Bibehållen hög kvalitet inför finalen
FILMENSå här långt in i "Fringes" existens känns det väldigt tydligt att den blivit - precis som förhandssnacket var innan första säsongen - den naturliga arvtagaren till "Arkiv X". Möjligen korsad med "Lost" eftersom det finns en så starkt förankrad mytologi som håller serien i ett järngrepp. (Dessutom dyker flera "Lost"-bekanta ansikten upp i mindre roller, men det är en parentes.)
Efter den tredje, väldigt komplicerade säsongen, skruvas "Fringe" till ytterligare till den fjärde omgången, genom att börja på en ny tidslinje som ändrar vissa av förutsättningarna för serien. I finalen på säsong tre startade Peter Bishop (Joshua Jackson) den maskin som byggts i båda världarna och som misstänktes kunna förstöra antingen det ena eller det andra universumet. I stället skapades en brygga mellan världarna, men i samband med det försvann Peter. Hela hans existens utplånades och tidslinjen skrevs om från det ögonblick Observatören September räddade honom från att drunkna. I den här tidslinjen drunknade Peter.
Men något har gått fel och Peter dyker upp som ett hjärnspöke hos Dr Walter Bishop (John Noble) och som ett minnesfragment hos Olivia Dunham (Anna Torv). Efter några avsnitt kommer Peter tillbaka, men ingen känner igen honom och han får svårt att förklara att han kommer från en annan tidslinje och när han slutligen inser att han verkligen är på fel ställe vill han bara komma hem. Det hela ändras när Olivia plötsligt börjar minnas sitt liv med Peter i den förra tidslinjen och det går så långt att hennes nuvarande jags minnen försvinner...
Ja, det är lite komplicerat - igen, men som alltid fullt naturligt när man ser säsongen och är inne i serien. Initialt gillar jag inte den nya tidslinjen eftersom det innebär en totalt "omkonfiguration" av serien. Vissa relationer mellan olika karaktärer är helt annorlunda och det blir lite svårt att ställa om sig, vilket förstås är meningen med hela berättelsen i denna säsong. I och med att vissa saker helt skrivits om betyder det även att några gamla bekanta ansikten dyker upp igen och att man till och med kan återanvända ett fall från första säsongen eftersom det inte hänt i denna tidslinje.
För att göra det hela lite enklare för tittaren ansluter en ny karaktär till Fringeteamet som följaktligen reagerar på ett normalt sätt till att konstigt han får se, som de övriga teammedlemmarna anser vara vardag vid det här laget. Det är Lincoln Lee (Seth Gabel) som ingår i Fringeteamet i den andra världen, men som här är helt ny. Ett smart grepp som blir en anledning för författarna att förklara vissa förutsättningar på nytt.
Relationen till den andra världen är annorlunda nu när de samarbetar via den där bryggan, så precis som i förra säsongen är vi nästan lika mycket i båda världarna, vilket gör att många av skådespelarna får spela dubbla karaktärer. Detta sköter de ypperligt eftersom karaktärerna i sig är så pass olika varandra och med enkla medel som kroppshållning och tal blir de egna individer.
Säsongens huvudsakliga story går ut på att nya hamnskiftare dyker upp och vår värld misstänker att det är den andra världen som ligger bakom dem, men så är det inte - utan det är någon som gemensamt hotar båda världarna och som inte har några goda avsikter alls. Dessutom läggs mycket fokus på Olivias speciella krafter som växer sig allt starkare och glädjande nog får vi veta mer om mytologins mest mystiska inslag - Observatörerna - som vi definitivt inte sett det sista av...
Och självklart finns det gott om udda Fringefall genom hela säsongen, men det är utvecklingen av mytologin som känns som det mest spännande.
Allt som allt, ytterligare 22 bitar av "Fringe"-kakan som visar sig vara riktigt bra tillagad och som verkligen känns som att den kommer att räcka ända till slutet utan att börja smaka dåligt.
Efter den tredje, väldigt komplicerade säsongen, skruvas "Fringe" till ytterligare till den fjärde omgången, genom att börja på en ny tidslinje som ändrar vissa av förutsättningarna för serien. I finalen på säsong tre startade Peter Bishop (Joshua Jackson) den maskin som byggts i båda världarna och som misstänktes kunna förstöra antingen det ena eller det andra universumet. I stället skapades en brygga mellan världarna, men i samband med det försvann Peter. Hela hans existens utplånades och tidslinjen skrevs om från det ögonblick Observatören September räddade honom från att drunkna. I den här tidslinjen drunknade Peter.
Men något har gått fel och Peter dyker upp som ett hjärnspöke hos Dr Walter Bishop (John Noble) och som ett minnesfragment hos Olivia Dunham (Anna Torv). Efter några avsnitt kommer Peter tillbaka, men ingen känner igen honom och han får svårt att förklara att han kommer från en annan tidslinje och när han slutligen inser att han verkligen är på fel ställe vill han bara komma hem. Det hela ändras när Olivia plötsligt börjar minnas sitt liv med Peter i den förra tidslinjen och det går så långt att hennes nuvarande jags minnen försvinner...
