Musikbranschen 1973 i kokaindimma
FILMENVissa läsare skrattar kanske till när jag påstår att tillverkning av vinylskivor är en framtidsbransch. Jo, så där det, vilket kanske är svårt att förstå när de flesta inte ens äger några CD-skivor längre utan bara konsumerar musik digitalt. Men trots att LP-skivorna försvann från affärer och bensinmackar till förmån för de utrymmesvänliga CD-skivorna har vinylen aldrig varit död. Bland konnässörer och alternativa musikdiggare har formatet funnits och just nu frodas det mer än någonsin. De få vinyltillverkare som finns kvar i världen har så fullt upp att det oftast handlar om ett halvårs produktionstid på en ny skiva.
Serien "Vinyl" handlar inte om formatet som sådant, utan det är serie om skivbolagsbranschen under det utmärkta året 1973. Även om väldigt många verkliga personer och artister gestaltas i seriens tio avsnitt är skivbolaget allting handlar om fiktivt. American Century Records, lett av Richie Finestra (Bobby Cannavale), är långt ifrån störst men har ett bra artiststall och kan bli ännu bättre nu när kontraktet med Led Zeppelin bara ska skrivas under. Dessutom har förhandlingarna om en försäljning till Europeiska PolyGram landat i ett erbjudande som kommer att göra Richie och hans delägare Zak Yankovich (Ray Romano) och Skip Fontaine (J.C. MacKenzie) rika men som samtidigt kommer att ha negativa följder för deras anställda.
Men så faller inte alla bitar på plats och Richie drabbas av en rad olika tankeställare som gör att han omöjligtvis kan sälja företaget. Detta emottas inte med positiva reaktioner från någon då värdet på företaget sjunker som en sten. Själv är han övertygad om att allting kan vända. Han vill rensa upp bland artisterna och hitta tillbaka till rockmusikens råa kärna, den som fick alla att en gång i tiden älska musik. Säsongen handlar följaktligen om konsekvenserna av Richies beslut samt jakten efter bolagets räddning.
Serien är kanske mest jämförbar med AMC:s långkörare "Mad Men". Dels för att det ett perioddrama (om än 70-tal i stället för 60-tal) och dels för att det handlar om en liknande verksamhet där det gäller att få åtråvärda klienter. Det är dock betydligt mer droger i "Vinyl". Här bunkras det upp med pulver, piller och gräs så att både artister och anställda ska fungera i vardagen. Richie själv är inledningsvis nykter med han kommer snart att trilla dit på både alkohol och kokain igen, vilket främst får konsekvenser i familjelivet där hans fru Devon (Olivia Wilde) ledsnar på hans beteende. Anledningen till att han börjar droga igen är att han är delaktig i ett mord på en betydelsefull DJ i första avsnittet. När detta skedde tyckte jag som tittare att det var helt onödigt för storyn, men mordet ligger kvar som ett eko över hela säsongen. Polisen blir intresserad av Richie, och när han även har vissa kopplingar till maffian blir hela storyn ännu mer komplicerad.
Men det är mycket musik också. I ganska träffsäkra gestaltningar ser vi några av 70-talets stora - The New York Dolls och Velvet Undergrund, samt artister som Alice Cooper, David Bowie och Elvis Presley som interagerar med skivbolaget. Dessutom några fiktiva artister som har stor betydelse. I flashbacksekvenser ser vi hur Richie ungefär tio år tidigare som musikintresserad bartender upptäcker en talangfull bluesgitarrist, Lester Grimes (Ato Essandoh), som han blir manager för och ordnar ett ganska dåligt skivkontrakt till. Relationen slutar riktigt illa när Richie tjänar pengar och Lester får sina stämband förstörda av maffian. Lester dyker upp igen i Richies liv men i en annan roll.
Nasty Bits är ett fiktivt band som upptäcks av drog-och-fika-tjejen Jamie Vine (Juno Temple) som vill avancera till att jobba med A&R. Detta band med Kip Stevens (James Jagger) i spetsen är ett oborstat protopunkband och exakt det Richie letar efter. Det är Nasty Bits och deras råa attityd som ska bli nyckeln till bolagets nya framgångar.
Även om rockmusiken är seriens kärna så lurar både punken och hiphopen bakom hörnet och nere i fuktiga klubblokaler väntar discotrenden på att blomma ut, och allt detta berörs i serien och hade kanske utvecklats i kommande säsonger, men "Vinyls" saga tar slut efter dessa tio timmar. HBO beställde visserligen en andra säsong, men drog tillbaka beställningen och lade ned serien. Själv är jag aningens ambivalent till seriens kvalitet. De första avsnitten, och framförallt den långfilmslånga piloten, är spetiga och överspelade, men som alltid så kommer man in i en serie ju mer man ser och när det sista avsnittet går i mål på ett hyfsat konkluderande vis känner jag ändå ett visst stråk av vemod för att det inte kommer mer. Jag gillar ju musikbaserade historier och jag tycker att många av skådespelarna gör riktigt bra insatser, kanske framför allt Ray Romano som glänser i sin gestaltning.
Serien "Vinyl" handlar inte om formatet som sådant, utan det är serie om skivbolagsbranschen under det utmärkta året 1973. Även om väldigt många verkliga personer och artister gestaltas i seriens tio avsnitt är skivbolaget allting handlar om fiktivt. American Century Records, lett av Richie Finestra (Bobby Cannavale), är långt ifrån störst men har ett bra artiststall och kan bli ännu bättre nu när kontraktet med Led Zeppelin bara ska skrivas under. Dessutom har förhandlingarna om en försäljning till Europeiska PolyGram landat i ett erbjudande som kommer att göra Richie och hans delägare Zak Yankovich (Ray Romano) och Skip Fontaine (J.C. MacKenzie) rika men som samtidigt kommer att ha negativa följder för deras anställda.
