Groteskt men kanske barnvänligt ändå
FILMENStop-motion-animationsstudion Laika har tidigare gjort "Coraline" och "ParaNorman". Ingen av dem har jag sett, men jag antar att tekniken är den samma i samtliga tre filmer. Klassisk dockanimation där timmar läggs på att skapa figurer med utbytbara ansikten och kroppsdelar och sedan ännu fler timmar läggs på att animera dessa genom att knäppa 24 bilder per sekund och göra extremt detaljerade justeringar mellan varje bild för att till slut få en färdig animation.
Det kanske är det fysiska i processen som får mig att anse att denna animationsform är det mest utmattande som finns, även om det förmodligen är minst lika jobbigt att handanimera eller dataanimera. Det känns dock som det är ett jädra pill och att det är den mest omständliga formen. Visserligen blir man lite imponerad av resultatet, samtidigt som det även blir lite kantigt och groteskt. I det här fallet passar det bra att det är lite groteskt. Det är nämligen en lite äcklig historia vi har att göra med här. Figurerna är förvridna och det pratas om blod och tarmar och annat äckel som man per automatik inte kopplar ihop med en barnhistoria.
Under staden Cheesebridge bor Boxtrollen. De smyger upp på natten och rotar bland soporna och plockar med sig de mekaniska manicker människorna slängt. Kugghjul, vispar, urverk; allt är av intresse för de skygga varelserna som använder vanliga wellpappkartonger som både klädesplagg och skydd. Ohyresutrotaren Archibald Snatcher har lurat i stadens invånare att Boxtrollen är blodtörstiga barnätare och erbjuder sig att fånga in varenda en av dem mot att han får stiga i rang och bli en "vit hatt" precis som de finaste invånarna i Cheesebridge.
Ett barn som ska ha ramlat ned i gapet på barnätarna är den smått legendariska Trubshaw-babyn, men det barnet lever och frodas bland Boxtrollen. Där heter han Eggs efter den kartong han har på sig och han har givetvis ingen aning om att han faktiskt är en människa. Men när Snatcher fångar in fler och fler Boxtroll ger sig Eggs upp till ytan och förstår till slut vem han är och vad han behöver göra för övertyga alla i Cheesebridge om att Boxtrollen faktiskt är vänliga. Men Snatcher ligger steget före och är förhäxad av maktbegär och drömmen om att få smaska i sig ost med societeten - trots de groteska konsekvenserna.
Det är en ganska märklig saga vi får ta del av. Lite äcklig på sitt sätt, men samtidigt fartfylld och förmodligen ganska barnvänlig. Boxtrollen är riktigt roliga karaktärer som påminner en smula om senare tids bästa småfigurer - minionerna från "Dumma mej"-filmerna. De är finurliga och roligt gjorda med sina lådor. Laikas karaktärsdesigners och animatörer har lyckats väl.
Bland röstskådespelarna hittar vi Isaac Hempstead-Wright, Elle Fanning, Ben Kingsley, Toni Collette, Jared Harris, Nick Frost, Richard Ayoade, Tracy Morgan och Simon Pegg där Kingsley har mest att göra som skurken Snatcher.
Jag vet inte om "The Boxtrolls" är en renodlad barnfilm. Den kan vara lite för konstig och äcklig, samtidigt som den kan vara helt perfekt. Väldigt svårt att avgöra, men det är en helt okej film. Ett fint hantverk, men inte världens mest spännande historia.
3D-VERSION
Det är ju inte helt fel att se filmens dockfigurer i 3D i och med att de ju faktiskt är tredimensionella i verkliga livet. Detaljerna i hantverket kommer fram och min uppskattning för den samma ökas. Sedan passar det filmens miljöer med 3D:ns djup och episka touch. Väl värt att se på detta vis om man har möjlighet.
Det kanske är det fysiska i processen som får mig att anse att denna animationsform är det mest utmattande som finns, även om det förmodligen är minst lika jobbigt att handanimera eller dataanimera. Det känns dock som det är ett jädra pill och att det är den mest omständliga formen. Visserligen blir man lite imponerad av resultatet, samtidigt som det även blir lite kantigt och groteskt. I det här fallet passar det bra att det är lite groteskt. Det är nämligen en lite äcklig historia vi har att göra med här. Figurerna är förvridna och det pratas om blod och tarmar och annat äckel som man per automatik inte kopplar ihop med en barnhistoria.
Under staden Cheesebridge bor Boxtrollen. De smyger upp på natten och rotar bland soporna och plockar med sig de mekaniska manicker människorna slängt. Kugghjul, vispar, urverk; allt är av intresse för de skygga varelserna som använder vanliga wellpappkartonger som både klädesplagg och skydd. Ohyresutrotaren Archibald Snatcher har lurat i stadens invånare att Boxtrollen är blodtörstiga barnätare och erbjuder sig att fånga in varenda en av dem mot att han får stiga i rang och bli en "vit hatt" precis som de finaste invånarna i Cheesebridge.
Ett barn som ska ha ramlat ned i gapet på barnätarna är den smått legendariska Trubshaw-babyn, men det barnet lever och frodas bland Boxtrollen. Där heter han Eggs efter den kartong han har på sig och han har givetvis ingen aning om att han faktiskt är en människa. Men när Snatcher fångar in fler och fler Boxtroll ger sig Eggs upp till ytan och förstår till slut vem han är och vad han behöver göra för övertyga alla i Cheesebridge om att Boxtrollen faktiskt är vänliga. Men Snatcher ligger steget före och är förhäxad av maktbegär och drömmen om att få smaska i sig ost med societeten - trots de groteska konsekvenserna.
Det är en ganska märklig saga vi får ta del av. Lite äcklig på sitt sätt, men samtidigt fartfylld och förmodligen ganska barnvänlig. Boxtrollen är riktigt roliga karaktärer som påminner en smula om senare tids bästa småfigurer - minionerna från "Dumma mej"-filmerna. De är finurliga och roligt gjorda med sina lådor. Laikas karaktärsdesigners och animatörer har lyckats väl.
Bland röstskådespelarna hittar vi Isaac Hempstead-Wright, Elle Fanning, Ben Kingsley, Toni Collette, Jared Harris, Nick Frost, Richard Ayoade, Tracy Morgan och Simon Pegg där Kingsley har mest att göra som skurken Snatcher.
Jag vet inte om "The Boxtrolls" är en renodlad barnfilm. Den kan vara lite för konstig och äcklig, samtidigt som den kan vara helt perfekt. Väldigt svårt att avgöra, men det är en helt okej film. Ett fint hantverk, men inte världens mest spännande historia.
3D-VERSION
Det är ju inte helt fel att se filmens dockfigurer i 3D i och med att de ju faktiskt är tredimensionella i verkliga livet. Detaljerna i hantverket kommer fram och min uppskattning för den samma ökas. Sedan passar det filmens miljöer med 3D:ns djup och episka touch. Väl värt att se på detta vis om man har möjlighet.
EXTRAMATERIALET
Bakomfilmen och minidokumentärerna flyter ihop lite. I vissa fall tas samma sak upp två gånger, fast inte i identiska inslag. För min del kunde allting paketerats ihop till samma bakomfilm, men det är ju av rent praktiskt skäl. Innehållsmässigt är alltihop bra och sevärt. Mycket handlar om det rena praktiska hantverket där jag framför allt lägger på minnet att 3D-skrivare använts för att skapa alla utbytbara delar på dockorna. Fullt logiskt, men samtidigt en ny uppenbarelse för mig.
Något annat jag lägger på minnet är inslagen om röstskådespelarna. Dels faktumet att Ben Kingsley halvlåg när han spelade in sina repliker för att få rätt tjockhet i rösten och dels röstskådespelarna Dee Bradley Baker och Steve Blum som hittade på Boxtrollens språk och läten. När de sätter igång och bara improviserar är det riktigt underhållande.
Bakommaterialet är som sagt både bra och sevärt. Som komplement finns borttagna scener i skissanimationer och kommentarspår.
Slutligen: En extremt irriterande sak är en översättningsmiss som jag hade kunnat lämna okommenterad om den bara hade figurerat i textremsorna, men nu när den till och med letat sig in bland menyvalen kan jag inte hålla käften... Det handlar om en maskin som dyker upp framåt finalen på filmen, en sorts vandrande byggmaskin med armar och borr och den heter i original The Mecha Drill. "Mechaborren", alltså. Men här har den Googletranslate:ats till "Mechaövningen". Vad i självaste...?!
Något annat jag lägger på minnet är inslagen om röstskådespelarna. Dels faktumet att Ben Kingsley halvlåg när han spelade in sina repliker för att få rätt tjockhet i rösten och dels röstskådespelarna Dee Bradley Baker och Steve Blum som hittade på Boxtrollens språk och läten. När de sätter igång och bara improviserar är det riktigt underhållande.
Bakommaterialet är som sagt både bra och sevärt. Som komplement finns borttagna scener i skissanimationer och kommentarspår.
Slutligen: En extremt irriterande sak är en översättningsmiss som jag hade kunnat lämna okommenterad om den bara hade figurerat i textremsorna, men nu när den till och med letat sig in bland menyvalen kan jag inte hålla käften... Det handlar om en maskin som dyker upp framåt finalen på filmen, en sorts vandrande byggmaskin med armar och borr och den heter i original The Mecha Drill. "Mechaborren", alltså. Men här har den Googletranslate:ats till "Mechaövningen". Vad i självaste...?!
TRE SAKER
1. Filmen är baserad på boken "Here Be Monsters!" från 2005 av Alan Snow. Boken rymmer flera olika typer av monster där boxtrollen är en typ. Historien som berättas i filmen kommer inte från boken.
2. En annan monstertyp i boken som skulle lämpa sig på film är Cabbageheads som beskrivs som "små, människoliknande varelser som har kålhuvuden fastknytna på sina huvuden"... Eh...
3. Eric Idle från Monty Python-gänget har skrivit "The Boxtroll Song" som framförs i filmen.
2. En annan monstertyp i boken som skulle lämpa sig på film är Cabbageheads som beskrivs som "små, människoliknande varelser som har kålhuvuden fastknytna på sina huvuden"... Eh...
3. Eric Idle från Monty Python-gänget har skrivit "The Boxtroll Song" som framförs i filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Ben Kingsley (21)
Ben Kingsley (21)
