En dyr flopp
FILMEN"John Carter" blev en rejäl flopp hemma i USA där den spelade in en dryg fjärdedel av inspelningsbudgeten, men tack vare viss internationell framgång - speciellt i Ryssland - gick man till slut runt. Minus den dyra marknadsföringen där filmens namn kortats från "John Carter of Mars" bland annat för att "Mars" i titlar skrämt bort många biobesökare tidigare.
Att filma Edgar Rice Burroughs science fiction-serie har varit på gång i nästan 80 år och när väl Pixar-regissören Andrew Stanton fick chansen att göra sin första icke-animerade långfilm hade det gått 100 år sedan Burroughs skrev historien mest på skämt. Det har med andra ord tagit lång tid för biopubliken att möta den amerikanska inbördeskrigsveteranen som hamnade på Mars.
Just det här med Mars blir lite av ett hinder även för mig, speciellt som Mars inte heter Mars i filmen utan Barsoom. Mars är nämligen en fullt fungerande planet där två ambulerande städer - Helium och Zodanga - ligger i ett blodigt krig med varandra. Vid sidan av detta finns de klassiska gröna gubbarna, fyra-armade varelser som heter Tharker. Ytterligare en form av varelse, en sorts hamnskiftare som är från en "högre nivå", kallas Therner och en Thern (Mark Strong) lägger sig i de röda marsianernas krig och ger Zodangakungen (Dominic West) ett massförstörelsevapen för att kriget ska få ett slut. Dessa Therner har även möjlighet att färdas mellan olika världar, och det är tack vare att John Carter (Taylor Kitsch) stöter på en sådan på Jorden som han till slut hamnar på Mars.
John Carter är efter kriget en man som inte vill ta ställning och är mest angelägen om att gräva efter guld och när han hittar en mytomspunnen guldgrotta visar det sig vara en Thernportal och Carter kommer över en amulett som för honom till Mars. Väl där har han behållit Jordgravitationen och har därför fått en oanad styrka och kan hoppa högt och långt. Han tillfångatas dock av Tharker som ger honom förmågan att förstå språket.
Samtidigt flyr Heliumprincessan (Lynn Collins) då hon vägrar att gå med på Zondagas fredsavtal som skulle innebära ett tvångsgifte med Zodangakungen. Hennes väg korsas med Carters och han tvingas till slut ta ställning och blir involverad i det långvariga kriget.
Det är en ganska trög och rörig plott i historien som kombinerat med ett övergripande upplägg som verkligen balanserar på kanten till att bli töntigt gör att "John Carter" doftar lite lätt av kalkon. Det är visserligen en välgjord film med imponerande specialeffekter, men samtidigt kan jag känna att det hade varit mycket roligare om det hade varit en riktig B-film med taffliga kulisser, dåliga effekter, och folk i monstermasker. Det är lite konstigt att tänka så, men jag känner på något sätt att det hade passat Edgar Rice Burroughs story bättre.
Jag är inte speciellt förvånad över att filmen floppade och jag hoppades in i det sista att "John Carter" skulle vara bättre än vad biointäkterna indikerade, men tyvärr inte.
Att filma Edgar Rice Burroughs science fiction-serie har varit på gång i nästan 80 år och när väl Pixar-regissören Andrew Stanton fick chansen att göra sin första icke-animerade långfilm hade det gått 100 år sedan Burroughs skrev historien mest på skämt. Det har med andra ord tagit lång tid för biopubliken att möta den amerikanska inbördeskrigsveteranen som hamnade på Mars.
Just det här med Mars blir lite av ett hinder även för mig, speciellt som Mars inte heter Mars i filmen utan Barsoom. Mars är nämligen en fullt fungerande planet där två ambulerande städer - Helium och Zodanga - ligger i ett blodigt krig med varandra. Vid sidan av detta finns de klassiska gröna gubbarna, fyra-armade varelser som heter Tharker. Ytterligare en form av varelse, en sorts hamnskiftare som är från en "högre nivå", kallas Therner och en Thern (Mark Strong) lägger sig i de röda marsianernas krig och ger Zodangakungen (Dominic West) ett massförstörelsevapen för att kriget ska få ett slut. Dessa Therner har även möjlighet att färdas mellan olika världar, och det är tack vare att John Carter (Taylor Kitsch) stöter på en sådan på Jorden som han till slut hamnar på Mars.