Men så faller inte alla bitar på plats och Richie drabbas av en rad olika tankeställare som gör att han omöjligtvis kan sälja företaget. Detta emottas inte med positiva reaktioner från någon då värdet på företaget sjunker som en sten. Själv är han övertygad om att allting kan vända. Han vill rensa upp bland artisterna och hitta tillbaka till rockmusikens råa kärna, den som fick alla att en gång i tiden älska musik. Säsongen handlar följaktligen om konsekvenserna av Richies beslut samt jakten efter bolagets räddning.
Serien är kanske mest jämförbar med AMC:s långkörare "Mad Men". Dels för att det ett perioddrama (om än 70-tal i stället för 60-tal) och dels för att det handlar om en liknande verksamhet där det gäller att få åtråvärda klienter. Det är dock betydligt mer droger i "Vinyl". Här bunkras det upp med pulver, piller och gräs så att både artister och anställda ska fungera i vardagen. Richie själv är inledningsvis nykter med han kommer snart att trilla dit på både alkohol och kokain igen, vilket främst får konsekvenser i familjelivet där hans fru Devon (Olivia Wilde) ledsnar på hans beteende. Anledningen till att han börjar droga igen är att han är delaktig i ett mord på en betydelsefull DJ i första avsnittet. När detta skedde tyckte jag som tittare att det var helt onödigt för storyn, men mordet ligger kvar som ett eko över hela säsongen. Polisen blir intresserad av Richie, och när han även har vissa kopplingar till maffian blir hela storyn ännu mer komplicerad.
Men det är mycket musik också. I ganska träffsäkra gestaltningar ser vi några av 70-talets stora - The New York Dolls och Velvet Undergrund, samt artister som Alice Cooper, David Bowie och Elvis Presley som interagerar med skivbolaget. Dessutom några fiktiva artister som har stor betydelse. I flashbacksekvenser ser vi hur Richie ungefär tio år tidigare som musikintresserad bartender upptäcker en talangfull bluesgitarrist, Lester Grimes (Ato Essandoh), som han blir manager för och ordnar ett ganska dåligt skivkontrakt till. Relationen slutar riktigt illa när Richie tjänar pengar och Lester får sina stämband förstörda av maffian. Lester dyker upp igen i Richies liv men i en annan roll.
Nasty Bits är ett fiktivt band som upptäcks av drog-och-fika-tjejen Jamie Vine (Juno Temple) som vill avancera till att jobba med A&R. Detta band med Kip Stevens (James Jagger) i spetsen är ett oborstat protopunkband och exakt det Richie letar efter. Det är Nasty Bits och deras råa attityd som ska bli nyckeln till bolagets nya framgångar.
Även om rockmusiken är seriens kärna så lurar både punken och hiphopen bakom hörnet och nere i fuktiga klubblokaler väntar discotrenden på att blomma ut, och allt detta berörs i serien och hade kanske utvecklats i kommande säsonger, men "Vinyls" saga tar slut efter dessa tio timmar. HBO beställde visserligen en andra säsong, men drog tillbaka beställningen och lade ned serien. Själv är jag aningens ambivalent till seriens kvalitet. De första avsnitten, och framförallt den långfilmslånga piloten, är spetiga och överspelade, men som alltid så kommer man in i en serie ju mer man ser och när det sista avsnittet går i mål på ett hyfsat konkluderande vis känner jag ändå ett visst stråk av vemod för att det inte kommer mer. Jag gillar ju musikbaserade historier och jag tycker att många av skådespelarna gör riktigt bra insatser, kanske framför allt Ray Romano som glänser i sin gestaltning.
EXTRAMATERIALET
Varje avsnitt kompletteras med en "Inside the Episodes" som på några minuter lätt kommenterar avsnittets händelser, och det finns även kommentarspår till några avsnitt.
En drygt kvartslång bakomfilm betar i ganska snabb hastighet av hela serien och alla dess beståndsdelar. Här känns det faktiskt som att man som tittare skulle velat haft lite mer. Det hade gått att berätta mer om både musik, kostymer och alla inbakade referenser.
En drygt kvartslång bakomfilm betar i ganska snabb hastighet av hela serien och alla dess beståndsdelar. Här känns det faktiskt som att man som tittare skulle velat haft lite mer. Det hade gått att berätta mer om både musik, kostymer och alla inbakade referenser.
TRE SAKER
1. En specialutgåva av blu-ray-boxen finns att köpa där seriens soundtrack ingår både på CD och - förstås - dubbel-LP.
2. Två av initiativtagarna till serien och därmed dess producenter är Martin Scorsese och Mick Jagger. Scorsese satte sig själv i registolen till pilotavsnittet och Jagger bidrog med sitt blod till rollistan. Nasty Bits-sångaren spelas av hans son James.
3. Lena Olin medverkar i en mindre, men återkommande roll i serien. Hon spelar en otroligt barsk (rysk?) mamma till Juno Temples karaktär.
2. Två av initiativtagarna till serien och därmed dess producenter är Martin Scorsese och Mick Jagger. Scorsese satte sig själv i registolen till pilotavsnittet och Jagger bidrog med sitt blod till rollistan. Nasty Bits-sångaren spelas av hans son James.
3. Lena Olin medverkar i en mindre, men återkommande roll i serien. Hon spelar en otroligt barsk (rysk?) mamma till Juno Temples karaktär.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Bobby Cannavale (21)
Bobby Cannavale (21)
