Väl godkänd inledning på trilogi
FILMENAtt recensera "Män som hatar kvinnor" är inte alls lätt. Det är en film som 1,2 miljoner svenskar sett på bio, baserad på en bok som 3,5 miljoner svenskar har läst. Har man varken läst boken eller sett filmen så är man förmodligen ändå bekant med historien. Så hur ska man recensera en film som "alla" redan känner till?
Är man lite mer insatt så vet man att författaren Stieg Larsson aldrig såg frukten av vad som skulle bli hans testamente till eftervärlden. Han dog hastigt och olustigt lagom till när manuset till den tredje boken lämnats in och innan den första ens kommit ut. På Stieg Larssons hemsida kan man läsa en givande mailkonversation mellan Larsson och förlaget Nordstedts (rekommenderas dock inte om man inte läst böckerna och vill hålla sig spoilerfri), som dock bara gör tragedin allt värre. Mycket trist.
Men han fick ur sig tre otroligt matiga böcker, alla i olika stil och vansinnigt svåra att släppa ifrån sig när man väl börjat läsa. Jag klämde alla tre under lika många veckor lagom till när den sista boken kom ut och blev bokstavligt knockad av de spännande historierna om journalisten Mikael Blomkvist (Michael Nyqvist) och hackern Lisbeth Salander (Noomi Rapace).
Den första historien inleds med att Blomkvist blir fälld för förtal. Han har i egna politiskt grävande tidningen Millennium anklagat finansmannen Wennerström (Stefan Sauk) för tveksamma affärer, men det visar sig vara på felaktiga grunder. Blomkvist har blivit lurad av en källa och ska nu sitta av tre månader i fängelse. Fram till dess övertalas han att ta sig an ett annorlunda uppdrag. Han träffar den ålderstigna affärsmannen Henrik Vanger (Sven-Bertil Taube) som vill ha hjälp med att lösa en sedan länge olöst familjegåta.
I 40 år har Henrik klurat på vad som hände den dagen då hela familjen Vanger var samlade och brorsdottern Harriet bara försvann. Han är övertygad om att hon blivit mördat, men lik förbannat är det någon som varje år skickar en present till honom med en stark koppling till Harriet. Som en sista utväg lämnar han över allt material till Blomkvist som börjar jobba och snart inser att familjen Vanger är något i hästväg.
Till hans hjälp kommer så småningom Lisbeth Salander. Salander är ett mysterium i sig. Hon har ett rufft förflutet där hon blivit omyndigförklarad. I själva verket är Salander knivskarp och stenhård, ett resultat av den tuffa uppväxten. Till vardags en researcher, men ständigt en hacker som kan ta sig in överallt och få reda på det omöjliga. Att hennes vägar korsas med Blomkvist har sina förklaringar, och det är när hon anländer som arbetet börjar ta fart och samtidigt bli allt allvarligare och farligare.
En tid efter att det blev känt att Stieg Larssons böcker skulle filmas så hölls en starkt mediabevakad presskonferens (gick bland annat att se direkt på nätet) där skådespelarna skulle avslöjas, och det blev Michael Nyqvist och Noomi Rapace som knep Sveriges hetaste roller. Nyqvist får ursäkta, men det är Rapace som är den stora stjärnan, den som marknadsförs hårdast och den som egentligen gör "Män som hatar kvinnor" till en bra film. Det är ett Batman och Joker-läge, där den extrema figuren vinner lätt. Nyqvist gör visserligen ett stabilt jobb, men man kunde lite krasst sett satt vem som helst i rollen bredvid Rapace.
Salander beskrivs väldigt noggrant i böckerna. Hon är extremt kort, extremt klädd, pojkaktig och mer eller mindre ett vuxet bokstavsbarn. Stieg Larssons idé var "Pippi Långstrump som vuxen", vilket kanske är en jämförelse det är lättare att le åt än att faktiskt föreställa sig. Rapace ser kanske inte exakt ut som jag föreställde mig Salander i böckerna, men jag kan samtidigt inte tänka mig någon annan som skulle kunna klara av rollen. Karaktären är extrem men faktiskt lite ensidig - det är många sekvenser där Salander tjurar till och går och röker, ofta efter varandra, men samtidigt finns de riktigt starka - och otäcka - scenerna tidigt i filmen som får mig att tro att Guldbaggen redan är fastlimmad i Rapaces hand.
Nyqvist och Rapace är dock knappast ensamma. Filmen innehåller ett myller av karaktärer och man har verkligen petat in riktigt bra svenska skådespelare i både större och mindre roller. Namn som Peter Andersson, Peter Haber, Marika Lagercrantz, Lena Endre och Ingvar Hirdwall är alla med.
