Slapstick för barn i fjantig uppföljare
FILMENEn halvtimme in i "Smurfarna 2" blir jag helt konfunderad. Jag tyckte ju att "Smurfarna" var bra, men vad är det som pågår i uppföljaren egentligen? Det är en så fruktansvärt sämre film.
Lilla Smurfan (röst av Katy Perry) står i fokus. De som kan sin Smurfhistoria vet att Lilla Smurfan skapades av Gargamel (Hank Azaria) för att skapa oro bland Smurfarna, men det slutade med att Gammelsmurfen (röst av Jonathan Winters) förvandlade henne till en riktig Smurf (och gav henne dessutom en rejäl makeover, så den fula Smurfen blev snygg). Den här lilla biten återges snabbt och hyfsat korrekt när Berättarsmurfen bläddrar i en imponerande pop-up-bok, men är även en del av en mardröm där Lilla Smurfan förvandlas tillbaka till Gargamels skapelse. Hon börjar tvivla på om hon är en riktig Smurf eller inte. När det dessutom är hennes födelsedag och alla andra Smurfar verkar ha glömt bort det - i själva verket planerar de en stor överraskningsfest - drar hon sig undan.
Samtidigt har Gargamel, som nu är uppskattad trollkarl i Paris, skapat ett par nya Smurfar - eller Busar, som de kallas - som dock inte blivit helt perfekta. Liksom Lilla Smurfan har de inte blivit riktiga Smurfar och det är det Gargamel vill för att kunna göra hur många som helst och utvinna den där Smurfmagin som kan göra honom till världens mäktigaste man. Han skickar en av sina Busar genom en portal för att kidnappa Lilla Smurfan som kan Gammelsmurfens formel. Smurfarna upptäcker detta och följer efter, slår följe med sina människokompisar Patrick (Neil Patrick Harris) och Grace (Jayma Mays) och jagar efter Gargamel innan det är försent.
Resultatet blir en fjantig film med slapstick för barn och en ganska tunn historia där det visserligen bakats in lite allvar om vem som är ens riktiga pappa. Jag skrattar lite plikttroget till några skämt, men i det stora hela är det inte speciellt roligt att genomlida "Smurfarna 2". Det känns inte som en speciellt välskriven film, utan en uppföljare bara för sakens skull, även om det inte är samma historia som rapas upp igen.
Redan i första filmen tyckte jag att de kom bort från "mina" Smurfar genom att placera delar av handlingen i vår värld, och även om jag accepterade det då tycker jag inte om det nu. Och inte heller att det tillkommit nya karaktärer där en av dem är fruktansvärt irriterande. Det skulle vara mycket roligare att se fler Smurfar i deras egen värld.
Lilla Smurfan (röst av Katy Perry) står i fokus. De som kan sin Smurfhistoria vet att Lilla Smurfan skapades av Gargamel (Hank Azaria) för att skapa oro bland Smurfarna, men det slutade med att Gammelsmurfen (röst av Jonathan Winters) förvandlade henne till en riktig Smurf (och gav henne dessutom en rejäl makeover, så den fula Smurfen blev snygg). Den här lilla biten återges snabbt och hyfsat korrekt när Berättarsmurfen bläddrar i en imponerande pop-up-bok, men är även en del av en mardröm där Lilla Smurfan förvandlas tillbaka till Gargamels skapelse. Hon börjar tvivla på om hon är en riktig Smurf eller inte. När det dessutom är hennes födelsedag och alla andra Smurfar verkar ha glömt bort det - i själva verket planerar de en stor överraskningsfest - drar hon sig undan.
Samtidigt har Gargamel, som nu är uppskattad trollkarl i Paris, skapat ett par nya Smurfar - eller Busar, som de kallas - som dock inte blivit helt perfekta. Liksom Lilla Smurfan har de inte blivit riktiga Smurfar och det är det Gargamel vill för att kunna göra hur många som helst och utvinna den där Smurfmagin som kan göra honom till världens mäktigaste man. Han skickar en av sina Busar genom en portal för att kidnappa Lilla Smurfan som kan Gammelsmurfens formel. Smurfarna upptäcker detta och följer efter, slår följe med sina människokompisar Patrick (Neil Patrick Harris) och Grace (Jayma Mays) och jagar efter Gargamel innan det är försent.
Resultatet blir en fjantig film med slapstick för barn och en ganska tunn historia där det visserligen bakats in lite allvar om vem som är ens riktiga pappa. Jag skrattar lite plikttroget till några skämt, men i det stora hela är det inte speciellt roligt att genomlida "Smurfarna 2". Det känns inte som en speciellt välskriven film, utan en uppföljare bara för sakens skull, även om det inte är samma historia som rapas upp igen.
Redan i första filmen tyckte jag att de kom bort från "mina" Smurfar genom att placera delar av handlingen i vår värld, och även om jag accepterade det då tycker jag inte om det nu. Och inte heller att det tillkommit nya karaktärer där en av dem är fruktansvärt irriterande. Det skulle vara mycket roligare att se fler Smurfar i deras egen värld.
EXTRAMATERIALET
De borttagna scenerna är det inte så mycket att orda om. Inget man saknar i filmen direkt.
I övrigt är det några kortare featuretter som ger en liten inblick i skapandet av filmen. Det pratas om Lilla Smurfan, Busarna, om hur Busarna designades, och om katten Azrael och hur man blandade riktiga katter, riktiga katter med datagjorda ansikten och helt datagjorda katter.
Extramaterialet är enbart textat på tyska. Praktiskt om man inte förstår engelska men kan tyska!
Det finns även en funktion när man kan synka en app med filmen för att spela lite spel och annat, men det har jag inte haft lust att utforska.
I övrigt är det några kortare featuretter som ger en liten inblick i skapandet av filmen. Det pratas om Lilla Smurfan, Busarna, om hur Busarna designades, och om katten Azrael och hur man blandade riktiga katter, riktiga katter med datagjorda ansikten och helt datagjorda katter.
Extramaterialet är enbart textat på tyska. Praktiskt om man inte förstår engelska men kan tyska!
Det finns även en funktion när man kan synka en app med filmen för att spela lite spel och annat, men det har jag inte haft lust att utforska.
TRE SAKER
1. Jonathan Winters som gör Gammelsmurfens röst dog ett par månader innan filmen hade sin premiär. I och med att en tredje film ska göras måste alltså en ny röst kliva in i rollen.
2. Det smygs in några få vuxna skämt i filmen, kanske främst svordomar som till hälften döljs av andra ord, som "Holy Smurf!" och "What the quack is that?" (det sista sagt av Brendan Gleeson som spelar Patricks styvpappa som under delar av filmen är förvandlad till anka...)
3. Filmen visades i 3D och finns även som blu-ray-3D. Det känns spontant som filmen skulle vinna på att ses i 3D då det är väldigt tydligt att filmen är gjord för en tredje dimension.
2. Det smygs in några få vuxna skämt i filmen, kanske främst svordomar som till hälften döljs av andra ord, som "Holy Smurf!" och "What the quack is that?" (det sista sagt av Brendan Gleeson som spelar Patricks styvpappa som under delar av filmen är förvandlad till anka...)
3. Filmen visades i 3D och finns även som blu-ray-3D. Det känns spontant som filmen skulle vinna på att ses i 3D då det är väldigt tydligt att filmen är gjord för en tredje dimension.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Hank Azaria (16)
Hank Azaria (16)
