Ett ”A-Team” för 2010-talet
FILMENJag har haft lite otur de senaste åren med de TV-serier jag fastnat för. "FlashForward" fick bara en säsong och "My Own Worst Enemy" hann bara med nio avsnitt innan det lades ned. Därtill kan jag nämna "Camelot" som åtminstone hade potential och i likhet med den hade jag tidigare sett något enstaka avsnitt av "Person of Interest" på TV men aldrig lyckats hitta någon ledtråd till varför serien var så pass populär. Men precis som med "Camelot" upptäckte jag att det krävs att man ser den från början. Om detta är positivt eller negativt för en serie låter jag vara osagt.
Datorgeniet och miljonären Harold Finch (Michael Emerson) uppfinner en komplicerad dator – Maskinen – som med hjälp av det utbredda övervakningssamhället identifierar terroristhot. Maskinen är dock så pass effektiv att den dessutom upptäcker andra typer av brott som är på väg att ske. Den amerikanska regeringen struntar i dessa men Harold anlitar den gamla CIA-agenten John Reese (James Caviezel) för att hjälpa till att rädda människor från brott innan de inträffar. Problemet är bara att de aldrig vet om personen som Maskinen spottar fram är offer eller gärningsman.
Upplägget är alltså en science fiction-show som spinner vidare på vår rädsla och vårt behov av övervakning i dag. Producenten och skaparen Jonathan Nolan talar gärna om att serien utspelar sig fem minuter in i framtiden då så mycket av det man ser är möjligt redan i dag. Och visst är GPS:er, telefonavlyssning, ansiktsigenkänning och röstanalyser redan här. Det enda som saknas är egentligen Maskinen som binder allt samman och det är det som ger den här serien en intressant infallsvinkel.
"Person of Interest" är en mix av så otroligt många olika influenser att jag fortfarande sitter och kliar mig i skallen och undrar hur man fått ihop allt så bra, och det redan i den första säsongen. Överlag känns det här som en klassisk 80-talsserie där man lånat friskt från konkurrenterna; från "The A-Team" kommer idén med specialister som arbetar bortom lagen för att hjälpa vanliga människor, från "Hulken" kommer idén med polisen som hela tiden är våra hjältar hack i häl även om det handlade om en envis journalist i förlagan, från "Knight Rider" kommer idén med teknologi (framförallt Maskinen) som ger vår hjälte ett stort övertag och det vete tusan om man inte finner lite spår av självaste "MacGyver" i hur Reese och Finch klurar sig ur de mest hopplösa situationer där också.
Till skillnad från ovan nämnda serier där hjältarna kuskade land och rika runt har man här valt att låta i stort sett allt utspelas i New York. Mellansekvenser med bilder från övervakningskameror ger emellanåt en klaustrofobisk känsla, lätt förstärkt av den grovkorniga kvaliteten dessa kameror ger. Här märker man också "Batman"-influenserna som Jonathan Nolan tagit med sig från sin brors framgångsrika filmserie. New York är inte riktigt lika mörk som bröderna Nolans Gotham City, inte heller lika futuristisk om man bortser från Maskinen. Men det är definitivt samma stundtals bekymrade stämning som pulserar ut från staden och ner i TV-fåtöljen.
Det finns avsnitt där upplägget känns lite för välbekant, där både idén och själva utförandet är lite väl gammalt och mossigt. Som när Finch och Reese tvingas leka barnvakt åt en sexmånaders baby. Det som räddar dessa avsnitt är att man väver in dem i en mer övergripande handling som sakta men säkert utkristalliserar sig under säsongens gång. Det går att peka på andra mindre bra saker, som att Caviezels rollkaraktär följer de flesta slitna mallar för en före detta hemlig agent, men det blir aldrig fånigt eller ointressant. Det enda som möjligen oroar inför kommande säsonger är att man kanske klämt in lite för mycket i form av ramhandlingar. Finns det tillräckligt mycket kvar att hålla publiken på sträckbänken med?
Datorgeniet och miljonären Harold Finch (Michael Emerson) uppfinner en komplicerad dator – Maskinen – som med hjälp av det utbredda övervakningssamhället identifierar terroristhot. Maskinen är dock så pass effektiv att den dessutom upptäcker andra typer av brott som är på väg att ske. Den amerikanska regeringen struntar i dessa men Harold anlitar den gamla CIA-agenten John Reese (James Caviezel) för att hjälpa till att rädda människor från brott innan de inträffar. Problemet är bara att de aldrig vet om personen som Maskinen spottar fram är offer eller gärningsman.
Upplägget är alltså en science fiction-show som spinner vidare på vår rädsla och vårt behov av övervakning i dag. Producenten och skaparen Jonathan Nolan talar gärna om att serien utspelar sig fem minuter in i framtiden då så mycket av det man ser är möjligt redan i dag. Och visst är GPS:er, telefonavlyssning, ansiktsigenkänning och röstanalyser redan här. Det enda som saknas är egentligen Maskinen som binder allt samman och det är det som ger den här serien en intressant infallsvinkel.
