Tålamodskrävande drama från De Niro
FILMEN"Den innersta kretsen" (originaltitel "The good shepherd") är Robert De Niros andra film som regissör. Den ger en inblick i amerikanska CIAs tidiga dagar, genom att följa den fiktive spionen Edward Wilson, återhållet spelad av Matt Damon. Handlingen är väldigt omfattande och utspelas från myndighetens grundande på 30-talet, genom andra världskriget och det kalla krigets begynnelse till månaderna efter USAs misslyckade invasion av den Kubanska grisbukten 1961.
Edward Wilson måste kombinera sitt tidskrävande jobb med sin roll som familjefar, vilket för det mesta går åt skogen. Det är från början uppenbart att huvudkaraktärens lojalitet ligger hos hans land och hos underrättelsetjänsten, och inte hos hans familj. Sålunda är han inte av en särskilt sympatisk natur, och det är många gånger svårt att som åskådare identifiera sig med honom.
Wilsons åsidosatta äkta hälft spelas av Angelina Jolie. Hon lyckas bättre än Damon att åldras med trovärdighet genom filmen. Damon kommer alltid ha sitt pojkaktiga utseende emot sig när det kommer till att gestalta åldrade karaktärer.
Berättelsen, som tar sitt avstamp i fiaskot i Grisbukten, och sedan växlar fram och tillbaka mellan dåtid och nutid, rullar fram i ett makligt tempo. Trots detta gäller det att hänga med från början och hålla reda på namn, hur karaktärerna är relaterade till varandra, och hur de olika subplotterna hänger ihop, annars uppstår snabbt förvirring. Jag fick i slutet av filmen verkligen kämpa för att minnas funktionen hos vissa sent återkommande karaktärer. Andningspauser i form av actionsekvenser lyser med sin frånvaro, och de som förväntat sig ett "James Bond"-liknande pang-pang-spektakel kommer att bli djupt besvikna.
Som tidigare nämnts är Matt Damons insats i filmen återhållen. Såväl tal som ansiktuttryck och gester är väldigt nedtonade. Detta är han inte ensam om, utan det verkar som om De Niro instruerat hela ensemblen att måla sina karaktärer med så små drag som möjligt. Detta känns inledningsvis fräscht och med dagens mått annorlunda, men så småningom kan jag inte hjälpa att tycka att hela historien blir ganska seg. Ibland är även dialogen onödigt indirekt, och det känns som om karaktärerna går omkring och talar i gåtor. Filmen är dessutom lång, cirka två och en halv timme.
I slutänden vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om "Den innersta kretsen". Den är välgjord och har ett fascinerande ämne, och när eftertexterna rullar känner jag ett behov att se om filmen för att få ett bättre grepp om den inte ointressanta handlingen. Samtidigt innehåller den sega sträckor, och är fri från element som genast griper tag i mig. Jag rekommenderar denna film endast till dem som har ett nutidshistoriskt intresse och som är välsignade med ett stort tålamod. Saknas detta är risken stor att "Den innersta kretsen" blir en riktig gäspfest.
Edward Wilson måste kombinera sitt tidskrävande jobb med sin roll som familjefar, vilket för det mesta går åt skogen. Det är från början uppenbart att huvudkaraktärens lojalitet ligger hos hans land och hos underrättelsetjänsten, och inte hos hans familj. Sålunda är han inte av en särskilt sympatisk natur, och det är många gånger svårt att som åskådare identifiera sig med honom.
Wilsons åsidosatta äkta hälft spelas av Angelina Jolie. Hon lyckas bättre än Damon att åldras med trovärdighet genom filmen. Damon kommer alltid ha sitt pojkaktiga utseende emot sig när det kommer till att gestalta åldrade karaktärer.
Berättelsen, som tar sitt avstamp i fiaskot i Grisbukten, och sedan växlar fram och tillbaka mellan dåtid och nutid, rullar fram i ett makligt tempo. Trots detta gäller det att hänga med från början och hålla reda på namn, hur karaktärerna är relaterade till varandra, och hur de olika subplotterna hänger ihop, annars uppstår snabbt förvirring. Jag fick i slutet av filmen verkligen kämpa för att minnas funktionen hos vissa sent återkommande karaktärer. Andningspauser i form av actionsekvenser lyser med sin frånvaro, och de som förväntat sig ett "James Bond"-liknande pang-pang-spektakel kommer att bli djupt besvikna.
Som tidigare nämnts är Matt Damons insats i filmen återhållen. Såväl tal som ansiktuttryck och gester är väldigt nedtonade. Detta är han inte ensam om, utan det verkar som om De Niro instruerat hela ensemblen att måla sina karaktärer med så små drag som möjligt. Detta känns inledningsvis fräscht och med dagens mått annorlunda, men så småningom kan jag inte hjälpa att tycka att hela historien blir ganska seg. Ibland är även dialogen onödigt indirekt, och det känns som om karaktärerna går omkring och talar i gåtor. Filmen är dessutom lång, cirka två och en halv timme.
I slutänden vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om "Den innersta kretsen". Den är välgjord och har ett fascinerande ämne, och när eftertexterna rullar känner jag ett behov att se om filmen för att få ett bättre grepp om den inte ointressanta handlingen. Samtidigt innehåller den sega sträckor, och är fri från element som genast griper tag i mig. Jag rekommenderar denna film endast till dem som har ett nutidshistoriskt intresse och som är välsignade med ett stort tålamod. Saknas detta är risken stor att "Den innersta kretsen" blir en riktig gäspfest.
EXTRAMATERIALET
Några trailers är det enda som bjuds.
TRE SAKER
1. Detta är som sagt De Niros andra film som regissör. Den första var "A Bronx Tale" och kom så tidigt som 1993.
2. De Niro har jobbat på denna film i tio år.
3. Leonardo DiCaprio var först påtänkt för huvudrollen, men var upptagen med "The departed", som Matt Damon lustigt nog också är med i.
2. De Niro har jobbat på denna film i tio år.
3. Leonardo DiCaprio var först påtänkt för huvudrollen, men var upptagen med "The departed", som Matt Damon lustigt nog också är med i.
JOEL FORNBRANT (2007-08-15)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Matt Damon (23)
Matt Damon (23)
