Oscarsbelönad nagelbitande spänning
FILMENBen Affleck fortsätter att skörda framgångar som regissör som ett vasst finger i ögat på alla de som dömde ut honom som ett skämt efter ett par misslyckade filmer som skådespelare. Jag har alltid gillat honom som skådespelare och är väldigt imponerad av vad han gjort som regissör ("Gone Baby Gone", "The Town"), och "Argo" är givetvis inget undantag. Sju Oscarsnomineringar, dock inte för Bästa regi, är väl ett ganska tydligt bevis för filmens kvalitet.
Detta är ännu en verklighetsbaserad film, men med en så pass overklig verklig händelse som grund att man skulle kunna tro att den var påhittad. Och eftersom det är en film är givetvis delar av historien fabricerad för att bli betydligt mer spännande än vad verkligheten var, men så är det nästan jämt.
Filmen utspelar sig 1979-80 i Iran. USA har tagit emot den hatade och störtade shahen av Iran och som en hämnd tar islamistiska studenter över USA:s ambassad i Teheran. Under kaoset lyckas sex ambassadmän och -kvinnor rymma och hamnar slutligen i den kanadensiska ambassadörens residens och håller sig borta från radarn.
Affleck spelar CIA-agenten Tony Mendez, specialist på exfiltrering, som hamnar i en grupp med uppdraget att hitta en metod att föra ut dessa amerikaner ur ett land som för tillfället vill dräpa varenda amerikan de kan hitta. Förslag efter förslag läggs fram men det är först när Mendez kommer på att ambassadmännen ska agera som ett kanadensiskt filmteam som det lossnar. Vid den här tidpunkten hade bland annat "Star Wars" slagit igenom och det var populärt att filma science fiction i exotiska länder som såg "utomjordiska" ut, och det är det spåret de går på. Tillsammans med en make-up-expert (John Goodman) och en driftig producent (Alan Arkin) sätter Mendez ihop ett helt maskineri för en film som inte finns och som inte kommer att göras - rymdkrigshistorien "Argo".
Det här är alltså helt sant. En science fiction-film användes för att undsätta amerikanska ambassadmän ur farozonen. Det låter helt påhittat.
Filmens upplösning är vansinnigt spännande, trots att det egentligen inte borde vara det - speciellt som man tar för givet att det kommer att sluta väl. Ändå blir det snudd på nagelbitande spänning in i det sista. Filmens två timmar rusar iväg på vad som känns som nolltid.
Det finns mycket bra att plocka med sig från "Argo". Allra bäst är Alan Arkin i en av få helt fiktiva roller. Det är hög klass på hans skådespel. Bra är även filmens utseende som känns precis så där "gammal" som en periodfilm av det här slaget ska göra. Nästan alla karaktärer har frisyrer som skriker "klipp mig, för sjutton!", men känslan ligger även i bildspråket och filmens struktur.
En välgjord och spännande thriller med andra ord.
Detta är ännu en verklighetsbaserad film, men med en så pass overklig verklig händelse som grund att man skulle kunna tro att den var påhittad. Och eftersom det är en film är givetvis delar av historien fabricerad för att bli betydligt mer spännande än vad verkligheten var, men så är det nästan jämt.
Filmen utspelar sig 1979-80 i Iran. USA har tagit emot den hatade och störtade shahen av Iran och som en hämnd tar islamistiska studenter över USA:s ambassad i Teheran. Under kaoset lyckas sex ambassadmän och -kvinnor rymma och hamnar slutligen i den kanadensiska ambassadörens residens och håller sig borta från radarn.
Affleck spelar CIA-agenten Tony Mendez, specialist på exfiltrering, som hamnar i en grupp med uppdraget att hitta en metod att föra ut dessa amerikaner ur ett land som för tillfället vill dräpa varenda amerikan de kan hitta. Förslag efter förslag läggs fram men det är först när Mendez kommer på att ambassadmännen ska agera som ett kanadensiskt filmteam som det lossnar. Vid den här tidpunkten hade bland annat "Star Wars" slagit igenom och det var populärt att filma science fiction i exotiska länder som såg "utomjordiska" ut, och det är det spåret de går på. Tillsammans med en make-up-expert (John Goodman) och en driftig producent (Alan Arkin) sätter Mendez ihop ett helt maskineri för en film som inte finns och som inte kommer att göras - rymdkrigshistorien "Argo".
Det här är alltså helt sant. En science fiction-film användes för att undsätta amerikanska ambassadmän ur farozonen. Det låter helt påhittat.
Filmens upplösning är vansinnigt spännande, trots att det egentligen inte borde vara det - speciellt som man tar för givet att det kommer att sluta väl. Ändå blir det snudd på nagelbitande spänning in i det sista. Filmens två timmar rusar iväg på vad som känns som nolltid.
Det finns mycket bra att plocka med sig från "Argo". Allra bäst är Alan Arkin i en av få helt fiktiva roller. Det är hög klass på hans skådespel. Bra är även filmens utseende som känns precis så där "gammal" som en periodfilm av det här slaget ska göra. Nästan alla karaktärer har frisyrer som skriker "klipp mig, för sjutton!", men känslan ligger även i bildspråket och filmens struktur.
En välgjord och spännande thriller med andra ord.
EXTRAMATERIALET
En kvartslång featurette ger de inblandade - i verkligheten alltså - möjligheten att berätta sin historia om hela händelsen. Det är intressant och gripande, och ger förstås lite botten till spelfilmen.
Vill man ha mer extramaterial får man leta på blu-ray-utgåvan som även innehåller en förlängd version av filmen som är cirka tio minuter längre, samt en picture-in-picture-funktion med "Eyewitness account".
Vill man ha mer extramaterial får man leta på blu-ray-utgåvan som även innehåller en förlängd version av filmen som är cirka tio minuter längre, samt en picture-in-picture-funktion med "Eyewitness account".
TRE SAKER
1. Tre Oscars blev det av de sju nomineringarna, med det prestigefyllda Bästa film som grädde på moset. De andra två var för Bästa klippning och Bästa manus efter skriven förlaga.
2. En bidragande orsak till att filmen känns genuint gammal är att man använt den tidsmässigt korrekta Warner-loggan i början av filmen och även fått in lite knaster och slitage på just den biten av filmen.
3. Filmen innehåller en hel del autentiskt filmmaterial som blandas in med det fiktiva på ett snyggt sätt. Det etablerar den verklighetsbaserade aspekten ytterligare. Ett annat snyggt sätt att berätta något är bakgrundshistorien om Iran som berättas med animationer, stillbilder och storyboards under de första minuterna av filmen, och ger ett riktigt bra avstamp för resten av filmen.
2. En bidragande orsak till att filmen känns genuint gammal är att man använt den tidsmässigt korrekta Warner-loggan i början av filmen och även fått in lite knaster och slitage på just den biten av filmen.
3. Filmen innehåller en hel del autentiskt filmmaterial som blandas in med det fiktiva på ett snyggt sätt. Det etablerar den verklighetsbaserade aspekten ytterligare. Ett annat snyggt sätt att berätta något är bakgrundshistorien om Iran som berättas med animationer, stillbilder och storyboards under de första minuterna av filmen, och ger ett riktigt bra avstamp för resten av filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA