Spännande med Crowe i taskig frisyr
FILMENVid en första anblick känns "State of Play" som en ganska trist sak. Det känns som man sett omslaget och titeln och framför allt Russell Crowe tidigare, men efter en lite småseg inledning tar filmen fart och blir en spännande historia som håller på in i det sista.
Crowe spelar Washington Globe-journalisten Cal McAffrey - en luttrad skribent som lever för jobbet och fnyser åt tidningarnas moderna utveckling med hemsidor och bloggar och tveksamt skvallermaterial. Han täcker upp vad som känns som ett typiskt brottsfall där en person blivit ihjälskjuten och en annan skadad. Ett rutinärende, som så många gånger förr.
Samtidigt dör den republikanska kongressmannen Stephen Collins (Ben Affleck) researchassistent Sonia Baker i en tågolycka. Självmord eller mord? Collins sitter i en stor uppmärksammad utredning av företaget PointCorp, som han beskriver som en "privatisering av Homeland Security" och vars framtid kan innebära allvarliga problem om de får för stor makt. Collins hamnar snart i rampljuset när han officiellt tvingas berätta om Sonias död och när han inte kan hålla tårarna borta lägger alla ihop ett och två och inser att de haft ett förhållande.
Solklart? Nja, en liten fläck i manuset som får anses vara en logisk lucka.
McAffrey och Collins är gamla collegekompisar med Collins fru (Robin Wright Penn) som en gemensam nämnare. Snart upptäcker McAffrey ett samband mellan de olika dödsfallen och paras ihop med den unga journalisten Della Frye (Rachel McAdams) - som i vanliga fall skriver en blogg på tidningen och alltså inte står högt i kurs hos den luttrade skribenten. Allt fler pusselbitar läggs ihop och PointCorps betydelse i helheten blir allt tydligare, samtidigt som allting blir betydligt farligare för de inblandade.
Som sagt, "State of Play" börjar lite segt, men tar ordentlig fart ungefär halvägs in i filmen. För manuset står bland annat Tony Gilroy ("Bourne"-filmerna och "Duplicity") och Kevin Macdonald ("The Last King of Scotland") regisserade. Tillsammans har de fått till en välgjord thriller bland tidningsredaktionernas pappershögar och politikernas korridorer. Filmen är både snygg och trovärdig.
Förutom de tre huvudpersonerna görs större roller av Helen Mirren, Jason Bateman och Jeff Daniels. Mirren spelar tidningens chefredaktör och är väl utifrån min erfarenhet av branschen kanske inte helt trovärdig. Karaktären beter sig lite märkligt åt stundtals. Mest intressant är nog Rachel McAdams insats. Hon har verkligen växt upp och lämnat tramsrollerna bakom sig ("Mean Girls", "The Hot Chick") och får för första gången - som jag ser i alla fall - något mer matigt att bita i. Kemin mellan henne och Crowe är bra, och liknar lite det som Clint Eastwood och Tyne Daly bjöd på i "The Enforcer".
En bra politiskt laddad thriller, på många olika vis alltså.
Crowe spelar Washington Globe-journalisten Cal McAffrey - en luttrad skribent som lever för jobbet och fnyser åt tidningarnas moderna utveckling med hemsidor och bloggar och tveksamt skvallermaterial. Han täcker upp vad som känns som ett typiskt brottsfall där en person blivit ihjälskjuten och en annan skadad. Ett rutinärende, som så många gånger förr.
Samtidigt dör den republikanska kongressmannen Stephen Collins (Ben Affleck) researchassistent Sonia Baker i en tågolycka. Självmord eller mord? Collins sitter i en stor uppmärksammad utredning av företaget PointCorp, som han beskriver som en "privatisering av Homeland Security" och vars framtid kan innebära allvarliga problem om de får för stor makt. Collins hamnar snart i rampljuset när han officiellt tvingas berätta om Sonias död och när han inte kan hålla tårarna borta lägger alla ihop ett och två och inser att de haft ett förhållande.
Solklart? Nja, en liten fläck i manuset som får anses vara en logisk lucka.
McAffrey och Collins är gamla collegekompisar med Collins fru (Robin Wright Penn) som en gemensam nämnare. Snart upptäcker McAffrey ett samband mellan de olika dödsfallen och paras ihop med den unga journalisten Della Frye (Rachel McAdams) - som i vanliga fall skriver en blogg på tidningen och alltså inte står högt i kurs hos den luttrade skribenten. Allt fler pusselbitar läggs ihop och PointCorps betydelse i helheten blir allt tydligare, samtidigt som allting blir betydligt farligare för de inblandade.
Som sagt, "State of Play" börjar lite segt, men tar ordentlig fart ungefär halvägs in i filmen. För manuset står bland annat Tony Gilroy ("Bourne"-filmerna och "Duplicity") och Kevin Macdonald ("The Last King of Scotland") regisserade. Tillsammans har de fått till en välgjord thriller bland tidningsredaktionernas pappershögar och politikernas korridorer. Filmen är både snygg och trovärdig.
Förutom de tre huvudpersonerna görs större roller av Helen Mirren, Jason Bateman och Jeff Daniels. Mirren spelar tidningens chefredaktör och är väl utifrån min erfarenhet av branschen kanske inte helt trovärdig. Karaktären beter sig lite märkligt åt stundtals. Mest intressant är nog Rachel McAdams insats. Hon har verkligen växt upp och lämnat tramsrollerna bakom sig ("Mean Girls", "The Hot Chick") och får för första gången - som jag ser i alla fall - något mer matigt att bita i. Kemin mellan henne och Crowe är bra, och liknar lite det som Clint Eastwood och Tyne Daly bjöd på i "The Enforcer".
En bra politiskt laddad thriller, på många olika vis alltså.
EXTRAMATERIALET
Här finns det två korta bortklippta scener, som jag skulle vilja kalla för förlängda scener i all ärlighet.
Bakomfilmen är en dryg kvart lång och är tämligen heltäckande trots den korta speltiden. Allt från grundtankarna kring storyn, till inspelning och rekvisita och kulisser behandlas.
En intressant sak är när de går in på hur de använde helt olika kameror och tekniker när de filmade Cals "värld" och Stephens "värld". Just sådan information tycker jag är vansinnigt intressant. Pluspoäng för det!
Bakomfilmen är en dryg kvart lång och är tämligen heltäckande trots den korta speltiden. Allt från grundtankarna kring storyn, till inspelning och rekvisita och kulisser behandlas.
En intressant sak är när de går in på hur de använde helt olika kameror och tekniker när de filmade Cals "värld" och Stephens "värld". Just sådan information tycker jag är vansinnigt intressant. Pluspoäng för det!
TRE SAKER
1. Filmen bygger på en engelsk miniserie i sex delar från 2003.
2. Russell Crowe dras med en långhårig frisyr i filmen som passar jättebra på en rockstjärna som Eddie Vedder, men desto sämre på en nya zeeländsk skådespelare i 45 årsåldern...
3. Filmen har snygga eftertexter där vi får se hur en tidning trycks. Det är något poetiskt över den processen.
2. Russell Crowe dras med en långhårig frisyr i filmen som passar jättebra på en rockstjärna som Eddie Vedder, men desto sämre på en nya zeeländsk skådespelare i 45 årsåldern...
3. Filmen har snygga eftertexter där vi får se hur en tidning trycks. Det är något poetiskt över den processen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Russell Crowe (13)
Russell Crowe (13)
