Varken bra eller dålig omaka par-deckare
FILMENTrots att Nathan Fillion är en av mina favoritskådisar så har jag inte kommit mig för att se serien "Castle", som just nu rullar i säsong 4 i USA. Den enkla intrigen "deckarförfattare löser mordmysterier" känns väl på tok för tunn för att vara tillräckligt fängslande. Jag menar, hur många varianter av tv-serier kan man göra där en person som inte är polis ändå hamnar i ett mysterium efter ett annat som den löser på sitt eget lilla vis?
Richard Castle (Fillion) är en framgångsrik romanförfattare som ska till att ta kål på sin mest populära karaktär. I samma veva begås ett antal mord utförda på samma sätt som mord i just denna bokserie. Castle möter polisen Kate Beckett som har hand om fallet, som Castle förstås hjälper till att lösa. Han får sen en snilleblixt: Beckett ska vara förebilden till hans nya romankaraktär, och genom sina högt uppsatta kontakter ser han till att få bli hennes assistent. Mot hennes vilja förstås, eftersom Castle är både dryg och charmig. Tillsammans löser de diverse mordmysterier och lär känna varandra.
Nej, inte är det någon intrikat premiss direkt. Ett omaka par som löser mysterier och lär sig att stå ut med varandra. Du kan säkert kasta fram ett tiotal liknande titlar direkt. Fungerar det då? Mja. Det är knappast originellt, men Fillion charmar och det är lite roligt ibland. Mysterierna är varken för simpla eller för krystade, men det är sällan man egentligen bryr sig om den biten. Som vanligt är det karaktärerna och deras samspel som är seriens styrka. Det är varken direkt bra eller dåligt, men efter första säsongens tio avsnitt så har jag förstås fattat tycke för personerna och vill faktiskt se mer.
Richard Castle (Fillion) är en framgångsrik romanförfattare som ska till att ta kål på sin mest populära karaktär. I samma veva begås ett antal mord utförda på samma sätt som mord i just denna bokserie. Castle möter polisen Kate Beckett som har hand om fallet, som Castle förstås hjälper till att lösa. Han får sen en snilleblixt: Beckett ska vara förebilden till hans nya romankaraktär, och genom sina högt uppsatta kontakter ser han till att få bli hennes assistent. Mot hennes vilja förstås, eftersom Castle är både dryg och charmig. Tillsammans löser de diverse mordmysterier och lär känna varandra.
Nej, inte är det någon intrikat premiss direkt. Ett omaka par som löser mysterier och lär sig att stå ut med varandra. Du kan säkert kasta fram ett tiotal liknande titlar direkt. Fungerar det då? Mja. Det är knappast originellt, men Fillion charmar och det är lite roligt ibland. Mysterierna är varken för simpla eller för krystade, men det är sällan man egentligen bryr sig om den biten. Som vanligt är det karaktärerna och deras samspel som är seriens styrka. Det är varken direkt bra eller dåligt, men efter första säsongens tio avsnitt så har jag förstås fattat tycke för personerna och vill faktiskt se mer.
EXTRAMATERIALET
Det finns ett par kommentarsspår som jag lyssnade lite grann på, men det lät ganska halvhjärtat. Ett par featurettes på cirka en kvart är milt intressanta, och en niominuters sketch om Fillions försök att tänka som en författare är även den inte särskilt minnesvärd. Knappa tre minuter feltagningar som - surprise! - inte är så kul avslutar paketet. Allt extramaterial är svensktextat, inklusive kommentarsspåren. Bra!
TRE SAKER
1. Även fast säsong ett bara är tio avsnitt, är följande säsonger över tjugo avsnitt vardera.
2. "Richard Castle" har gett ut tre (snart fyra) riktiga böcker, som faktiskt hamnat på bästsäljarlistorna i USA.
3. Vem som egentligen skrivit dessa böcker är okänt, men man tror att det är en tv-manusförfattare vid namn Tom Straw.
2. "Richard Castle" har gett ut tre (snart fyra) riktiga böcker, som faktiskt hamnat på bästsäljarlistorna i USA.
3. Vem som egentligen skrivit dessa böcker är okänt, men man tror att det är en tv-manusförfattare vid namn Tom Straw.
HENRIK ANDERSSON (2012-06-06)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA