Ingenting för de med bacillskräck...
FILMENEn handskakning. En skål med jordnötter. Ett glas. En ledstång. En hissknapp. Allting exempel på smittspridning via indirekt kontakt. Steven Soderbergh skrämmer livet ur de flesta med "Contagion", där ett synnerligen elakartat virus får fäste och smittar fler och fler på nolltid.
Filmen är nästan osannolikt stjärnspäckad, så till den milda grad att det är svårt att avgöra vem som egentligen är huvudpersonen i filmen, men jag vill hävda att det ändå är Mitch Emhoff (Matt Damon). Hans fru Beth (Gwyneth Paltrow) kommer hem från en affärsresa i Hong Kong med en rejäl förkylning i kroppen. Det dröjer dock inte länge innan hon faktiskt dör i sviterna av sjukdomen och bokstavligt talat strax därpå dör även deras gemensamma son. Lustigt nog verkar Mitch vara immun mot viruset som sprids som en löpeld. Beth är inte den enda som dör av det, men ett kartläggning ska visa att hon är den så kallade "indexpersonen" - den första som smittades, eller i alla fall en av de första.
CDC, Centers for Disease Control and Prevention (representerade av bland annat Laurence Fishburne, Kate Winslet och Jennifer Ehle) och WHO (representerade av bland annat Marion Cotillard) jobbar förbrilt med att kartlägga viruset och försöka hitta ett vaccin, samtidigt som paniken och oron ökar. Den konspiratoriska bloggaren Alan Krumwiede (Jude Law) är övertygad om att CDC och WHO är i maskopi med läkemedelsföretagen och att allting är en stor plan för att tjäna mer pengar.
Den sociala strukturen bryts ned i takt med att dödsantalet stiger...
"Contagion" är verkligen ingenting för de som lider av bacillskräck, men sättet filmen berättas på kan göra vem som helst paranoid och orolig. En enkel faktauppgift som att vi rör vårt eget ansikte mellan 2-3000 gånger per dag får mig att komma på mig själv med att tänka till varje gång jag helt omedvetet själv rör mitt ansikte. Detaljer av det slaget hjälper verkligen till att göra filmen obehagligt intim och realistisk.
Soderbergh och hans manusförfattare Scott Z. Burns tacklar de sociala och faktiska problem som kan uppstå om något sådant här skulle hända på riktigt. De poängterar hur lång tid det faktiskt är från ax till limpa när ett vaccin tas fram, de belyser problematiken med hur ett vaccin ska distribueras och vem som ska få det först och de skildrar paniken som kan få vilket välfungerande samhälle som helst att rasa ihop likt ett korthus.
Filmen är skrämmande och samtidigt väldigt bra och spännande. Filmer om smittor är på något märkligt sätt automatiskt spännande. Kanske är det för att de är mer verkliga och sannolika än andra mänsklighetsutplånande scenarion. Som svensk känns det ganska främmande att landet skulle drabbas av rejäla översvämningar eller extrem torka eller krig för den delen, men en pandemi finns det inte samma trygga skydd mot. Det gör att "Contagion" faktiskt skulle kunna hända här och den vetskapen gör filmen otäckt sannolik.
Filmen är nästan osannolikt stjärnspäckad, så till den milda grad att det är svårt att avgöra vem som egentligen är huvudpersonen i filmen, men jag vill hävda att det ändå är Mitch Emhoff (Matt Damon). Hans fru Beth (Gwyneth Paltrow) kommer hem från en affärsresa i Hong Kong med en rejäl förkylning i kroppen. Det dröjer dock inte länge innan hon faktiskt dör i sviterna av sjukdomen och bokstavligt talat strax därpå dör även deras gemensamma son. Lustigt nog verkar Mitch vara immun mot viruset som sprids som en löpeld. Beth är inte den enda som dör av det, men ett kartläggning ska visa att hon är den så kallade "indexpersonen" - den första som smittades, eller i alla fall en av de första.