Med boken bakom sig uppstår ett Dan Brown-scenario när man ser filmen. Historien blir inte så spännande och det handlar mest om "är allting med?", och det är det. Men det finns även unika kvaliteter med filmen. Den är oväntat välgjord för att vara svensk där jag speciellt imponeras av detaljerna som de fotografier och filminslag som ska vara från 60-talet. Jag tänkte aldrig dessa bitar "i film" när jag läste boken och blir helt klart positivt överraskad av dem. Filmen känns överlag väldigt mer internationell än andra svenska thrillers och actionfilmer, och förklaringen är enkel: det är danskar som gjort den. Så enkelt är det.
Okej, det var kanske lite elakt, men jag är ganska övertygad om att den danska touchen varit avgörande och gjort "Män som hatar kvinnor" till en väl godkänd inledning på den här filmtrilogin, med sin minst sagt annorlunda konstruerade deckarhistoria och i alla fall en karaktär som lär gå till filmhistorien. Nu väntar jag med spänning på fortsättningen, trots att jag vet hur det kommer att gå.
Är man lite mer insatt så vet man att författaren Stieg Larsson aldrig såg frukten av vad som skulle bli hans testamente till eftervärlden. Han dog hastigt och olustigt lagom till när manuset till den tredje boken lämnats in och innan den första ens kommit ut. På Stieg Larssons hemsida kan man läsa en givande mailkonversation mellan Larsson och förlaget Nordstedts (rekommenderas dock inte om man inte läst böckerna och vill hålla sig spoilerfri), som dock bara gör tragedin allt värre. Mycket trist.
Men han fick ur sig tre otroligt matiga böcker, alla i olika stil och vansinnigt svåra att släppa ifrån sig när man väl börjat läsa. Jag klämde alla tre under lika många veckor lagom till när den sista boken kom ut och blev bokstavligt knockad av de spännande historierna om journalisten Mikael Blomkvist (Michael Nyqvist) och hackern Lisbeth Salander (Noomi Rapace).
Den första historien inleds med att Blomkvist blir fälld för förtal. Han har i egna politiskt grävande tidningen Millennium anklagat finansmannen Wennerström (Stefan Sauk) för tveksamma affärer, men det visar sig vara på felaktiga grunder. Blomkvist har blivit lurad av en källa och ska nu sitta av tre månader i fängelse. Fram till dess övertalas han att ta sig an ett annorlunda uppdrag. Han träffar den ålderstigna affärsmannen Henrik Vanger (Sven-Bertil Taube) som vill ha hjälp med att lösa en sedan länge olöst familjegåta.
I 40 år har Henrik klurat på vad som hände den dagen då hela familjen Vanger var samlade och brorsdottern Harriet bara försvann. Han är övertygad om att hon blivit mördat, men lik förbannat är det någon som varje år skickar en present till honom med en stark koppling till Harriet. Som en sista utväg lämnar han över allt material till Blomkvist som börjar jobba och snart inser att familjen Vanger är något i hästväg.
Till hans hjälp kommer så småningom Lisbeth Salander. Salander är ett mysterium i sig. Hon har ett rufft förflutet där hon blivit omyndigförklarad. I själva verket är Salander knivskarp och stenhård, ett resultat av den tuffa uppväxten. Till vardags en researcher, men ständigt en hacker som kan ta sig in överallt och få reda på det omöjliga. Att hennes vägar korsas med Blomkvist har sina förklaringar, och det är när hon anländer som arbetet börjar ta fart och samtidigt bli allt allvarligare och farligare.
En tid efter att det blev känt att Stieg Larssons böcker skulle filmas så hölls en starkt mediabevakad presskonferens (gick bland annat att se direkt på nätet) där skådespelarna skulle avslöjas, och det blev Michael Nyqvist och Noomi Rapace som knep Sveriges hetaste roller. Nyqvist får ursäkta, men det är Rapace som är den stora stjärnan, den som marknadsförs hårdast och den som egentligen gör "Män som hatar kvinnor" till en bra film. Det är ett Batman och Joker-läge, där den extrema figuren vinner lätt. Nyqvist gör visserligen ett stabilt jobb, men man kunde lite krasst sett satt vem som helst i rollen bredvid Rapace.
