Galan där segraren inte givit upp
FILMENDen senaste galan att släppas på DVD heter "Breaking Point". Anledningen till dess titel är gissningsvis tagen från att det i många av matcherna går ut på att just bryta ner motståndaren och få denne att ge upp. Kanske inte den bästa galatiteln men som tur är så är galan bättre än namnet.
Först ut är en match om The Unified Tag Team-bältet. De regerande mästarna Big Show och Chris Jericho tar sig an MVP och Mark Henry och det mest uppseende väckande med denna match är matchen i matchen. Big Show är WWE:s största brottare och Mark Henry den starkaste vilket det naturligtvis spelas på. MVP och Jericho börjar men det är giganterna vi vill se. Tyvärr har varken MVP eller Henry några vidare personligheter vilket däremot Big Show och Chris Jericho har. De fuskar sådär skönt som man vill att de onda i WWE ska göra och dessutom är Jericho riktigt självgod!
Nästa match gäller United States championship-bältet och går mellan The Miz och Kofi Kingston som båda är otroligt tråkiga karaktärer. Miz försöker vara elak men det funkar inte. Jag har svårt att tro på honom så även om han är en bra brottare funkar inte hans karaktär. Kofi Kingston är dessutom om möjligt ännu tråkigare.
Nästa match är den direkta motsatsen. Det är nu dags för DX som består av Shawn Michaels och Triple H att ta sig an Legacy bestående av Cody Rhodes och Ted DiBiase. Legacy har ju tidigare varit ute efter Triple H i form av Ortons hejdukar. Nu är gör de det på egen hand och då får Triple H hjälp av Michaels. Matchen är en så kallad Submission match där det gäller att få motståndaren att ge upp. Allt är tillåtet och de får slåss var som helst med vad som helst. I ringen, utanför ringen, bland publiken och till och med på parkeringen utanför arenan. Detta utnyttjar de naturligtvis och vi bjuds på en riktigt bra show som har det mesta.
Därefter följer en match mellan Kane som är en av de tyngre brottarna och The Great Khali som förmodligen är WWE:s längsta, och smalaste, brottare. Han ser ut som en telefonstolpe och är egentligen inte någon bra brottare. Han är mest uppseendeväckande vilket dock inte ska underskattas i WWE. Kane å sin sida är en bra brottare men tyvärr har hans karaktär slarvats bort och han känns nu rätt ointressant, tyvärr. Matchen blir sådär.
Sen är det ECW-bältet som står på spel. Det är mästaren Christian och utmanaren William Regal som gör upp och Regal får här en returmatch från deras möte på "Summer Slam" där Regal förnedrades å det grövsta. Matchen blir sådär men båda har en rätt bra karaktär och kan emellanåt gnistra till, speciellt Christian.
Så var det dags för vad jag anser skulle vara galans höjdpunkt, Randy Orton mot John Cena i en match om mästarbältet. Här gäller det inte att få sin motståndare uträknad utan här ska han ge upp. Allt är tillåtet och både handbojor och pinnar används. Både Orton och Cena är dessutom riktigt bra brottare, har riktigt bra karaktärer och bjuder på en suverän show. Slutet på matchen böljar fram och tillbaka och när vi till slut har en segrare är det en rättvis vinst.
Det som lanseras som galans höjdarmatch är matchen om tungviktsvärldsmästarbältet och står mellan CM Punk och The Undertaker. Det är en submission match vi får se och även om det är en bra match med två brottare med bra karaktärer (CM Punk har vuxit ordentligt i mina ögon under det senaste halvåret) blir det aldrig riktigt spännande. Dock blev slutet på matchen mer spektakulärt än jag förväntat mig.
Sammanfattningsvis är "Breaking Point" en bra gala. Många matcher som går ut på att man ska få sin motståndare att ge upp och det är alltid kul om det inte blir för mycket. Jag föredrar trots allt uträkningar. En del matcher, som de mellan Kane & The Great Khali och Christian & Regal känns allt för allmänna för att vara med på en gala. Och den mellan The Miz och Kofi Kingston platsar enligt mig bara här för att den gäller ett av bältena.
De övriga matcherna passar dock mer än väl in på galan och de mellan Orton & Cena och tag team-matchen mellan Legacy och DX är väldigt bra. De lyfter galan och på det hela taget blir "Breaking Point" en fullt godkänd gala.
Först ut är en match om The Unified Tag Team-bältet. De regerande mästarna Big Show och Chris Jericho tar sig an MVP och Mark Henry och det mest uppseende väckande med denna match är matchen i matchen. Big Show är WWE:s största brottare och Mark Henry den starkaste vilket det naturligtvis spelas på. MVP och Jericho börjar men det är giganterna vi vill se. Tyvärr har varken MVP eller Henry några vidare personligheter vilket däremot Big Show och Chris Jericho har. De fuskar sådär skönt som man vill att de onda i WWE ska göra och dessutom är Jericho riktigt självgod!
