Utdragen final utan förlösande effekt
FILMEN"The Hunger Games"-trilogin går i mål med sin fjärde film, så klart - det är ju så man gör nu för tiden, och filmen tar givetvis vid exakt där den förra slutade. Det är ju lite knepigt om man inte har den i färskt minne. Jag fick läsa en plottsammanfattning på Wikipedia och min egen recension av del 1 för att minnas och komma i rätt stämning. Till skillnad från andra filmsviter har jag haft väldigt svårt att minnas vad som hänt från en film till en annan. Jag är med andra ord inget storfan av serien, men givetvis vill jag se hur det slutar.
Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence) har börjat ledsna på kriget mot den totalitära huvudstadens styre och framför allt president Snow (Donald Sutherland), som hon riktar ett personlig agg mot nu sedan han "kapat" hennes vän Peeta (Josh Hutcherson) som i slutet av del 1 försökte mörda henne. Peeta är fortfarande förvirrat oklar och anklagar Katniss för det ena och det andra. Den tålmodiga Katniss förstår hur allting ligger till, men tappar tålamodet med alla strategier och planeringar och ger sig av mot Huvudstaden för att hitta Snow och mörda honom, trots att rebellstyrkans hjärnor Plutarch Heavensbee (Philip Seymour Hoffman) och president Alma Coin (Julianne Moore) har andra planer för henne utifrån hennes värde som symbol.
Väl i Huvudstaden hamnar hon i en krigsstyrka fylld av välkända ansikten och ett slags Hungerspel dras i gång med hela Huvudstaden som arena. Överallt finns det fällor och hot och dessutom ryktas det att "Muttar" springer lösa. Detta leder till en del rafflande sekvenser i denna annars ganska segt utdragna historia.
Del ett var ungefär två timmar lång och del två är två och en kvart, och jag är ganska övertygad om att det hade gått att snabba upp narrativet en smula och fått en, visserligen ganska lång, film, då båda delarna känns långsamma och sega. Eftersom jag inte läst böckerna har jag ingen emotionell koppling till källan och hade föredragit en mer följsam film än två bokstavstrogna - om de nu är det. Men samtidigt vill jag inte beröva fans av bokserien den glädje filmerna sannolikt givit dem.
Filmen leder givetvis fram till en final som dock inte riktigt blir den förlösande avslutning jag hade hoppats på. Jag vill inte säga för mycket men jag kände mig lite snuvad på konfekten. Det går inte bortse från att "The Hunger Games"-sviten blivit en smärre succé och älskad av många, och att den inte minst banat väg för en rad andra snarlika filmserier, men i ärlighetens namn har jag svårt att se dess storhet. Det är troligen ingen filmserie jag kommer att se om, och med tanke på att jag haft svårt att minnas filmerna är det kanske lika bra så.
Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence) har börjat ledsna på kriget mot den totalitära huvudstadens styre och framför allt president Snow (Donald Sutherland), som hon riktar ett personlig agg mot nu sedan han "kapat" hennes vän Peeta (Josh Hutcherson) som i slutet av del 1 försökte mörda henne. Peeta är fortfarande förvirrat oklar och anklagar Katniss för det ena och det andra. Den tålmodiga Katniss förstår hur allting ligger till, men tappar tålamodet med alla strategier och planeringar och ger sig av mot Huvudstaden för att hitta Snow och mörda honom, trots att rebellstyrkans hjärnor Plutarch Heavensbee (Philip Seymour Hoffman) och president Alma Coin (Julianne Moore) har andra planer för henne utifrån hennes värde som symbol.
Väl i Huvudstaden hamnar hon i en krigsstyrka fylld av välkända ansikten och ett slags Hungerspel dras i gång med hela Huvudstaden som arena. Överallt finns det fällor och hot och dessutom ryktas det att "Muttar" springer lösa. Detta leder till en del rafflande sekvenser i denna annars ganska segt utdragna historia.
