En riktigt, riktigt hemsk film
FILMENEn morgon när Johan är på väg till jobbet cyklar en ung tjej, Tove, ut mitt framför hans bil. Kollisionen är oundviklig och Tove avlider av sina skador. Johan frikänns och det hela listas som en olycka. Johan kan dock inte släppa det som hänt och han plågas ständigt av skuldkänslor. Flera gånger är han på väg hem till Toves mamma och pappa för att be om ursäkt men han ta aldrig steget. Toves mamma Anna har lika svårt som Johan att återgå till livet efter olyckan. Hon tycker livet känns meningslöst och inget kan göra så hon återigen känner lycka i sitt liv. Men så en dag, av en slump, träffas Johan och Anna på pendeltåget... De två inleder någon sorts relation, problemet är bara att Anna inte har en aning om vem Johan egentligen är...
"Stockholm Östra" är en blytung film där man som förälder riktigt lider med Anna, och även Johan. Den smärta och uppgivenhet som Anna känner går direkt in i hjärtat och man känner egentligen bara för att stänga av filmen och gå och krama sina barn i stället för att fortsätta titta. Men man dras in i handlingen och hur hemsk den än är kan man inte sluta titta.
Man inser att det förhållande Johan och Anna inleder bara kan sluta i katastrof samtidigt som man inte kan låta bli att se hur nyttigt det är för Anna att träffa någon som förstår vad hon går igenom, någon som är lika intresserad av att höra om Tove och hur hon var som hon själv är av att berätta. Hon vet bara inte varför Johan har ett sådant intresse av att höra om Tove, att han gör det lika mycket för sin egen skull som för Annas.
Som Johan ser vi Mikael Persbrandt och som Anna ser vi Iben Hjejle och båda är perfekta i sina roller och sällan har en blytung film som denna varit så bra. Den enda lilla invändningen jag har mot filmen är att den kanske slutar lite för lyckligt med tanke på hur resten av filmen är men å andra sidan känns det rätt skönt efter en så känslomässigt påfrestande film.
"Stockholm Östra" är en blytung film där man som förälder riktigt lider med Anna, och även Johan. Den smärta och uppgivenhet som Anna känner går direkt in i hjärtat och man känner egentligen bara för att stänga av filmen och gå och krama sina barn i stället för att fortsätta titta. Men man dras in i handlingen och hur hemsk den än är kan man inte sluta titta.
Man inser att det förhållande Johan och Anna inleder bara kan sluta i katastrof samtidigt som man inte kan låta bli att se hur nyttigt det är för Anna att träffa någon som förstår vad hon går igenom, någon som är lika intresserad av att höra om Tove och hur hon var som hon själv är av att berätta. Hon vet bara inte varför Johan har ett sådant intresse av att höra om Tove, att han gör det lika mycket för sin egen skull som för Annas.
Som Johan ser vi Mikael Persbrandt och som Anna ser vi Iben Hjejle och båda är perfekta i sina roller och sällan har en blytung film som denna varit så bra. Den enda lilla invändningen jag har mot filmen är att den kanske slutar lite för lyckligt med tanke på hur resten av filmen är men å andra sidan känns det rätt skönt efter en så känslomässigt påfrestande film.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1.Vad gäller svenska dramafilmer kan "Stockholm Östra" mycket väl vara den bästa filmen i år.
2. Titeln kommer från den station där Johan och Anna möts.
3. Förutom Persbrandt och Hjejle är även Henrik Norlén perfekt i rollen som Annas man Andres
2. Titeln kommer från den station där Johan och Anna möts.
3. Förutom Persbrandt och Hjejle är även Henrik Norlén perfekt i rollen som Annas man Andres
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Lars-Erik Berenett (8)
Lars-Erik Berenett (8)
