Kriminaldrama bland lik, gyttja och träck
FILMENSvenska tv-produktioner som ska spegla en speciell period, i synnerhet om det handlar om 1700-/1800-tal, gör mig alltid en smula nervös. Det är väldigt sällan sådana blir speciellt bra. Oftast blir det kulissig teater av det hela. Lyckligtvis ändrar SVT:s storsatsning "Anno 1790" på det och bjuder på något som är välgjort och bra, och faktiskt en smula originellt.
Det är en serie som bjuder in nya karaktärer till varje avsnitt och några av skådespelarna bakom dem klarar inte riktigt av att spela trovärdigt eller bra, men i det stora hela håller detta tio timmar långa drama en jämn och bra kvalitet. Att det dessutom ganska oväntat är en polisserie gör alltihop ännu mer intressant.
Som huvudperson har vi Johan Gustav Dåådh (Peter Eggers) som kvarterskommissarie i Stockholm. Han hamnar där på omvägar. I inledningen av serien är han fältskär i kriget mot Ryssland. När han tar hand om den skadade Simon Freund (Joel Spira) ber denne att Dåådh ska ta honom till polismästare Carl Fredrik Wahlstedt (Johan H:son Kjellgren) i Stockholm som Freund är anställd av. Väl på plats hamnar Dåådh mitt i ett mordfall där den dåvarande kvarterskommissarien bragts om livet och med sina läkarkunskaper och öga för detaljer är Dåådh till en sådan hjälp att han erbjuds jobbet och accepterar det, med Freund som sin kalfaktor och medhjälpare.
Serien bjuder sedan på ungefär två fall per avsnitt och många brutala mord. Det slafsas runt i lik, det klafsas runt i gyttja och träck, det huttras i vinterkylan - serien anstränger sig hårt för att förmedla det smutsiga och stinkande 1700-talet, och lyckas bra med det. Samtidigt upplever jag att man lagt lite extra vikt vid ljudet då det är en del "äckliga" ljud som förstärker helhetsintrycket. "Anno 1790" lyckas med andra ord väldigt bra med att visuellt och audiellt gestalta den tid den avser att skildra.
Socialt ser vi tydligt klasskillnaderna mellan rika och fattiga och skaparna av serien har varit duktiga med att lägga in små detaljer här och där som gör att det tydligt framgår att det inte är människor av i dag vi ser. Det är detaljer som hur människor är mot varandra, speciellt mellan klasserna.
Även kulturellt känns det gediget. Det franska inflytandet finns där i kläder och inte minst i språket där ord som "mamselle" och "allez" figurerar titt som tätt. Den franska revolutionen står för dörren och även i Sverige figurerar en rebellisk motståndsrörelse som vill störta "tyrannen", det vill säga kungen och Wahlstedt som är mycket lojal gör allt i sin makt för att stoppa dem. Här hamnar Dåådh i kläm för hans hjärta brinner för rebellerna och försöker få systemet att ändras inifrån samtidigt som han håller skenet uppe för att inte hamna i onåd. När hans bästa vän, till lika en av de viktigaste rebellerna dödas av Dåådhs vapen får han en farlig fiende i rebellägret som gör livet surt för honom.
En annan som innerst inne vill honom illa är stadsvakten Olof Nordin (Richard Turpin) som hade hoppats på tjänsten som kvarterskommissarie, men nu får finna sig i att ha Dåådh som närmaste chef. Nordin är lömsk och lurig och väldigt misstänksam och drar sig inte för att skvallra till Wahlstedt om minsta lilla sak. Dåådh har dock Wahlstedts förtroende och ligger även bra till hos hans unga hustru Magdalena (Linda Zilliacus) och det finns definitivt en förbjuden attraktion mellan dem.
Som synes alla ingredienser man kan förvänta sig av en dramaserie. Jag gillar "Anno 1790" och gillar konceptet med deckargåtor i den här miljön. Det blir lite Sherlock Holmes av det hela, men referenser kan även dras till Agatha Christies historier. Det är inte dumt alls, och även om jag inte tror det blir någon fortsättning så skulle jag gärna se mer av serien.
Det är en serie som bjuder in nya karaktärer till varje avsnitt och några av skådespelarna bakom dem klarar inte riktigt av att spela trovärdigt eller bra, men i det stora hela håller detta tio timmar långa drama en jämn och bra kvalitet. Att det dessutom ganska oväntat är en polisserie gör alltihop ännu mer intressant.
