Formattänjande comeback
FILMENÄven om Mupparna tuffat på under åren i olika inkarnationer så måste man ändå se "Mupparna" som en comeback. Det är den första biofilmen på tolv år och det är en lysande comeback. Min egen relation till Mupparna är nog som många andras. Det var något man såg på tv som barn. För ett antal år sedan inleddes en utgivning av den gamla tv-serien på DVD och den första säsongen (1976) ramlade i mina händer och jag såg ett avsnitt innan jag gav upp. Mycket berodde det på att de mänskliga gästerna i avsnitten var för mig helt okända och det blev liksom inte kul. Därför var jag lite tveksam till den här filmen på förhand. Skulle den verkligen vara rolig?
Det var den, och det är den. Jason Segel står för manuset och med tanke på att han redan fått med en egen Mupp-musikal i "Dumpad" kändes det fullt logiskt. Segel gör även en av huvudrollerna som Gary. Gary har en bror, Walter som är en Mupp. Walter fann meningen med sitt liv när de båda såg Mupparna på tv och sedan dess har de hållit ihop. I vuxen ålder ska Gary ta med sig flickvännen Mary (Amy Adams) till Los Angeles och Walter får hänga med. Äntligen ska han få besöka Mupparnas berömda teater.
Men teatern är förfallen och Mupparna splittrade sedan länge. Walter hör av misstag hur svinrika affärsmannen Tex Richman (Chris Cooper) ska ta över teatern och förvandla den till ett museum - vilket bara är en lögn: egentligen ska han riva stället då det finns olja i marken under teatern. Det enda sättet att rädda teatern är om Mupparna går ihop igen för en ny show och Walter, Gary och Mary söker upp Grodan Kermit för att informera honom om läget, och motvilligt går den gröna figuren med på att samla ihop det gamla gänget igen.
Jag tror inte att jag sett någon av de tidigare filmerna och jag kommer ihåg för lite av serien, men jag har inget minne av att Mupparna tänjde så på formatet som de gör i denna film. Det finns en rad sånger i filmen som bär historien framåt, men de som sjunger och/eller dansar är mycket väl medvetna om att de just sjunger eller dansar. Vidare verkar alla vara medvetna om att de är i en film och tar till diverse trick (resa via karta, montage och så vidare) för att snabba på filmen. Det blir en meta-humor som känns väldigt annorlunda och samtidigt bidrar till att filmen blir skönt skruvad och riktigt rolig.
På sätt och vis känns filmen som en komedi för vuxna snarare än en för barn. Det är många skämt som är på en smartare nivå än det brukar vara i familjefilmer. I och för sig känns detta igen från till exempel Pixars filmer, men samtidigt är det lite annorlunda här. Svårt att förklara varför, men bra är det i alla fall.
Jag är helt klart väldigt positivt överraskad av "Mupparna". Det blev en mycket bättre och roligare film än vad jag hade vågat tro, och jag ser gärna mer.
Det var den, och det är den. Jason Segel står för manuset och med tanke på att han redan fått med en egen Mupp-musikal i "Dumpad" kändes det fullt logiskt. Segel gör även en av huvudrollerna som Gary. Gary har en bror, Walter som är en Mupp. Walter fann meningen med sitt liv när de båda såg Mupparna på tv och sedan dess har de hållit ihop. I vuxen ålder ska Gary ta med sig flickvännen Mary (Amy Adams) till Los Angeles och Walter får hänga med. Äntligen ska han få besöka Mupparnas berömda teater.
Men teatern är förfallen och Mupparna splittrade sedan länge. Walter hör av misstag hur svinrika affärsmannen Tex Richman (Chris Cooper) ska ta över teatern och förvandla den till ett museum - vilket bara är en lögn: egentligen ska han riva stället då det finns olja i marken under teatern. Det enda sättet att rädda teatern är om Mupparna går ihop igen för en ny show och Walter, Gary och Mary söker upp Grodan Kermit för att informera honom om läget, och motvilligt går den gröna figuren med på att samla ihop det gamla gänget igen.
Jag tror inte att jag sett någon av de tidigare filmerna och jag kommer ihåg för lite av serien, men jag har inget minne av att Mupparna tänjde så på formatet som de gör i denna film. Det finns en rad sånger i filmen som bär historien framåt, men de som sjunger och/eller dansar är mycket väl medvetna om att de just sjunger eller dansar. Vidare verkar alla vara medvetna om att de är i en film och tar till diverse trick (resa via karta, montage och så vidare) för att snabba på filmen. Det blir en meta-humor som känns väldigt annorlunda och samtidigt bidrar till att filmen blir skönt skruvad och riktigt rolig.