John Carter är efter kriget en man som inte vill ta ställning och är mest angelägen om att gräva efter guld och när han hittar en mytomspunnen guldgrotta visar det sig vara en Thernportal och Carter kommer över en amulett som för honom till Mars. Väl där har han behållit Jordgravitationen och har därför fått en oanad styrka och kan hoppa högt och långt. Han tillfångatas dock av Tharker som ger honom förmågan att förstå språket.
Samtidigt flyr Heliumprincessan (Lynn Collins) då hon vägrar att gå med på Zondagas fredsavtal som skulle innebära ett tvångsgifte med Zodangakungen. Hennes väg korsas med Carters och han tvingas till slut ta ställning och blir involverad i det långvariga kriget.
Det är en ganska trög och rörig plott i historien som kombinerat med ett övergripande upplägg som verkligen balanserar på kanten till att bli töntigt gör att "John Carter" doftar lite lätt av kalkon. Det är visserligen en välgjord film med imponerande specialeffekter, men samtidigt kan jag känna att det hade varit mycket roligare om det hade varit en riktig B-film med taffliga kulisser, dåliga effekter, och folk i monstermasker. Det är lite konstigt att tänka så, men jag känner på något sätt att det hade passat Edgar Rice Burroughs story bättre.
Jag är inte speciellt förvånad över att filmen floppade och jag hoppades in i det sista att "John Carter" skulle vara bättre än vad biointäkterna indikerade, men tyvärr inte.
EXTRAMATERIALET
Utöver ett kommentarspår finns det lite småplock att titta på. Runt 20 minuter bortklippta - och i de flesta fall - ofullständiga scener, med valbara kommentarer av regissören. Det finns även några futtiga bloopers som inte är så överdrivet roliga.
En längre men ganska osmidig bakomfilm skildrar en inspelningsdag från morgon till kväll och en annan kortare bakomfilm berättar mer om historien från Edgar Rice Burroughs ursprungshistorier till den slutgiltiga filmen.
Det finns väl lite information att snappa upp här, men jag hade hellre sett en lite mer teknisk bakomfilm med fokus på specialeffekterna.
En längre men ganska osmidig bakomfilm skildrar en inspelningsdag från morgon till kväll och en annan kortare bakomfilm berättar mer om historien från Edgar Rice Burroughs ursprungshistorier till den slutgiltiga filmen.
Det finns väl lite information att snappa upp här, men jag hade hellre sett en lite mer teknisk bakomfilm med fokus på specialeffekterna.
TRE SAKER
1. Edgar Rice Burroughs är även en karaktär i historien. Han är systerson till John Carter och uppmanas till slut att skriva en bok om allt han fått lära sig.
2. Det finns likheter med "Star Wars" i det övergripande upplägget, något som fick Robert Zemeckis att tacka nej till förfrågan om att regissera vid något tillfälle med kommentaren "George har redan kramat ut allt ur historien". Det finns även likheter med "Superman" med en person som får en rejäl styrka när han hamnar på en annan planet. Burroughs kan med andra ord varit en inspirationskälla i båda fallen.
3. Burroughs skrev många historier om John Carter och Mars och jag förmodar att det finns en ambition att följa upp filmen med en franchise, men frågan är om det kommer att bli så.
2. Det finns likheter med "Star Wars" i det övergripande upplägget, något som fick Robert Zemeckis att tacka nej till förfrågan om att regissera vid något tillfälle med kommentaren "George har redan kramat ut allt ur historien". Det finns även likheter med "Superman" med en person som får en rejäl styrka när han hamnar på en annan planet. Burroughs kan med andra ord varit en inspirationskälla i båda fallen.
3. Burroughs skrev många historier om John Carter och Mars och jag förmodar att det finns en ambition att följa upp filmen med en franchise, men frågan är om det kommer att bli så.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Taylor Kitsch (12)
Taylor Kitsch (12)