Salander beskrivs väldigt noggrant i böckerna. Hon är extremt kort, extremt klädd, pojkaktig och mer eller mindre ett vuxet bokstavsbarn. Stieg Larssons idé var "Pippi Långstrump som vuxen", vilket kanske är en jämförelse det är lättare att le åt än att faktiskt föreställa sig. Rapace ser kanske inte exakt ut som jag föreställde mig Salander i böckerna, men jag kan samtidigt inte tänka mig någon annan som skulle kunna klara av rollen. Karaktären är extrem men faktiskt lite ensidig - det är många sekvenser där Salander tjurar till och går och röker, ofta efter varandra, men samtidigt finns de riktigt starka - och otäcka - scenerna tidigt i filmen som får mig att tro att Guldbaggen redan är fastlimmad i Rapaces hand.
Nyqvist och Rapace är dock knappast ensamma. Filmen innehåller ett myller av karaktärer och man har verkligen petat in riktigt bra svenska skådespelare i både större och mindre roller. Namn som Peter Andersson, Peter Haber, Marika Lagercrantz, Lena Endre och Ingvar Hirdwall är alla med.
Med boken bakom sig uppstår ett Dan Brown-scenario när man ser filmen. Historien blir inte så spännande och det handlar mest om "är allting med?", och det är det. Men det finns även unika kvaliteter med filmen. Den är oväntat välgjord för att vara svensk där jag speciellt imponeras av detaljerna som de fotografier och filminslag som ska vara från 60-talet. Jag tänkte aldrig dessa bitar "i film" när jag läste boken och blir helt klart positivt överraskad av dem. Filmen känns överlag väldigt mer internationell än andra svenska thrillers och actionfilmer, och förklaringen är enkel: det är danskar som gjort den. Så enkelt är det.
Okej, det var kanske lite elakt, men jag är ganska övertygad om att den danska touchen varit avgörande och gjort "Män som hatar kvinnor" till en väl godkänd inledning på den här filmtrilogin, med sin minst sagt annorlunda konstruerade deckarhistoria och i alla fall en karaktär som lär gå till filmhistorien. Nu väntar jag med spänning på fortsättningen, trots att jag vet hur det kommer att gå.
EXTRAMATERIALET
Det oroar mig något vansinnigt att extramaterialet är så snålt på utgåvan. I värsta fall är det en upprepning av "Arn" på gång... En enorm filmsatsning och inte tillstymmelse till extramaterial. Här känns det verkligen som Sverige ligger efter, speciellt som det inte ens finns en officiell hemsida till filmen/trilogin.
Kanske kommer allting till den sista filmen, eller i samband med att tv-serie-versionerna kommer ut.
Vad vi dock får är trailern till filmen och uppföljaren "Flickan som lekte med elden" och slutligen en teaser för den sista filmen "Luftslottet som sprängdes", där vi får se Salander gå i en korridor med håret i en tuppkam.
Kanske kommer allting till den sista filmen, eller i samband med att tv-serie-versionerna kommer ut.
Vad vi dock får är trailern till filmen och uppföljaren "Flickan som lekte med elden" och slutligen en teaser för den sista filmen "Luftslottet som sprängdes", där vi får se Salander gå i en korridor med håret i en tuppkam.
TRE SAKER
1. Ytterligare ett bevis på att Lisbeth Salander överglänser historiens huvudperson är att "Män som hatar kvinnor" på engelska heter "The girl with the dragon tattoo", vilket enbart är en beskrivning av Salander och som inte säger ett dugg om historien vilket den svenska titeln gör.
2. Trots att filmen är väldigt lång, närmare 2,5 timme, så känns det som en halvtimme saknas. Vilket det också gör - när den tredje filmen gått på bio kommer trilogin att visas på tv i 6x90-minutersfilmer där vi alltså får lite mer. Frågan är vad som kommer då... Det man absolut saknar från boken är Salanders arbete på Milton Security och Blomkvists tidningsarbete samt hans redaktion, vilken fått en oerhört liten plats i filmen.
3. ...dessutom etableras han som en riktig kvinnokarl och ligger med minst tre kvinnor, i filmen är det bara en...
2. Trots att filmen är väldigt lång, närmare 2,5 timme, så känns det som en halvtimme saknas. Vilket det också gör - när den tredje filmen gått på bio kommer trilogin att visas på tv i 6x90-minutersfilmer där vi alltså får lite mer. Frågan är vad som kommer då... Det man absolut saknar från boken är Salanders arbete på Milton Security och Blomkvists tidningsarbete samt hans redaktion, vilken fått en oerhört liten plats i filmen.
3. ...dessutom etableras han som en riktig kvinnokarl och ligger med minst tre kvinnor, i filmen är det bara en...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Noomi Rapace (11)
Noomi Rapace (11)
