Trasslig tomgång men ändå framåt
FILMENEftersom omslaget till höger är lite litet och oskarpt ska jag klargöra att det skildrar Jackson "Jax" Teller (Charlie Hunnam) omringad av medlemmarna i Sons of Anarchy Motorcycle Club, Redwood Originals (SAMCRO), med undantag för hans styvfar Clay Morrow (Ron Perlman) som står utanför den. En talande bild för var säsong 4 slutade och samtidigt vad som gäller för säsong 5.
Jax har tagit över presidentskapet inom klubben och även om hans mål är att reda ut röran all med knark- och vapensmuggling är det ett arv han fått som inte går skaka av sig i en handvändning. Det krävs mycket list och pusslande där han inte kan delge all information till hela klubben, knappt någon alls faktiskt, och stämningen är orolig. Det är tydliga bristningar och inget vet egentligen vem de kan lita på och alla verkar ha något hemligt i bagaget som absolut inte får komma fram, men som ändå någon annan vet om, vilket gör att många har hållhakar på varandra och därför kan manipulera saker och ting åt - eller bort från - sitt håll. Det är en vansinnig röra som givetvis sträcker sig ända ut till familjen där Jax mamma Gemma (Katey Sagal) - numera separerad från Clay - är den allra mest lömska fisken.
Det dumma är att så här långt in i serien är det snudd på helt omöjligt att komma ihåg vad de olika karaktärerna vill och varför de gör som de gör. Det har blivit ett absurt trassel som faktiskt inte är till seriens fördel. Det var tydligare förr men nu känns det som det är på väg att spåra ur.
Jag känner att säsong 5 är den svagaste hittills, även om den inte är dålig på något sätt. Jag saknar bristen av en rejäl huvudstory. Nu handlar det mest om olika problem Jax måste lösa i sin nya roll som president, där han ska bolla vapen från IRA, knark från den mexikanska kartellen och en hämndlysten affärsman (Harold Perrineau), samt hålla ordning i klubben och i familjen. Dessutom för Clay sin egen kampanj för att återfå presidentklubban, vilket bara ökar bristningen mellan dem och egentligen bara kan sluta på ett sätt.
Säsongen slutar förstås med att Jax löser de flesta problemen på ett listigt sätt, men samtidigt hopar sig nya som sätter förutsättningarna för nästa säsong, vilken blir den näst sista.
Jag tycker fortfarande att "Sons of Anarchy" är sevärd men samtidigt känns det lite som det går på tomgång. Det är två säsonger kvar och de bör hända något rejält snart för att mitt intresse ska bibehållas ända till slutet. Inte för att säsong 5 är händelsefattig - vi förlorar en riktig favoritkaraktär, men får ett par nya, inte minst Jimmy Smiths i rollen som Nero Padilla som blir ett nytt kärleksintresse för Gemma och en samarbetspartner för Jax. Som inbiten tittare blir man förstås misstänksam mot karaktären först eftersom det inte är helt ovanligt med dubbelspel i serien, men Nero är en av de "goda", om man nu kan uttrycka det så.
Ett trassligt steg som ändå går framåt - så kan man sammanfatta de tretton avsnitten i säsong 5.
Jax har tagit över presidentskapet inom klubben och även om hans mål är att reda ut röran all med knark- och vapensmuggling är det ett arv han fått som inte går skaka av sig i en handvändning. Det krävs mycket list och pusslande där han inte kan delge all information till hela klubben, knappt någon alls faktiskt, och stämningen är orolig. Det är tydliga bristningar och inget vet egentligen vem de kan lita på och alla verkar ha något hemligt i bagaget som absolut inte får komma fram, men som ändå någon annan vet om, vilket gör att många har hållhakar på varandra och därför kan manipulera saker och ting åt - eller bort från - sitt håll. Det är en vansinnig röra som givetvis sträcker sig ända ut till familjen där Jax mamma Gemma (Katey Sagal) - numera separerad från Clay - är den allra mest lömska fisken.