Del ett var ungefär två timmar lång och del två är två och en kvart, och jag är ganska övertygad om att det hade gått att snabba upp narrativet en smula och fått en, visserligen ganska lång, film, då båda delarna känns långsamma och sega. Eftersom jag inte läst böckerna har jag ingen emotionell koppling till källan och hade föredragit en mer följsam film än två bokstavstrogna - om de nu är det. Men samtidigt vill jag inte beröva fans av bokserien den glädje filmerna sannolikt givit dem.
Filmen leder givetvis fram till en final som dock inte riktigt blir den förlösande avslutning jag hade hoppats på. Jag vill inte säga för mycket men jag kände mig lite snuvad på konfekten. Det går inte bortse från att "The Hunger Games"-sviten blivit en smärre succé och älskad av många, och att den inte minst banat väg för en rad andra snarlika filmserier, men i ärlighetens namn har jag svårt att se dess storhet. Det är troligen ingen filmserie jag kommer att se om, och med tanke på att jag haft svårt att minnas filmerna är det kanske lika bra så.
EXTRAMATERIALET
Utöver kommentarspåret rymmer utgåvan över tre timmar extramaterial som sprider sig över båda skivorna. Merparten är en åttadelad dokumentär som i sig är en bra bit över två timmar lång. Här får man det mesta man vill veta om filmen i form av story, skådespelare, karaktärer, inspelningsplatser, specialeffekter och så vidare. Jag gillar inte riktigt att det inte sitter ihop i ett naturligt narrativ, men å andra sidan spretar det givetvis inte.
Utöver detta finns det ytterligare några bakomfilmer som på sätt och vis återberättar delar av det som är med i det stora sjoket, och det finns även stillbilder från alla fyra filmerna att titta på. Dessa är tagna av en fotograf (vad annars?) som gått bredvid filmkameran under inspelningarna. Jag förstår inte riktigt varför det finns ett behov av att ha stillbilder på rubbet, men den Benny Andersson-liknande engelsmannen verkar nöjd med sitt jobb och berättar att han började med sitt yrke på Stanley Kubricks "The Shining". Bara en sådan sak.
Det finns även ett litet inslag om en "The Hunger Games"-utställning som verkar vara väl värd ett besök om man är ett fan av filmserien.
Utöver detta finns det ytterligare några bakomfilmer som på sätt och vis återberättar delar av det som är med i det stora sjoket, och det finns även stillbilder från alla fyra filmerna att titta på. Dessa är tagna av en fotograf (vad annars?) som gått bredvid filmkameran under inspelningarna. Jag förstår inte riktigt varför det finns ett behov av att ha stillbilder på rubbet, men den Benny Andersson-liknande engelsmannen verkar nöjd med sitt jobb och berättar att han började med sitt yrke på Stanley Kubricks "The Shining". Bara en sådan sak.
Det finns även ett litet inslag om en "The Hunger Games"-utställning som verkar vara väl värd ett besök om man är ett fan av filmserien.
TRE SAKER
1. Philip Seymour Hoffman dog när det var en veckas filmning kvar. Lyckligtvis fångades de flesta av hans scener, men inte alla. I ett ställe i filmen läser Woody Harrelsons karaktär upp ett brev från Hoffmans karaktär, som ursprungligen skulle ha varit en dialog.
2. På omslaget och i annat marknadsföringsmaterial verkar Katniss ha på sig en röd dräkt. Det har hon aldrig i filmen.
3. Bland extramaterialet får filmens konstymdesigners breda ut sig och det tycker jag är med all rätt. Speciellt om man tittar på de makalöst udda kreationer som Elizabeth Banks burit i alla fyra filmerna.
2. På omslaget och i annat marknadsföringsmaterial verkar Katniss ha på sig en röd dräkt. Det har hon aldrig i filmen.
3. Bland extramaterialet får filmens konstymdesigners breda ut sig och det tycker jag är med all rätt. Speciellt om man tittar på de makalöst udda kreationer som Elizabeth Banks burit i alla fyra filmerna.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Jennifer Lawrence (11)
Jennifer Lawrence (11)