Nästa match gäller United States championship-bältet och går mellan The Miz och Kofi Kingston som båda är otroligt tråkiga karaktärer. Miz försöker vara elak men det funkar inte. Jag har svårt att tro på honom så även om han är en bra brottare funkar inte hans karaktär. Kofi Kingston är dessutom om möjligt ännu tråkigare.
Nästa match är den direkta motsatsen. Det är nu dags för DX som består av Shawn Michaels och Triple H att ta sig an Legacy bestående av Cody Rhodes och Ted DiBiase. Legacy har ju tidigare varit ute efter Triple H i form av Ortons hejdukar. Nu är gör de det på egen hand och då får Triple H hjälp av Michaels. Matchen är en så kallad Submission match där det gäller att få motståndaren att ge upp. Allt är tillåtet och de får slåss var som helst med vad som helst. I ringen, utanför ringen, bland publiken och till och med på parkeringen utanför arenan. Detta utnyttjar de naturligtvis och vi bjuds på en riktigt bra show som har det mesta.
Därefter följer en match mellan Kane som är en av de tyngre brottarna och The Great Khali som förmodligen är WWE:s längsta, och smalaste, brottare. Han ser ut som en telefonstolpe och är egentligen inte någon bra brottare. Han är mest uppseendeväckande vilket dock inte ska underskattas i WWE. Kane å sin sida är en bra brottare men tyvärr har hans karaktär slarvats bort och han känns nu rätt ointressant, tyvärr. Matchen blir sådär.
Sen är det ECW-bältet som står på spel. Det är mästaren Christian och utmanaren William Regal som gör upp och Regal får här en returmatch från deras möte på "Summer Slam" där Regal förnedrades å det grövsta. Matchen blir sådär men båda har en rätt bra karaktär och kan emellanåt gnistra till, speciellt Christian.
Så var det dags för vad jag anser skulle vara galans höjdpunkt, Randy Orton mot John Cena i en match om mästarbältet. Här gäller det inte att få sin motståndare uträknad utan här ska han ge upp. Allt är tillåtet och både handbojor och pinnar används. Både Orton och Cena är dessutom riktigt bra brottare, har riktigt bra karaktärer och bjuder på en suverän show. Slutet på matchen böljar fram och tillbaka och när vi till slut har en segrare är det en rättvis vinst.
Det som lanseras som galans höjdarmatch är matchen om tungviktsvärldsmästarbältet och står mellan CM Punk och The Undertaker. Det är en submission match vi får se och även om det är en bra match med två brottare med bra karaktärer (CM Punk har vuxit ordentligt i mina ögon under det senaste halvåret) blir det aldrig riktigt spännande. Dock blev slutet på matchen mer spektakulärt än jag förväntat mig.
Sammanfattningsvis är "Breaking Point" en bra gala. Många matcher som går ut på att man ska få sin motståndare att ge upp och det är alltid kul om det inte blir för mycket. Jag föredrar trots allt uträkningar. En del matcher, som de mellan Kane & The Great Khali och Christian & Regal känns allt för allmänna för att vara med på en gala. Och den mellan The Miz och Kofi Kingston platsar enligt mig bara här för att den gäller ett av bältena.
De övriga matcherna passar dock mer än väl in på galan och de mellan Orton & Cena och tag team-matchen mellan Legacy och DX är väldigt bra. De lyfter galan och på det hela taget blir "Breaking Point" en fullt godkänd gala.
EXTRAMATERIALET
"The price is RAW" är något larvigt inslag som ska föreställa en frågetävling eller något liknande men tyvärr. Det blir aldrig roligt.
Eve Torres intervjuar Chris Jericho och Big Show och det är väl inte den bästa intervjun jag sett med dessa herrar men Jericho ges en extra chans att visa sig från sin arroganta sida.
Eve Torres intervjuar Chris Jericho och Big Show och det är väl inte den bästa intervjun jag sett med dessa herrar men Jericho ges en extra chans att visa sig från sin arroganta sida.
TRE SAKER
1. I inledningsvinjetten till alla WWE DVD:er är det en massa snabba klipp som är rätt intressanta att titta närmare på. Det finns många äldre bilder med på dagen och gårdagens brottare.
2. På omslaget till DVD:n ser vi en betydligt tuffare Triple H än den vi ser fjanta omkring med Shawn Michaels i DX.
3. Jag gillar att man innan matcherna får en liten "summering" över vad som lett fram till att just de brottare som möts gör det. Utmärkt om man inte följer med till 100% vad som händer mellan galorna.
2. På omslaget till DVD:n ser vi en betydligt tuffare Triple H än den vi ser fjanta omkring med Shawn Michaels i DX.
3. Jag gillar att man innan matcherna får en liten "summering" över vad som lett fram till att just de brottare som möts gör det. Utmärkt om man inte följer med till 100% vad som händer mellan galorna.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
