En utmärkt svensk multiplottfilm
FILMENJag ska absolut inte påstå att "Tic Tac" från 1997 var först, men filmen bidrog i alla fall till att det dök upp svenska multiplottfilmer, och den senaste i raden är "Stockholm Stories". Filmen baseras på noveller av Jonas Karlsson tagna ur hans debutbok "Det andra målet" och är rent ut sagt en fullständigt lysande film.
Det viktigaste med en multiplott är att alla trådar knyts ihop och så är fallet här. Jag njuter av hur snyggt allt hänger samman och jag förvånas och fascineras av de olika stories som utgör den totala upplevelsen. Snyggt och smart på alla sätt och vis.
Någon sorts huvudperson är Johan (Martin Wallström), en diktare och aspirerande författare som lever i skuggan av sin fars framgång och status. Pappan är nu död men hans litterära arv gör att Johan inte riktigt blir tagen på allvar. Johan har tryckt upp en diktsamling själv och försöker få sin fars gamla förläggare att ta hand om den roman han skrivit. Romanen lägger fram en teori om ljus och mörker och använder ett strömavbrott som en metafor för hur människor kan mötas och se varandra när de inte ser varandra. "Tjatigt", tycker populära författaren Coletho (David Dencik) som lektörsläser boken. Det blir droppen för Johan.
Via Johans syster Anna (Julia Ragnarsson) som inledningsvis är älskarinna till Lena (Marie Richardson) på finansdepartementet knyts vi samman med Thomas (Johan Karlsson) som gör allt för att skydda Lena. När han ser ett kuvert med sitt namn och adress i fönstret på en bil förändras hans liv. Vem ska skicka ett brev till honom och vad står det i det? Brevet är skrivet av den mycket märkliga Jessica (Cecilia Frode) som hamnar i en dispyt över en delikatesskorg med komikern och tv-kändisen Fredrik (Gustaf Hammarsten). Vi knyts även samman med den stammande Douglas (Filip Berg) som får en chans att komma loss från sin strikta familj och flytta till Shanghai, något som hans stänga pappa (Peter Carlberg) bestämt sätter stopp för.
Händelserna i filmen utspelar sig under några veckor. Personligen hade jag gärna sett mer än vad som ryms under långfilmens speltid. Karaktärerna är vältecknade och intressanta och väcks till liv utmärkt av de skådespelare som gestaltar dem. Framför allt vill jag framhäva Martin Wallström, Jonas Karlsson och Cecilia Frode som gör väldigt minnesvärda insatser.
"En av årets bästa svenska filmer" står det längst upp på omslaget, lyft ur en recension i Svenska Dagbladet. Jag kan inte göra annat än att hålla med. En mycket bra svensk film.
Det viktigaste med en multiplott är att alla trådar knyts ihop och så är fallet här. Jag njuter av hur snyggt allt hänger samman och jag förvånas och fascineras av de olika stories som utgör den totala upplevelsen. Snyggt och smart på alla sätt och vis.
Någon sorts huvudperson är Johan (Martin Wallström), en diktare och aspirerande författare som lever i skuggan av sin fars framgång och status. Pappan är nu död men hans litterära arv gör att Johan inte riktigt blir tagen på allvar. Johan har tryckt upp en diktsamling själv och försöker få sin fars gamla förläggare att ta hand om den roman han skrivit. Romanen lägger fram en teori om ljus och mörker och använder ett strömavbrott som en metafor för hur människor kan mötas och se varandra när de inte ser varandra. "Tjatigt", tycker populära författaren Coletho (David Dencik) som lektörsläser boken. Det blir droppen för Johan.
Via Johans syster Anna (Julia Ragnarsson) som inledningsvis är älskarinna till Lena (Marie Richardson) på finansdepartementet knyts vi samman med Thomas (Johan Karlsson) som gör allt för att skydda Lena. När han ser ett kuvert med sitt namn och adress i fönstret på en bil förändras hans liv. Vem ska skicka ett brev till honom och vad står det i det? Brevet är skrivet av den mycket märkliga Jessica (Cecilia Frode) som hamnar i en dispyt över en delikatesskorg med komikern och tv-kändisen Fredrik (Gustaf Hammarsten). Vi knyts även samman med den stammande Douglas (Filip Berg) som får en chans att komma loss från sin strikta familj och flytta till Shanghai, något som hans stänga pappa (Peter Carlberg) bestämt sätter stopp för.
Händelserna i filmen utspelar sig under några veckor. Personligen hade jag gärna sett mer än vad som ryms under långfilmens speltid. Karaktärerna är vältecknade och intressanta och väcks till liv utmärkt av de skådespelare som gestaltar dem. Framför allt vill jag framhäva Martin Wallström, Jonas Karlsson och Cecilia Frode som gör väldigt minnesvärda insatser.
"En av årets bästa svenska filmer" står det längst upp på omslaget, lyft ur en recension i Svenska Dagbladet. Jag kan inte göra annat än att hålla med. En mycket bra svensk film.
EXTRAMATERIALET
Det digitala recensionsex vi tagit del av saknar extramaterialet som enligt uppgift är "Intervjuer".
TRE SAKER
1. Jag blir bra sugen på att läsa Jonas Karlssons noveller efter att ha sett filmen. Samlingen som ligger som förlaga till filmen, "Det andra målet", ska delvis hänga ihop precis som de filmats.
2. Karlsson följde upp debuten med ytterligare två novellsamlingar, "Den perfekte vännen" och "Spelreglerna", och har dessutom romandebuterat med "God jul".
3. Filmen är regisserad av debuterande Karin Fahlén och manuset skrevs av Erik Ahrnbom som tidigare gjort bland annat "Cockpit" med just Jonas Karlsson i huvudrollen.
2. Karlsson följde upp debuten med ytterligare två novellsamlingar, "Den perfekte vännen" och "Spelreglerna", och har dessutom romandebuterat med "God jul".
3. Filmen är regisserad av debuterande Karin Fahlén och manuset skrevs av Erik Ahrnbom som tidigare gjort bland annat "Cockpit" med just Jonas Karlsson i huvudrollen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA