Mer slag än saga i finalen
FILMENEtt 17 år långt äventyr går i mål med den tredje och sista filmen i Peter Jacksons "Hobbit"-adaption. Vad som började med en ambitiös jätteapparat kring J.R.R. Tolkiens "Sagan om ringen" fortsatte med en ännu mer ambitiös dito kring den relativt korta barnboken "Hobbiten eller bort och hem igen" (alternativt "Bilbo – En hobbits äventyr" eller "Hompen eller En resa dit och tillbaks igen" beroende på vilken översättning man läst).
Tillsammans blir det sex filmer där den andra trilogin ska föregå den första, och det finns i denna sista film gott om referenser framåt, så att säga, för att knyta ihop sagorna. Ur den synvinkeln har Jackson och hans medförfattare lyckats väl med att få till en fungerande enhet av sin adaption av Tolkiens två verk, bland annat genom att gräva i kompletterande appendix och andra texter. Och för all del fantisera själva.
Finalen börjar rafflande direkt där föregångaren "Smaugs ödemark" slutade. Draken Smaug attackerar Sjöstad och förvandlar hela samhället till ett brinnande inferno. Folket flyr så gott de kan och Mästaren (Stephen Fry) fokuserar förstås på att få undan allt guld. Den fängslade Bard (Luke Evans) lyckas fly och fokuserar å sin sida på att försöka dräpa draken, vilket han också lyckas med. Konsekvenserna har dock blivit allvarliga och Sjöstad finns inte mer, och som nybliven hjälte styr han sitt folk mot ruinerna av staden Dal precis utanför dvärgarnas ensliga berg. Fullt ös - och då har bara en knapp kvart av filmen gått.
Detta något för tidiga klimax leder till ett ganska segt parti där det är lugnet före stormen - alternativt oron före stormen. Thorin (Richard Armitage) är tydligt påverkad av "sjukdomen" i berget och är besatt av att hitta Arkenstenen, bergets hjärta. Hans vansinne blir allt värre och värre och han tvingar sina kompanjoner att bygga upp murar mot alla tänkbara fiender och blir själv ovän med sina vänner. Bilbo (Martin Freeman) hamnar mitt emellan och är ju faktiskt den i sällskapet som numera bär Arkenstenen. Frågan är bara vad han ska göra med den...
Utanför berget står Bard och en hel alvarmé med Thranduil (Lee Pace) i spetsen som vill kräva in skulder från Thorin, men han står envist fast vid sitt beslut om att inte dela med sig av en endaste peng. Då går han hellre i krig, och krig blir det, även om motståndet är betydligt värre än vad alla kan tänka sig.
Precis som "Sagan om konungens återkomst" bestod av ett enormt slag får "Femhäraslaget" en liknande final, givetvis större och värre än vad Jackson åstadkom sist. I Tolkiens bok är slaget bara ett flyktigt kapitel, men här är det halva filmen och det blir måhända lite väl utdraget och enformigt. Just det här är ju något Jackson fått kritik för, men själv verkar han nöjd. I extramaterialet finns det ett citat någonstans där han själv tycker att den tredje filmen är bäst för att den innehåller mest action.
Med facit i handen är det frågan om "Hobbit"-trilogin hade fungerat bättre som två filmer. Initialt blev jag överlycklig när två filmer blev tre mitt under produktionen, men nu är jag lite tveksam. Visserligen klockar de tre filmerna gemensamt in på åtta timmar eller så och det är ju förstås rätt mastigt, men en hel del av de där timmarna hade förmodligen kunnat trimmats ned, snabbts upp eller på något annat vis bearbetats lite till. Det är en lite konstig känsla att inse efter alla dessa år och multipla varv av var och en av de sex filmerna, men så tycker jag faktiskt.
Men som avslut på ett äventyr och projekt av minst sagt episkt mått är "Femhäraslaget" bra. Någon gång kommer jag att rada upp alla sex filmer i Jacksons dubbeltrilogi och försöka klämma dem i ett svep. Det kommer säkert inte att gå, men jag antar att det kan bli en rätt speciell upplevelse om jag klarar av det...
