina order. Han har en och annan egen plan i bakfickan.
Men så en sen kväll får Stalin en hjärnblödning i sin ensamhet och hittas medvetslös och döende dagen där på. Centralkommittésekrerariatet sammankallas för att reda ut i röran. Malenkov (Jeffrey Tambor) kliver in som först ställeföreträdande ledare och sedan som ordförande i Sovjetunionens kommunistiska parti, men Berija har andra planer. Det har även Chrusjtjov (Steve Buscemi) som kliver in i röran i bokstavligt talat för stor kostym och maktkampen blir galen, ful och absurd.
Och sann, för så här gick det ungefär till när Stalin trillade av pinn och en efterträdare skulle hittas. Att det gick att göra fars av det hela är förstås lika ologiskt som självklart med facit i handen. Intressant nog samlas roliga människor från både USA och England i filmen med gott om kända ansikten i birollerna. Utöver de jag lyfter fram nedan i Tre saker ska jag även nämna Andrea Riseborough och Rupert Fiend som Stalins barn.
Men filmen vilar framför allt tungt på två par axlar. Till att börja med Steve Buscemi som verkligen glänser som skämtaren Chrustjtjov som avslutar sina dagar genom att notera vilka skämt och anekdoter han berättat och vilka som gick hem hos Stalin. Buscemi gör en riktigt bra insats, och det gör även Simon Russell Beale som den brutala Berija. Beale är kanske inte lika skrattframkallande rolig som sina kollegor men iskallt obehaglig i sin gestaltning. Den hade absolut fungerat minst lika bra i en genomseriös film.
Politisk fars för hela slanten är vad som bjuds i "The Death of Stalin".
EXTRAMATERIALET
Inget. Det är för övrigt en "supersvensk" utgåva. Så vitt jag kan se finns det ingen annan textning att välja, till exempel.
TRE SAKER
1. Många roliga skådespelare i mindre roller. Monty Python-veteranen Michael Palin kan ses som utrikesministern Molotov.
2. En annan brittisk humorlegend av lite moderna snitt är Paul Whitehouse (känd från "The Fast Show") som spelar Mikojan.
3. Paddy Considine spelar en stressad producent vid Radio Moskva som snabbt måste rafsa ihop musiker och publik för att göra en inspelning av en konsert som precis hållits som Stalin vill lyssna på. Det blir hemlösa i publiken och en dirigent i pyjamas.
2. En annan brittisk humorlegend av lite moderna snitt är Paul Whitehouse (känd från "The Fast Show") som spelar Mikojan.
3. Paddy Considine spelar en stressad producent vid Radio Moskva som snabbt måste rafsa ihop musiker och publik för att göra en inspelning av en konsert som precis hållits som Stalin vill lyssna på. Det blir hemlösa i publiken och en dirigent i pyjamas.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA