Stor, större, Guillermo Del Toro-störst!
FILMENÄnda sedan jag som barn spelade dataspelet "Rampage" har jag varit besatt av stora monster som slår sönder skyskrapor. Självklart ska man leta sig tillbaka till forna tiders japanska katastrofmonsterfilmer med "Godzilla" i spetsen för att komma till källan, och de fanns väl med där på något sätt, men för mig personligen var det "Rampage" som tände gnistan.
Guillermo Del Toro drar detta till sin spets i "Pacific Rim" där han inte erbjuder skitstora monster utan även skitstora människostyrda robotar i en och samma historia. Det kan inte bli bättre än så, eller?
Tja, nu är "Pacific Rim" kanske inte en helt perfekt film. Det finns stunder då jag för ett ögonblick lämnar min barndomsfascination och ställer mig på totalt motsatt sida och tycker att filmen är rent av fånig. Och sen så växlar det lite fram och tillbaka: ascoolt, superfånigt, helfräckt, störtlöjligt... Men till slut vinner den positiva sidan, för "Pacific Rim" är något av det största och tyngsta jag sett. Gigantiska monster från en annan dimension och lika gigantiska försvarsrobotar som vevar på varandra så att halva städer förintas... What's not to like?
Det är i en nära framtid då jorden invaderas av jättelika monster från en annan dimension. Men invasionen kommer inte från rymden utan genom en dimensionsreva i Stilla havet. Monstren kallas Kaiju och dyker alltid upp en och en. När det står klart att det är ett pågående hot blir det en temporär fred i världen och alla resurser läggs på att ta fram ett försvarsvapen - jättelika robotar som kallas Jaegers. Robotarna styrs av två "piloter" som kopplas samman genom ett neurologiskt handslag och styr därefter varsin hjärnhalva och kan slå tillbaka och besegra monstren.
Men Kaijumonstren är smarta och det blir bara starkare och starkare monster som kommer upp ur revan och världens enade ledare börjar tveka över om Jaegerprogrammet långsiktigt är rätt lösning. Programmets ledare, Marshall Stacker Pentecost (Idris Elba) samlar ihop de sista fungerande Jaeger-robotorna och deras piloter i Hong Kong för en sista insats med förhoppning om att placera en bomb i revan och stänga till dörren till den andra dimensionen för gott. En av piloterna han kallar in är den mer eller mindre pensionerade Raleigh Becket (Charlie Hunnam) som klev av programmet fem år tidigare när hans co-pilot och bror dog i en fajt. Nu blir han en nyckelperson i den sista avgörande striden.
Fånigt eller ej, underhållande som tusan är det i alla fall. Jag gillar verkligen hur man riktigt kan känna tyngden i dessa jättebjässar när de pucklar på varandra. Jag vet ju att det bara är två datakaraktärer som interagerar men det känns stort, tungt och mäktigt och precis helt rätt för den här typen av film. En massiv actionrulle som verkligen massakrerar allt.
3D-VERSION
De jättelika karaktärerna och de enorma miljöerna tjänar givetvis på att ses i 3D. När kameran filmar ned från huvudet på en Jaeger som hänger från helikoptrar ovanför vattnet känns det verkligen att det är runt 80 meter ned till vattenytan, eller när folket går runt i militärstationen The Shatterdome känns den som världens största plats. Det blir helt klart en mäktigare upplevelse i 3D.
Guillermo Del Toro drar detta till sin spets i "Pacific Rim" där han inte erbjuder skitstora monster utan även skitstora människostyrda robotar i en och samma historia. Det kan inte bli bättre än så, eller?
Tja, nu är "Pacific Rim" kanske inte en helt perfekt film. Det finns stunder då jag för ett ögonblick lämnar min barndomsfascination och ställer mig på totalt motsatt sida och tycker att filmen är rent av fånig. Och sen så växlar det lite fram och tillbaka: ascoolt, superfånigt, helfräckt, störtlöjligt... Men till slut vinner den positiva sidan, för "Pacific Rim" är något av det största och tyngsta jag sett. Gigantiska monster från en annan dimension och lika gigantiska försvarsrobotar som vevar på varandra så att halva städer förintas... What's not to like?
Det är i en nära framtid då jorden invaderas av jättelika monster från en annan dimension. Men invasionen kommer inte från rymden utan genom en dimensionsreva i Stilla havet. Monstren kallas Kaiju och dyker alltid upp en och en. När det står klart att det är ett pågående hot blir det en temporär fred i världen och alla resurser läggs på att ta fram ett försvarsvapen - jättelika robotar som kallas Jaegers. Robotarna styrs av två "piloter" som kopplas samman genom ett neurologiskt handslag och styr därefter varsin hjärnhalva och kan slå tillbaka och besegra monstren.
Men Kaijumonstren är smarta och det blir bara starkare och starkare monster som kommer upp ur revan och världens enade ledare börjar tveka över om Jaegerprogrammet långsiktigt är rätt lösning. Programmets ledare, Marshall Stacker Pentecost (Idris Elba) samlar ihop de sista fungerande Jaeger-robotorna och deras piloter i Hong Kong för en sista insats med förhoppning om att placera en bomb i revan och stänga till dörren till den andra dimensionen för gott. En av piloterna han kallar in är den mer eller mindre pensionerade Raleigh Becket (Charlie Hunnam) som klev av programmet fem år tidigare när hans co-pilot och bror dog i en fajt. Nu blir han en nyckelperson i den sista avgörande striden.
Fånigt eller ej, underhållande som tusan är det i alla fall. Jag gillar verkligen hur man riktigt kan känna tyngden i dessa jättebjässar när de pucklar på varandra. Jag vet ju att det bara är två datakaraktärer som interagerar men det känns stort, tungt och mäktigt och precis helt rätt för den här typen av film. En massiv actionrulle som verkligen massakrerar allt.
3D-VERSION
De jättelika karaktärerna och de enorma miljöerna tjänar givetvis på att ses i 3D. När kameran filmar ned från huvudet på en Jaeger som hänger från helikoptrar ovanför vattnet känns det verkligen att det är runt 80 meter ned till vattenytan, eller när folket går runt i militärstationen The Shatterdome känns den som världens största plats. Det blir helt klart en mäktigare upplevelse i 3D.
EXTRAMATERIALET
I och med att jag verkligen gillar Guillermo Del Toro på alla sätt och vis blir det en fröjd att se extramaterialet. Om det hade varit en osympatisk typ i regissörsstolen hade det blivit en plåga då det verkligen är regissörscentrerat. Del Toros kommentarspår väntar jag med till en annan gång, men det finns mycket information om filmen att snappa upp ändå.
Filmen kan ses med inbyggda bakomfilmer, men lyckligtvis kan man se dessa tretton "Focus points" separat, vilket tar en dryg timme att ta sig igenom. En fullt godkänd bakomfilmslängd med andra ord. Här får man veta nästan allt man behöver veta om filmen, och man får som alltid en djupare förståelse för hur mycket tid som lagts ned på detaljer för att skapa en trovärdig och snygg film. Riktigt bra, och som bonus får man veta - utan att det sägs - att Rage Against The Machines Tom Morello bidragit med sitt speciella gitarrspel till filmmusiken.
Går man vidare till den separata bonusmaterialsskivan finns det kompletterande godis att ta del av. Del Toro är känd för att föra detaljerade journaler när han jobbar med en film. Handskrivna anteckningar med insprängda illustrationer där han lägger grunder för både design och scener. I en interaktiv funktion kan man bläddra sig igenom några uppslag där man kan klicka upp översättningar av texterna, konceptbilder och några fördjupande videoklipp. Det är kul nog att bara titta på uppslagen, men fördjupningsmaterialet är väl värt att ta del av.
En längre featurette tittar närmare på dataanimeringarna där Del Toro är betydligt mer involverad än vad man kan tro. Han regisserar animatörerna, vilket är så det ska gå till. Det mest fascinerande är att se hur tydlig vision Del Toro har för slutresultatet och hur bra han är på att förmedla den till animatörerna.
Vill man ta del av animatics och konceptteckningar finns det ett omfattande bildarkiv man kan klicka runt i. Man kan även titta på karaktärernas minnen. Dessa flimrar förbi i snabb takt när det neurologiska handslaget görs, men här får man se dem lugnt och behagligt samt läsa karaktärsbeskrivningar.
Ett par kortare bortklippta scener och en samling bloopers rundar av extramaterialet.
Filmen kan ses med inbyggda bakomfilmer, men lyckligtvis kan man se dessa tretton "Focus points" separat, vilket tar en dryg timme att ta sig igenom. En fullt godkänd bakomfilmslängd med andra ord. Här får man veta nästan allt man behöver veta om filmen, och man får som alltid en djupare förståelse för hur mycket tid som lagts ned på detaljer för att skapa en trovärdig och snygg film. Riktigt bra, och som bonus får man veta - utan att det sägs - att Rage Against The Machines Tom Morello bidragit med sitt speciella gitarrspel till filmmusiken.
Går man vidare till den separata bonusmaterialsskivan finns det kompletterande godis att ta del av. Del Toro är känd för att föra detaljerade journaler när han jobbar med en film. Handskrivna anteckningar med insprängda illustrationer där han lägger grunder för både design och scener. I en interaktiv funktion kan man bläddra sig igenom några uppslag där man kan klicka upp översättningar av texterna, konceptbilder och några fördjupande videoklipp. Det är kul nog att bara titta på uppslagen, men fördjupningsmaterialet är väl värt att ta del av.
En längre featurette tittar närmare på dataanimeringarna där Del Toro är betydligt mer involverad än vad man kan tro. Han regisserar animatörerna, vilket är så det ska gå till. Det mest fascinerande är att se hur tydlig vision Del Toro har för slutresultatet och hur bra han är på att förmedla den till animatörerna.
Vill man ta del av animatics och konceptteckningar finns det ett omfattande bildarkiv man kan klicka runt i. Man kan även titta på karaktärernas minnen. Dessa flimrar förbi i snabb takt när det neurologiska handslaget görs, men här får man se dem lugnt och behagligt samt läsa karaktärsbeskrivningar.
Ett par kortare bortklippta scener och en samling bloopers rundar av extramaterialet.
TRE SAKER
1. Kaiju-monstren är givetvis helt datagjorda men designade så att de ser ut som "en människa i en dräkt", helt i den gamla japanska andan.
2. Travis Beacham hittade på storyn och skrev manus ihop med Del Toro. Beacham har även skrivit en grafisk novell som är en prolog till hela storyn.
3. Två dataspel baserade på filmen finns - ett till Xbox och ett till smartphones. Det känns ju lovande med tanke på mina goda minnen av "Rampage", men dessvärre har båda spelen fått mediokra recensioner.
2. Travis Beacham hittade på storyn och skrev manus ihop med Del Toro. Beacham har även skrivit en grafisk novell som är en prolog till hela storyn.
3. Två dataspel baserade på filmen finns - ett till Xbox och ett till smartphones. Det känns ju lovande med tanke på mina goda minnen av "Rampage", men dessvärre har båda spelen fått mediokra recensioner.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Charlie Hunnam (9)
Charlie Hunnam (9)