3D-VERSION
Självklart får alla episka vyer en rejäl skjuts av 3D:n. Återigen imponeras jag av dvärgarnas Erebor i det ensliga berget som för det första är sjukt väldesignat och för det andra verkligen gynnas av 3D:n.
Men i andra fall undrar jag om 3D:n faktiskt jobbar emot specialeffekterna. Det är en hel del datagjorda karaktärer som tydligt signalerar DATA på ett sätt jag tycker känns lite dåligt. Om det är 3D:ns fel eller inte kan jag inte svara på, men det känns lite så.
Tillsammans blir det sex filmer där den andra trilogin ska föregå den första, och det finns i denna sista film gott om referenser framåt, så att säga, för att knyta ihop sagorna. Ur den synvinkeln har Jackson och hans medförfattare lyckats väl med att få till en fungerande enhet av sin adaption av Tolkiens två verk, bland annat genom att gräva i kompletterande appendix och andra texter. Och för all del fantisera själva.
Finalen börjar rafflande direkt där föregångaren "Smaugs ödemark" slutade. Draken Smaug attackerar Sjöstad och förvandlar hela samhället till ett brinnande inferno. Folket flyr så gott de kan och Mästaren (Stephen Fry) fokuserar förstås på att få undan allt guld. Den fängslade Bard (Luke Evans) lyckas fly och fokuserar å sin sida på att försöka dräpa draken, vilket han också lyckas med. Konsekvenserna har dock blivit allvarliga och Sjöstad finns inte mer, och som nybliven hjälte styr han sitt folk mot ruinerna av staden Dal precis utanför dvärgarnas ensliga berg. Fullt ös - och då har bara en knapp kvart av filmen gått.
Detta något för tidiga klimax leder till ett ganska segt parti där det är lugnet före stormen - alternativt oron före stormen. Thorin (Richard Armitage) är tydligt påverkad av "sjukdomen" i berget och är besatt av att hitta Arkenstenen, bergets hjärta. Hans vansinne blir allt värre och värre och han tvingar sina kompanjoner att bygga upp murar mot alla tänkbara fiender och blir själv ovän med sina vänner. Bilbo (Martin Freeman) hamnar mitt emellan och är ju faktiskt den i sällskapet som numera bär Arkenstenen. Frågan är bara vad han ska göra med den...
Utanför berget står Bard och en hel alvarmé med Thranduil (Lee Pace) i spetsen som vill kräva in skulder från Thorin, men han står envist fast vid sitt beslut om att inte dela med sig av en endaste peng. Då går han hellre i krig, och krig blir det, även om motståndet är betydligt värre än vad alla kan tänka sig.
Precis som "Sagan om konungens återkomst" bestod av ett enormt slag får "Femhäraslaget" en liknande final, givetvis större och värre än vad Jackson åstadkom sist. I Tolkiens bok är slaget bara ett flyktigt kapitel, men här är det halva filmen och det blir måhända lite väl utdraget och enformigt. Just det här är ju något Jackson fått kritik för, men själv verkar han nöjd. I extramaterialet finns det ett citat någonstans där han själv tycker att den tredje filmen är bäst för att den innehåller mest action.
Med facit i handen är det frågan om "Hobbit"-trilogin hade fungerat bättre som två filmer. Initialt blev jag överlycklig när två filmer blev tre mitt under produktionen, men nu är jag lite tveksam. Visserligen klockar de tre filmerna gemensamt in på åtta timmar eller så och det är ju förstås rätt mastigt, men en hel del av de där timmarna hade förmodligen kunnat trimmats ned, snabbts upp eller på något annat vis bearbetats lite till. Det är en lite konstig känsla att inse efter alla dessa år och multipla varv av var och en av de sex filmerna, men så tycker jag faktiskt.
Men som avslut på ett äventyr och projekt av minst sagt episkt mått är "Femhäraslaget" bra. Någon gång kommer jag att rada upp alla sex filmer i Jacksons dubbeltrilogi och försöka klämma dem i ett svep. Det kommer säkert inte att gå, men jag antar att det kan bli en rätt speciell upplevelse om jag klarar av det...
3D-VERSION
Självklart får alla episka vyer en rejäl skjuts av 3D:n. Återigen imponeras jag av dvärgarnas Erebor i det ensliga berget som för det första är sjukt väldesignat och för det andra verkligen gynnas av 3D:n.