Som huvudperson har vi Johan Gustav Dåådh (Peter Eggers) som kvarterskommissarie i Stockholm. Han hamnar där på omvägar. I inledningen av serien är han fältskär i kriget mot Ryssland. När han tar hand om den skadade Simon Freund (Joel Spira) ber denne att Dåådh ska ta honom till polismästare Carl Fredrik Wahlstedt (Johan H:son Kjellgren) i Stockholm som Freund är anställd av. Väl på plats hamnar Dåådh mitt i ett mordfall där den dåvarande kvarterskommissarien bragts om livet och med sina läkarkunskaper och öga för detaljer är Dåådh till en sådan hjälp att han erbjuds jobbet och accepterar det, med Freund som sin kalfaktor och medhjälpare.
Serien bjuder sedan på ungefär två fall per avsnitt och många brutala mord. Det slafsas runt i lik, det klafsas runt i gyttja och träck, det huttras i vinterkylan - serien anstränger sig hårt för att förmedla det smutsiga och stinkande 1700-talet, och lyckas bra med det. Samtidigt upplever jag att man lagt lite extra vikt vid ljudet då det är en del "äckliga" ljud som förstärker helhetsintrycket. "Anno 1790" lyckas med andra ord väldigt bra med att visuellt och audiellt gestalta den tid den avser att skildra.
Socialt ser vi tydligt klasskillnaderna mellan rika och fattiga och skaparna av serien har varit duktiga med att lägga in små detaljer här och där som gör att det tydligt framgår att det inte är människor av i dag vi ser. Det är detaljer som hur människor är mot varandra, speciellt mellan klasserna.
Även kulturellt känns det gediget. Det franska inflytandet finns där i kläder och inte minst i språket där ord som "mamselle" och "allez" figurerar titt som tätt. Den franska revolutionen står för dörren och även i Sverige figurerar en rebellisk motståndsrörelse som vill störta "tyrannen", det vill säga kungen och Wahlstedt som är mycket lojal gör allt i sin makt för att stoppa dem. Här hamnar Dåådh i kläm för hans hjärta brinner för rebellerna och försöker få systemet att ändras inifrån samtidigt som han håller skenet uppe för att inte hamna i onåd. När hans bästa vän, till lika en av de viktigaste rebellerna dödas av Dåådhs vapen får han en farlig fiende i rebellägret som gör livet surt för honom.
En annan som innerst inne vill honom illa är stadsvakten Olof Nordin (Richard Turpin) som hade hoppats på tjänsten som kvarterskommissarie, men nu får finna sig i att ha Dåådh som närmaste chef. Nordin är lömsk och lurig och väldigt misstänksam och drar sig inte för att skvallra till Wahlstedt om minsta lilla sak. Dåådh har dock Wahlstedts förtroende och ligger även bra till hos hans unga hustru Magdalena (Linda Zilliacus) och det finns definitivt en förbjuden attraktion mellan dem.
Som synes alla ingredienser man kan förvänta sig av en dramaserie. Jag gillar "Anno 1790" och gillar konceptet med deckargåtor i den här miljön. Det blir lite Sherlock Holmes av det hela, men referenser kan även dras till Agatha Christies historier. Det är inte dumt alls, och även om jag inte tror det blir någon fortsättning så skulle jag gärna se mer av serien.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Förtexterna är snygga och moderna, i betydelsen att de känns lite inspirerade av den senare tidens amerikanska seriers förtexter.
2. Peter Eggers som spelad Dåådh är en ny bekantskap för mig och han ser ut, och låter lite som Gustaf Hammarsten. Joel Spira som spelar Freund är å sin sida otroligt lik Bobcat Goldthwait som han såg ut som Zed i "Polisskolan"-filmerna.
3. Även om språket och dialogen anpassats efter tiden i serien så har ett oerhört modernt uttryck letat sig in på ett ställe. I en sekvens när folk ska bevittna en hängning säger Dåådh "Står ni här och hänger?". Jag gissar att "hänga" i den betydelsen dök upp under 1980-talet i Sverige så Dåådh var runt 200 år för tidig med sitt skämt...
2. Peter Eggers som spelad Dåådh är en ny bekantskap för mig och han ser ut, och låter lite som Gustaf Hammarsten. Joel Spira som spelar Freund är å sin sida otroligt lik Bobcat Goldthwait som han såg ut som Zed i "Polisskolan"-filmerna.
3. Även om språket och dialogen anpassats efter tiden i serien så har ett oerhört modernt uttryck letat sig in på ett ställe. I en sekvens när folk ska bevittna en hängning säger Dåådh "Står ni här och hänger?". Jag gissar att "hänga" i den betydelsen dök upp under 1980-talet i Sverige så Dåådh var runt 200 år för tidig med sitt skämt...
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (2)
DELA ELLER TIPSA
DVD
Peter Eggers (7)
Peter Eggers (7)