På sätt och vis känns filmen som en komedi för vuxna snarare än en för barn. Det är många skämt som är på en smartare nivå än det brukar vara i familjefilmer. I och för sig känns detta igen från till exempel Pixars filmer, men samtidigt är det lite annorlunda här. Svårt att förklara varför, men bra är det i alla fall.
Jag är helt klart väldigt positivt överraskad av "Mupparna". Det blev en mycket bättre och roligare film än vad jag hade vågat tro, och jag ser gärna mer.
EXTRAMATERIALET
Skaparna av "Mupparna" har varit väldigt förtegna om att inte riktigt visa hur filmen har gjorts. Det finns visserligen en bakomfilm, men i den figurerar Mupparna och blir intervjuade precis som vilka andra skådespelare som helst. Det blir riktigt kul och det hela skruvas till duktigt när vi plötsligt får information om hälleflundror mitt i alltihop...
Det finns även en testfilmning som balanserar i gränslandet till att vara fejk, men jag tror trots allt att det är en testfilmning, men som fått ett eget litet manus.
Bloopers finns det gott om och de är för ovanlighetens skull väldigt roliga. Jag förstår inte hur dockhanterarna och röstskådespelarna kan vara så kvicka och improvisera fram fullständigt korrekta reaktioner när det blir knas. Imponerande.
Det finns även ganska gott om bortklippta scener och i dessa figurerar ett stort antal kändisar i olika cameos, så som Wanda Sykes, Danny Trejo, Ricky Gervais, Billy Crystal med flera. Värt att se bara därför.
Sevärda är även alla de fejktrailers som gjordes som en del av marknadsföringen. I grund och botten är det samma material som används men som med vissa enkla trick och smart klippning delvis imiterat andra kända trailers och delvis skapat trailers som lurar en att tro att man ser en helt annan film. Smart och snyggt.
Det finns även en förlängd låt att titta på.
Även om allt detta är sevärt extramaterial känns det ändå som den där "normala" bakomfilmen saknas.
Det finns även en testfilmning som balanserar i gränslandet till att vara fejk, men jag tror trots allt att det är en testfilmning, men som fått ett eget litet manus.
Bloopers finns det gott om och de är för ovanlighetens skull väldigt roliga. Jag förstår inte hur dockhanterarna och röstskådespelarna kan vara så kvicka och improvisera fram fullständigt korrekta reaktioner när det blir knas. Imponerande.
Det finns även ganska gott om bortklippta scener och i dessa figurerar ett stort antal kändisar i olika cameos, så som Wanda Sykes, Danny Trejo, Ricky Gervais, Billy Crystal med flera. Värt att se bara därför.
Sevärda är även alla de fejktrailers som gjordes som en del av marknadsföringen. I grund och botten är det samma material som används men som med vissa enkla trick och smart klippning delvis imiterat andra kända trailers och delvis skapat trailers som lurar en att tro att man ser en helt annan film. Smart och snyggt.
Det finns även en förlängd låt att titta på.
Även om allt detta är sevärt extramaterial känns det ändå som den där "normala" bakomfilmen saknas.
TRE SAKER
1. Flight of the Conchords Bret McKenzie skrev fyra låtar till filmen och kammade faktiskt hem en Oscar för låten "Man or Muppet". Låtarna i filmen känns väldigt Flight of the Conchords-aktiga, och främst just "Man or Muppet".
2. Originalrösterna till Mupparna är sedan läge ersatta med väldigt bra imitatörer. Om jag inte hade kollat upp det hade jag aldrig trott att det var "nya" röster. Å andra sidan vore det ytterst märkligt om Jim Henson fortfarande gjorde rösten till Kermit i och med att han gick bort 1990.
3. Varför pratar den svenske kocken så konstigt? Ja, en förklaring som jag hört (Källa: Fredrik Lindström) är att karaktären faktiskt inspirerades av en svensk kock som var med i amerikansk tv någon gång på 60-talet. När kamerorna väl rullade blev kocken så nervös att han övergav engelskan för modersmålet, som råkade vara väldigt sjungande dalmål...
2. Originalrösterna till Mupparna är sedan läge ersatta med väldigt bra imitatörer. Om jag inte hade kollat upp det hade jag aldrig trott att det var "nya" röster. Å andra sidan vore det ytterst märkligt om Jim Henson fortfarande gjorde rösten till Kermit i och med att han gick bort 1990.
3. Varför pratar den svenske kocken så konstigt? Ja, en förklaring som jag hört (Källa: Fredrik Lindström) är att karaktären faktiskt inspirerades av en svensk kock som var med i amerikansk tv någon gång på 60-talet. När kamerorna väl rullade blev kocken så nervös att han övergav engelskan för modersmålet, som råkade vara väldigt sjungande dalmål...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Jason Segel (11)
Jason Segel (11)