Men i andra fall undrar jag om 3D:n faktiskt jobbar emot specialeffekterna. Det är en hel del datagjorda karaktärer som tydligt signalerar DATA på ett sätt jag tycker känns lite dåligt. Om det är 3D:ns fel eller inte kan jag inte svara på, men det känns lite så.
EXTRAMATERIALET
På varje utgåva av "Hobbit"-filmerna har reklamfilmen "Nya Zeeland: Midgårds hem" funnits med och nu är det dags för del 3. Poängen med dessa filmer är att alla inblandade, Nya Zeeland-bor eller inte, ska prata väl om landet, samtidigt som vi får se härliga vyer och hur de användes i filmerna. Visst - det är vacker natur så att man stumnar, men det känns även väldigt uppenbart att dessa filmer är gjorda som någon sorts motprestation för pengar landet skjutit in i filminspelningarna.
Inslaget "Rekrytering av de fem härarna" handlar egentligen om att vara statist i filmen. Några helt vanliga människor intervjuas och vi får en inblick i vilka varianter av statister som finns och hur de instrueras i skarpt läge.
"Hela sagan om Midgård" är en tvådelad film som kretsar kring att det stora äventyret nu gått i mål med sex filmer efter 17 års arbete. Det är rätt kul att se bilder från alla sex filmerna - och inspelningen av de samma - så här kronologiskt. Peter Jackson och Philippa Boyens berättar även om hur filmerna knyts ihop, vilka passningar som görs till "Sagan om ringen" och vilka referenser till "Hobbit" som gjordes redan då. Kul liten knorr på det hela.
Avslutningsvis finns en film om den specialskrivna eftertextlåten "The Last Goodbye" som sjungs av Billy Boyd som spelade Pippin i den första trilogin. Låten knyter ihop de båda trilogierna och fungerar även som en avslutning på denna trilogi men även hela filmäventyret.
Betydligt mer extramaterial är att vänta på den förlängda versionen av filmen om ett halvår ungefär.
Inslaget "Rekrytering av de fem härarna" handlar egentligen om att vara statist i filmen. Några helt vanliga människor intervjuas och vi får en inblick i vilka varianter av statister som finns och hur de instrueras i skarpt läge.
"Hela sagan om Midgård" är en tvådelad film som kretsar kring att det stora äventyret nu gått i mål med sex filmer efter 17 års arbete. Det är rätt kul att se bilder från alla sex filmerna - och inspelningen av de samma - så här kronologiskt. Peter Jackson och Philippa Boyens berättar även om hur filmerna knyts ihop, vilka passningar som görs till "Sagan om ringen" och vilka referenser till "Hobbit" som gjordes redan då. Kul liten knorr på det hela.
Avslutningsvis finns en film om den specialskrivna eftertextlåten "The Last Goodbye" som sjungs av Billy Boyd som spelade Pippin i den första trilogin. Låten knyter ihop de båda trilogierna och fungerar även som en avslutning på denna trilogi men även hela filmäventyret.
Betydligt mer extramaterial är att vänta på den förlängda versionen av filmen om ett halvår ungefär.
TRE SAKER
1. Ganska länge gick denna film under namnet "Hobbit: Bort och hem igen" ("The Hobbit: There and Back Again") innan titeln ändrades till vad det faktiskt handlade om ("The Battle of the Five Armies").
2. Mikael Persbrandts karaktär Beorn skymtar förbi som hastigast och jag antar att vi kommer att få se mer av honom i den förlängda versionen av filmen.
3. Känns rätt bra att Tore Zetterholm översättning av boken från 1947 försvunnit ur mannaminnet, för "Hompen"...?! Vad är det för något egentligen?
2. Mikael Persbrandts karaktär Beorn skymtar förbi som hastigast och jag antar att vi kommer att få se mer av honom i den förlängda versionen av filmen.
3. Känns rätt bra att Tore Zetterholm översättning av boken från 1947 försvunnit ur mannaminnet, för "Hompen"...?! Vad är det för något egentligen?
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Ian McKellen (11)
Ian McKellen (11)