CDC, Centers for Disease Control and Prevention (representerade av bland annat Laurence Fishburne, Kate Winslet och Jennifer Ehle) och WHO (representerade av bland annat Marion Cotillard) jobbar förbrilt med att kartlägga viruset och försöka hitta ett vaccin, samtidigt som paniken och oron ökar. Den konspiratoriska bloggaren Alan Krumwiede (Jude Law) är övertygad om att CDC och WHO är i maskopi med läkemedelsföretagen och att allting är en stor plan för att tjäna mer pengar.
Den sociala strukturen bryts ned i takt med att dödsantalet stiger...
"Contagion" är verkligen ingenting för de som lider av bacillskräck, men sättet filmen berättas på kan göra vem som helst paranoid och orolig. En enkel faktauppgift som att vi rör vårt eget ansikte mellan 2-3000 gånger per dag får mig att komma på mig själv med att tänka till varje gång jag helt omedvetet själv rör mitt ansikte. Detaljer av det slaget hjälper verkligen till att göra filmen obehagligt intim och realistisk.
Soderbergh och hans manusförfattare Scott Z. Burns tacklar de sociala och faktiska problem som kan uppstå om något sådant här skulle hända på riktigt. De poängterar hur lång tid det faktiskt är från ax till limpa när ett vaccin tas fram, de belyser problematiken med hur ett vaccin ska distribueras och vem som ska få det först och de skildrar paniken som kan få vilket välfungerande samhälle som helst att rasa ihop likt ett korthus.
Filmen är skrämmande och samtidigt väldigt bra och spännande. Filmer om smittor är på något märkligt sätt automatiskt spännande. Kanske är det för att de är mer verkliga och sannolika än andra mänsklighetsutplånande scenarion. Som svensk känns det ganska främmande att landet skulle drabbas av rejäla översvämningar eller extrem torka eller krig för den delen, men en pandemi finns det inte samma trygga skydd mot. Det gör att "Contagion" faktiskt skulle kunna hända här och den vetskapen gör filmen otäckt sannolik.
EXTRAMATERIALET
De två första featuretterna handlar om realismen i filmen och de verkliga "detektiverna" som jobbar med det som skildras i filmen, det vill säga hur man kartlägger en smitta och tar fram vaccin.
Den avslutande animerade informationsfilmen gör mig lite förvirrad. Den är blixtsnabb och gjord på ett lite roligt sätt, vilket känns fel i sammanhanget. Välgjord, absolut, men ett konstigt sätt att presentera informationen på.
Den avslutande animerade informationsfilmen gör mig lite förvirrad. Den är blixtsnabb och gjord på ett lite roligt sätt, vilket känns fel i sammanhanget. Välgjord, absolut, men ett konstigt sätt att presentera informationen på.
TRE SAKER
1. Det är med mening extremt många scener och klipp som visar direkt och indirekt kontakt. Soderbergh hamrar in alla tänkbara smittokällor på ett effektivt och nästan övertydligt sätt.
2. Ett av de märkligaste och lite halväckliga sätten filmen marknadsfördes på var i ett skyltfönster i Toronto där ett antal Petriskålar hade behandlats med bakterier och annat otrevligt så att filmens namn växte fram under ett par dagar... Blä!
3. Ett företagsnamn figurerar då och då i filmen på både "viktiga papper" och skyltar, ett företag som verkar vara mer insyltade i historien än vad man kan tro.
2. Ett av de märkligaste och lite halväckliga sätten filmen marknadsfördes på var i ett skyltfönster i Toronto där ett antal Petriskålar hade behandlats med bakterier och annat otrevligt så att filmens namn växte fram under ett par dagar... Blä!
3. Ett företagsnamn figurerar då och då i filmen på både "viktiga papper" och skyltar, ett företag som verkar vara mer insyltade i historien än vad man kan tro.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Gwyneth Paltrow (15)
Gwyneth Paltrow (15)