Det dumma är att så här långt in i serien är det snudd på helt omöjligt att komma ihåg vad de olika karaktärerna vill och varför de gör som de gör. Det har blivit ett absurt trassel som faktiskt inte är till seriens fördel. Det var tydligare förr men nu känns det som det är på väg att spåra ur.
Jag känner att säsong 5 är den svagaste hittills, även om den inte är dålig på något sätt. Jag saknar bristen av en rejäl huvudstory. Nu handlar det mest om olika problem Jax måste lösa i sin nya roll som president, där han ska bolla vapen från IRA, knark från den mexikanska kartellen och en hämndlysten affärsman (Harold Perrineau), samt hålla ordning i klubben och i familjen. Dessutom för Clay sin egen kampanj för att återfå presidentklubban, vilket bara ökar bristningen mellan dem och egentligen bara kan sluta på ett sätt.
Säsongen slutar förstås med att Jax löser de flesta problemen på ett listigt sätt, men samtidigt hopar sig nya som sätter förutsättningarna för nästa säsong, vilken blir den näst sista.
Jag tycker fortfarande att "Sons of Anarchy" är sevärd men samtidigt känns det lite som det går på tomgång. Det är två säsonger kvar och de bör hända något rejält snart för att mitt intresse ska bibehållas ända till slutet. Inte för att säsong 5 är händelsefattig - vi förlorar en riktig favoritkaraktär, men får ett par nya, inte minst Jimmy Smiths i rollen som Nero Padilla som blir ett nytt kärleksintresse för Gemma och en samarbetspartner för Jax. Som inbiten tittare blir man förstås misstänksam mot karaktären först eftersom det inte är helt ovanligt med dubbelspel i serien, men Nero är en av de "goda", om man nu kan uttrycka det så.
Ett trassligt steg som ändå går framåt - så kan man sammanfatta de tretton avsnitten i säsong 5.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet går också lite på tomgång den här gången. Lite borttagna scener och bloopers ger inte så värst mycket behållning, och specialen om Opie samt den korta redogörelsen från seriens skapare Kurt Sutter innehåller mest självklar information. Det längre inslaget om när några fans bjöds in till inspelningsplatsen och fick vara med under en konsert är dessvärre inte heller så värst intressant.
Det finns ett antal kommentarspår till utvalda avsnitt som jag inte lyssnat på och jag antar om man verkligen vill ha med sig något av värde från extramaterialet är till de man får vända sig.
Det finns ett antal kommentarspår till utvalda avsnitt som jag inte lyssnat på och jag antar om man verkligen vill ha med sig något av värde från extramaterialet är till de man får vända sig.
TRE SAKER
1. Kurt Sutter har dykt upp som den fängslade medlemmen Otto då och då under seriens gång, och i denna känns det som han är med extra mycket och dessutom i några av de mest brutala scenerna.
2. Apropå brutalt så känns det även som "Sons of Anarchy" har blivit ännu mer våldsamt, så där så att serien gottar sig i vidrigheter. En oroväckande utveckling.
3. Donal Logue, känd från sit-com:en "Freaky Finnertys" (en något märklig "svensk" titel till "Grounded for Life"), dyker upp som en otrevlig typ som förmodligen inte är helt frisk i skallen. Karaktärens berättelsebåge får aldrig sin upplösning inom denna säsongs ramar, och jag antar att han kommer att ställa till med betydligt mer trubbel framöver.
2. Apropå brutalt så känns det även som "Sons of Anarchy" har blivit ännu mer våldsamt, så där så att serien gottar sig i vidrigheter. En oroväckande utveckling.
3. Donal Logue, känd från sit-com:en "Freaky Finnertys" (en något märklig "svensk" titel till "Grounded for Life"), dyker upp som en otrevlig typ som förmodligen inte är helt frisk i skallen. Karaktärens berättelsebåge får aldrig sin upplösning inom denna säsongs ramar, och jag antar att han kommer att ställa till med betydligt mer trubbel framöver.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Charlie Hunnam (5)
Charlie Hunnam (5)