"Person of Interest" är en mix av så otroligt många olika influenser att jag fortfarande sitter och kliar mig i skallen och undrar hur man fått ihop allt så bra, och det redan i den första säsongen. Överlag känns det här som en klassisk 80-talsserie där man lånat friskt från konkurrenterna; från "The A-Team" kommer idén med specialister som arbetar bortom lagen för att hjälpa vanliga människor, från "Hulken" kommer idén med polisen som hela tiden är våra hjältar hack i häl även om det handlade om en envis journalist i förlagan, från "Knight Rider" kommer idén med teknologi (framförallt Maskinen) som ger vår hjälte ett stort övertag och det vete tusan om man inte finner lite spår av självaste "MacGyver" i hur Reese och Finch klurar sig ur de mest hopplösa situationer där också.
Till skillnad från ovan nämnda serier där hjältarna kuskade land och rika runt har man här valt att låta i stort sett allt utspelas i New York. Mellansekvenser med bilder från övervakningskameror ger emellanåt en klaustrofobisk känsla, lätt förstärkt av den grovkorniga kvaliteten dessa kameror ger. Här märker man också "Batman"-influenserna som Jonathan Nolan tagit med sig från sin brors framgångsrika filmserie. New York är inte riktigt lika mörk som bröderna Nolans Gotham City, inte heller lika futuristisk om man bortser från Maskinen. Men det är definitivt samma stundtals bekymrade stämning som pulserar ut från staden och ner i TV-fåtöljen.
Det finns avsnitt där upplägget känns lite för välbekant, där både idén och själva utförandet är lite väl gammalt och mossigt. Som när Finch och Reese tvingas leka barnvakt åt en sexmånaders baby. Det som räddar dessa avsnitt är att man väver in dem i en mer övergripande handling som sakta men säkert utkristalliserar sig under säsongens gång. Det går att peka på andra mindre bra saker, som att Caviezels rollkaraktär följer de flesta slitna mallar för en före detta hemlig agent, men det blir aldrig fånigt eller ointressant. Det enda som möjligen oroar inför kommande säsonger är att man kanske klämt in lite för mycket i form av ramhandlingar. Finns det tillräckligt mycket kvar att hålla publiken på sträckbänken med?
EXTRAMATERIALET
Producent och upphovsman till serien är Jonathan Nolan och därför är det förstås intressant att höra hans tankar kring den. Men två kommentarspår till två olika versioner av pilotavsnittet känns som kaka på kaka. Ursprungligen så klockade den första versionen av piloten in på dryga 70 minuter. Det tvingade dem att klippa ner den till de dryga 43 minuter som sedan sändes. Med ett kommentarspår på den längre versionen känns det väldigt onödigt med ett på den kortare. Jag hade föredragit om man i stället lagt krut på att kommentera något annat avsnitt istället.
"Living in an age of surveillance" är en liten dokumentär där personer med insyn i tekniken och underrättelseverksamheter får kommentera seriens relevans. Intressant att höra från insatta personer att Maskinen inte är så långt borta och att serien mycket riktigt utspelar sig i en väldigt nära förestående framtid. Dessutom ges vi en liten film med tabbar som rullar förbi i ett högt tempo. Som vanligt är det inte speciellt roligt.
"Living in an age of surveillance" är en liten dokumentär där personer med insyn i tekniken och underrättelseverksamheter får kommentera seriens relevans. Intressant att höra från insatta personer att Maskinen inte är så långt borta och att serien mycket riktigt utspelar sig i en väldigt nära förestående framtid. Dessutom ges vi en liten film med tabbar som rullar förbi i ett högt tempo. Som vanligt är det inte speciellt roligt.
TRE SAKER
1. Finch påstår i ett avsnitt att han ligger bakom de flesta sociala medier. Även om de inte nämns vid namn så får tittaren antydningar om Facebook och kanske Twitter. Finch påstår dessutom att han tjänat en massa pengar på dem. Det går tvärtemot verkligheten där de sociala medierna har haft svårt att generera inkomster till sina ägare och investerare. Kanske är det för att det finns en Harold Finch där ute som suger åt sig det mesta av kakan?
2. Likheten med "The A-Team" är tydlig på fler sätt. Inte minst genom att de båda seriernas avsnitt inleds med en monolog som förklarar syftet och bakgrunden till serien.
3. Mest imponerad är jag av Caviezels charmiga rolltolkning. Innan den här serien hade jag väldigt svårt att se honom som en huvudrollsinnehavare men efter vad jag sett av honom nu så tänker jag mig honom som en möjlig framtida James Bond.
2. Likheten med "The A-Team" är tydlig på fler sätt. Inte minst genom att de båda seriernas avsnitt inleds med en monolog som förklarar syftet och bakgrunden till serien.
3. Mest imponerad är jag av Caviezels charmiga rolltolkning. Innan den här serien hade jag väldigt svårt att se honom som en huvudrollsinnehavare men efter vad jag sett av honom nu så tänker jag mig honom som en möjlig framtida James Bond.
THOMAS HELSING (2013-11-14)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Jim Caviezel (5)
Jim Caviezel (5)