Ja, det är lite komplicerat - igen, men som alltid fullt naturligt när man ser säsongen och är inne i serien. Initialt gillar jag inte den nya tidslinjen eftersom det innebär en totalt "omkonfiguration" av serien. Vissa relationer mellan olika karaktärer är helt annorlunda och det blir lite svårt att ställa om sig, vilket förstås är meningen med hela berättelsen i denna säsong. I och med att vissa saker helt skrivits om betyder det även att några gamla bekanta ansikten dyker upp igen och att man till och med kan återanvända ett fall från första säsongen eftersom det inte hänt i denna tidslinje.
För att göra det hela lite enklare för tittaren ansluter en ny karaktär till Fringeteamet som följaktligen reagerar på ett normalt sätt till att konstigt han får se, som de övriga teammedlemmarna anser vara vardag vid det här laget. Det är Lincoln Lee (Seth Gabel) som ingår i Fringeteamet i den andra världen, men som här är helt ny. Ett smart grepp som blir en anledning för författarna att förklara vissa förutsättningar på nytt.
Relationen till den andra världen är annorlunda nu när de samarbetar via den där bryggan, så precis som i förra säsongen är vi nästan lika mycket i båda världarna, vilket gör att många av skådespelarna får spela dubbla karaktärer. Detta sköter de ypperligt eftersom karaktärerna i sig är så pass olika varandra och med enkla medel som kroppshållning och tal blir de egna individer.
Säsongens huvudsakliga story går ut på att nya hamnskiftare dyker upp och vår värld misstänker att det är den andra världen som ligger bakom dem, men så är det inte - utan det är någon som gemensamt hotar båda världarna och som inte har några goda avsikter alls. Dessutom läggs mycket fokus på Olivias speciella krafter som växer sig allt starkare och glädjande nog får vi veta mer om mytologins mest mystiska inslag - Observatörerna - som vi definitivt inte sett det sista av...
Och självklart finns det gott om udda Fringefall genom hela säsongen, men det är utvecklingen av mytologin som känns som det mest spännande.
Allt som allt, ytterligare 22 bitar av "Fringe"-kakan som visar sig vara riktigt bra tillagad och som verkligen känns som att den kommer att räcka ända till slutet utan att börja smaka dåligt.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet känns lite mindre till sin omfattning än vad det brukar vara, och är dessutom inte helt komplett jämfört med utländska boxar, men det som serveras är bra - i alla fall till större delen.
"A World Without Peter" är den huvudsakliga bakomfilmen som berättar tankarna kring säsongen, medan den utökade historien kring Observatörerna avhandlas lite djupare i en separat film.
Joshua Jackson var med och skrev en relaterad serietidningsomgång som avhandlar vad som händer med Peter mellan hans försvinnande och återkomst och man kan även separat se några sidor ur den färdiga serien.
"Gag reel"-segmentet är dock en ganska stor besvikelse då den mest visar upp bilder på när skådespelarna gör grimaser snarare än renodlade missar.
"A World Without Peter" är den huvudsakliga bakomfilmen som berättar tankarna kring säsongen, medan den utökade historien kring Observatörerna avhandlas lite djupare i en separat film.
Joshua Jackson var med och skrev en relaterad serietidningsomgång som avhandlar vad som händer med Peter mellan hans försvinnande och återkomst och man kan även separat se några sidor ur den färdiga serien.
"Gag reel"-segmentet är dock en ganska stor besvikelse då den mest visar upp bilder på när skådespelarna gör grimaser snarare än renodlade missar.
TRE SAKER
1. När det gäller de dubbelspelande skådespelarna har jag alltid tyckt lite synd om Jasika Nicole som spelar Fringeagenten Astrid Farnsworth. Hon har fram till nu varit med hela tiden men främst som någon sorts assistent till Walter. Hennes alternativa jag har jag mest känts som en konstigt skriven bakgrundsfigur, men i ett avsnitt får Nicole briljera som båda Astridarna och göra något vettigt av speciellt den alternativa karaktären. Mycket bra!
2. I nästan traditionsenlig ordning finns det ett avsnitt som sticker ut från de andra, och detta utspelar sig ca 20 år in i framtiden. Detta avsnitt kommer en bit innan säsongen är över och förtar möjligen lite av säsongens avslutning, men lägger även grunden för den sista säsongen på ett snyggt sätt.
3. Säsong fem blir den sista och det absolut sista avsnittet blir dessutom det hundrade av serien. Snyggt att sätta ett planerat slut på serien, och jag ser verkligen fram emot att se hur alla trådar knyts ihop.
2. I nästan traditionsenlig ordning finns det ett avsnitt som sticker ut från de andra, och detta utspelar sig ca 20 år in i framtiden. Detta avsnitt kommer en bit innan säsongen är över och förtar möjligen lite av säsongens avslutning, men lägger även grunden för den sista säsongen på ett snyggt sätt.
3. Säsong fem blir den sista och det absolut sista avsnittet blir dessutom det hundrade av serien. Snyggt att sätta ett planerat slut på serien, och jag ser verkligen fram emot att se hur alla trådar knyts ihop.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA