Gilliams fantasi blev Ledgers sorti
FILMENOm rollen som Jokern i "The Dark Knight" är den vi kommer att minna Heath Ledger för så var det inte hans sista. Hans olycksaliga död inföll mitt under inspelningen av "The Imaginarium of Doctor Parnassus" innan han hunnit spela in alla scener. Efter ett avbrott på några månader återupptogs arbetet och inte mindre än tre skådespelare hoppade in för att komplettera inspelningarna: Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell. Riktigt hur detta går till tänker jag inte avslöja, men det är väldigt smart gjort, nästan så man skulle kunna tro att det var planerat.
Men precis som Jokern var en fantastisk rollprestation så är Ledger i sitt esse även här, vilket gör hans död ännu mer tragisk. Vad hade denna skådespelare kunnat prestera i framtiden om han inte hade dött?
"The Imaginarium of Doctor Parnassus" är en film gjord av den före detta Monty Python-medlemen Terry Gilliam och om det finns en tråd i hans filmskapande - och det gör det - så är det att hans filmer är fantasifyllda och spektakulära. Så även denna film. Här tas vi med på en resa mellan både en mycket speciell vanlig värld och multipla fantasivärldar där det gäller att ha hjärnan rätt i skallen för att hänga med. Doktor Parnassus (Christopher Plummer) är nämligen en bra bit över tusen år gammal och har förmågan att sätta sig i trans och med hjälp av en magisk spegel låta folk få uppleva sina fantasier och drömmar på ett sätt de inte visste fanns.
Han reser runt i en gammaldags varitévagn med tre kompanjoner: den kortväxta Percy (Verne Troyer), kärlekskranka Anton (Andrew Garfield) och sin dotter Valentina (Lily Cole) som alla har en uppgift i sällskapet. Sin höga ålder har Parnassus uppnått genom att ha gjort en överenskommelse med självaste djävulen (Tom Waits) där han fick odödlighet mot ett högt pris: När Valentina fyller 16 år måste han ge henne till djävulen, och födelsedagen närmar sig.
Sällskapet stöter på en hängd man under en bro (Ledger) som uppenbarligen inte är död, för han vaknar till liv utan att minnas vem han är. Han ansluter sig till sällskapet och får en uppgift. Snart ska det visa sig att mannen är driven och duktig på att engagera folk och få in pengar, men samtidigt är det något skumt med honom. Allt som Valentinas födelsedag kommer närmare slår Parnassus vad med djävulen på nytt där en vinst kan rädda dotterns framtid - men tiden är mycket knapp.
Ska man uppskatta "The Imaginarium of Doctor Parnassus", vilket jag gör, gäller det att köpa formen och stilen på filmen tämligen omgående. Det är riktigt förvirrat i inledningen men när man väl fattat vad som gäller sugs man snabbt in i den två timmar långa historien. Gilliam har saftat på med rekvisita och miljöer som verkligen osar "hans stil" vilken man kan spåra ända tillbaka till hans animationer i "Monty Python's Flying Circus". Primitiva kulisser varvas med dataanimeringar som egentligen inte gör något större försök att verka vara sömlösa och "verkliga", men det gör inte så mycket. Precis som i Peter Jacksons senaste film "Flickan från ovan" accepterar man de inte helt perfekt animationerna för att det just handlar om en fantasivärld.
Spektakulärt är det i alla fall minst sagt och skådespelarinsatserna är väldigt bra. Jag tycker man har sett Christopher Plummer allt oftare på senare år, vilket är mycket trevligt då han enligt "regelboken" borde haft sin glanstid för länge sedan, men han fortsätter att imponera och det gör även Ledger och Garfield som bara blir bättre och bättre ju mer jag ser av honom. Jag kan inte låta bli att ge lite guldstjärnor till trion Depp, Law och Farrell som lyckas komplettera Ledger på ett oväntat smidigt och bra sätt, och gesten med att skänka sina gage till Ledgers dotter för att säkra hennes framtid är mer än behjärtansvärd.
Och då är vi där igen, hos Heath Ledger. Även om karriären tog drastiskt slut så avslutade han den med finess och väldigt minnesvärda roller, inte minst här.
Men precis som Jokern var en fantastisk rollprestation så är Ledger i sitt esse även här, vilket gör hans död ännu mer tragisk. Vad hade denna skådespelare kunnat prestera i framtiden om han inte hade dött?
"The Imaginarium of Doctor Parnassus" är en film gjord av den före detta Monty Python-medlemen Terry Gilliam och om det finns en tråd i hans filmskapande - och det gör det - så är det att hans filmer är fantasifyllda och spektakulära. Så även denna film. Här tas vi med på en resa mellan både en mycket speciell vanlig värld och multipla fantasivärldar där det gäller att ha hjärnan rätt i skallen för att hänga med. Doktor Parnassus (Christopher Plummer) är nämligen en bra bit över tusen år gammal och har förmågan att sätta sig i trans och med hjälp av en magisk spegel låta folk få uppleva sina fantasier och drömmar på ett sätt de inte visste fanns.
Han reser runt i en gammaldags varitévagn med tre kompanjoner: den kortväxta Percy (Verne Troyer), kärlekskranka Anton (Andrew Garfield) och sin dotter Valentina (Lily Cole) som alla har en uppgift i sällskapet. Sin höga ålder har Parnassus uppnått genom att ha gjort en överenskommelse med självaste djävulen (Tom Waits) där han fick odödlighet mot ett högt pris: När Valentina fyller 16 år måste han ge henne till djävulen, och födelsedagen närmar sig.
Sällskapet stöter på en hängd man under en bro (Ledger) som uppenbarligen inte är död, för han vaknar till liv utan att minnas vem han är. Han ansluter sig till sällskapet och får en uppgift. Snart ska det visa sig att mannen är driven och duktig på att engagera folk och få in pengar, men samtidigt är det något skumt med honom. Allt som Valentinas födelsedag kommer närmare slår Parnassus vad med djävulen på nytt där en vinst kan rädda dotterns framtid - men tiden är mycket knapp.
Ska man uppskatta "The Imaginarium of Doctor Parnassus", vilket jag gör, gäller det att köpa formen och stilen på filmen tämligen omgående. Det är riktigt förvirrat i inledningen men när man väl fattat vad som gäller sugs man snabbt in i den två timmar långa historien. Gilliam har saftat på med rekvisita och miljöer som verkligen osar "hans stil" vilken man kan spåra ända tillbaka till hans animationer i "Monty Python's Flying Circus". Primitiva kulisser varvas med dataanimeringar som egentligen inte gör något större försök att verka vara sömlösa och "verkliga", men det gör inte så mycket. Precis som i Peter Jacksons senaste film "Flickan från ovan" accepterar man de inte helt perfekt animationerna för att det just handlar om en fantasivärld.
Spektakulärt är det i alla fall minst sagt och skådespelarinsatserna är väldigt bra. Jag tycker man har sett Christopher Plummer allt oftare på senare år, vilket är mycket trevligt då han enligt "regelboken" borde haft sin glanstid för länge sedan, men han fortsätter att imponera och det gör även Ledger och Garfield som bara blir bättre och bättre ju mer jag ser av honom. Jag kan inte låta bli att ge lite guldstjärnor till trion Depp, Law och Farrell som lyckas komplettera Ledger på ett oväntat smidigt och bra sätt, och gesten med att skänka sina gage till Ledgers dotter för att säkra hennes framtid är mer än behjärtansvärd.
Och då är vi där igen, hos Heath Ledger. Även om karriären tog drastiskt slut så avslutade han den med finess och väldigt minnesvärda roller, inte minst här.
EXTRAMATERIALET
En film av det här slaget vill man verkligen höra ett kommentarspår till när man ser den och lyckligtvis finns det ett sådant. Olyckligtvis har jag inte haft tid att lyssna på det, men det blir en annan gång.
Gilliam hör till de filmskapare som gärna inkluderar en liten personlig introduktion till sina filmer och en sådan finns här. Man kan även höra Gilliam prata lite till en rätt rejäl bortklippt scen som presenteras i ett halvfärdigt utförande.
Vidare finns en rad minidokumentärer. Den första har lite av en traditionell bakomfilmskaraktär med lite info om idéerna till filmen och kommentarer från skådespelarna. Nästa tar upp en av filmens mest majestätiska scener med en stor kameraåkning över ett speciellt kloster, där både dataanimeringar och en miniatyr användes, inte helt olikt "Sagan om ringen".
Vi fortsätter med ett kostymtest med Ledger som även finns med kommentarer av Gilliam. Detta följs av ett utdrag ur en radiointervju med Ledger där han säger fina saker om Gilliam, som han ju arbetade med tidigare i filmen "Bröderna Grimm".
Resten av dokumentärerna är egentligen bara utfyllnad. Vi får se ganska meningslösa "röda mattan"-bilder från olika premiärer runt om i världen, vilket är smått trist tills man kommer till Tokyo där hela publiken har masker liknande den Ledgers karaktär har i filmen. Surrealistiskt! Allra sist kommer en presentation av team och skådespelare från London-premiären, ett klipp som har nästan olyssningsbart ljud och enbart ett spanskt textspår som hjälp.
Lite varierad kvalitet alltså, men rätt mycket att se.
Gilliam hör till de filmskapare som gärna inkluderar en liten personlig introduktion till sina filmer och en sådan finns här. Man kan även höra Gilliam prata lite till en rätt rejäl bortklippt scen som presenteras i ett halvfärdigt utförande.
Vidare finns en rad minidokumentärer. Den första har lite av en traditionell bakomfilmskaraktär med lite info om idéerna till filmen och kommentarer från skådespelarna. Nästa tar upp en av filmens mest majestätiska scener med en stor kameraåkning över ett speciellt kloster, där både dataanimeringar och en miniatyr användes, inte helt olikt "Sagan om ringen".
Vi fortsätter med ett kostymtest med Ledger som även finns med kommentarer av Gilliam. Detta följs av ett utdrag ur en radiointervju med Ledger där han säger fina saker om Gilliam, som han ju arbetade med tidigare i filmen "Bröderna Grimm".
Resten av dokumentärerna är egentligen bara utfyllnad. Vi får se ganska meningslösa "röda mattan"-bilder från olika premiärer runt om i världen, vilket är smått trist tills man kommer till Tokyo där hela publiken har masker liknande den Ledgers karaktär har i filmen. Surrealistiskt! Allra sist kommer en presentation av team och skådespelare från London-premiären, ett klipp som har nästan olyssningsbart ljud och enbart ett spanskt textspår som hjälp.
Lite varierad kvalitet alltså, men rätt mycket att se.
TRE SAKER
1. Johnny Depps pressade schema gjorde att han bara var tillgänglig under en dag och tre timmar och alla hans scener är gjorda i en tagning. Övergången mellan Ledger och Depp är nästan osynlig, vilket gör att man absolut accepterar att skådespelaren byts ut.
2. En vecka efter att filmen var färdiginspelad dog producenten William Vince och under postproduktionen blev Gilliam påkörd. Gilliam kommenterade: "They got the star, the producer, and they were going for the director, and the fuckers failed on the last one."
3. Gilliam har i intervjuer beskrivit karaktären Parnassus som självbiografisk - en åldrande man med en livlig fantasi i en värld där ingen lyssnar längre.
2. En vecka efter att filmen var färdiginspelad dog producenten William Vince och under postproduktionen blev Gilliam påkörd. Gilliam kommenterade: "They got the star, the producer, and they were going for the director, and the fuckers failed on the last one."
3. Gilliam har i intervjuer beskrivit karaktären Parnassus som självbiografisk - en åldrande man med en livlig fantasi i en värld där ingen lyssnar längre.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Johnny Depp (30)
Johnny Depp (30)
