Både realistiskt och inte på samma gång
FILMEN1992 slog Jan Guillou och Leif GW Persson sina påsar ihop och skrev en tv-serie om sex timslånga avsnitt. Serien "Kvällspressen" skildrar arbetet på en fiktiv kvällstidning, och i och med att konkurrenten går under smeknamnet "Bladet" är det inte så där överdrivet svårt att lista ut vilken tidning Kvällspressen ska föreställa.
Serien har ett stort persongalleri men som huvudpersoner får man räkna reportrarna Per Wennström (Gert Fylking) och Petra Hernberg (Irma Schultz); den manliga erfarna och Stora journalistprisbelönade stjärnreportern som kan göra lite som han vill, och den kvinnliga unga up and coming-skribenten som arbetar lite i motvind.
Det finns något lite exotiskt om hur tidningsredaktioner skildras på film. Den stressiga miljön, det snabba tempot, och ett karaktärsgalleri som alltid nästan går igen: buttra typer, villrådiga vikarier, chefer som varit med om allt och som grädde på moset en lite smått excentrisk chefredaktör (Ingvar Hirdwall) som både lägger sig i och vänder kappan efter vinden. Jag brukar tjata lite om min tidningserfarenhet när jag skriver om tidningsredaktioner på film och arbetet är ju inte helt korrekt skildrat, även om det förstås inte är någon fantasivärld vi får se.
Något som är intressant är att de misstag tidningen gör skildras i mycket stor utsträckning, och Kvällspressen gör stora misstag. Till och med gigantiska misstag, sådana som en tidning aldrig skulle göra i och med att det aldrig skulle gå att släta över dem med någon liten rättelse i nästa dags tidning. Här har alltså Guillou/Persson skruvat till det lite extra, men det blir ju rätt underhållande så klart.
Något annat som är intressant, fast ur en lite mer obehaglig synvinkel är att det refereras flitigt till invandrare som "svartskallar" och "blattar" helt utan att någon karaktär lyfter på ögonbrynen. Uttryckte man sig så helt öppet för bara 18 år sedan?
Trots nästan 20 år på nacken så håller serien ändå en rätt god kvalitet. Den har vissa brister här och där, men i det stora hela är det bra. Välgjort och ganska välspelat och lite förvånande att det inte blev en fortsättning.
Serien har ett stort persongalleri men som huvudpersoner får man räkna reportrarna Per Wennström (Gert Fylking) och Petra Hernberg (Irma Schultz); den manliga erfarna och Stora journalistprisbelönade stjärnreportern som kan göra lite som han vill, och den kvinnliga unga up and coming-skribenten som arbetar lite i motvind.
Det finns något lite exotiskt om hur tidningsredaktioner skildras på film. Den stressiga miljön, det snabba tempot, och ett karaktärsgalleri som alltid nästan går igen: buttra typer, villrådiga vikarier, chefer som varit med om allt och som grädde på moset en lite smått excentrisk chefredaktör (Ingvar Hirdwall) som både lägger sig i och vänder kappan efter vinden. Jag brukar tjata lite om min tidningserfarenhet när jag skriver om tidningsredaktioner på film och arbetet är ju inte helt korrekt skildrat, även om det förstås inte är någon fantasivärld vi får se.
Något som är intressant är att de misstag tidningen gör skildras i mycket stor utsträckning, och Kvällspressen gör stora misstag. Till och med gigantiska misstag, sådana som en tidning aldrig skulle göra i och med att det aldrig skulle gå att släta över dem med någon liten rättelse i nästa dags tidning. Här har alltså Guillou/Persson skruvat till det lite extra, men det blir ju rätt underhållande så klart.
Något annat som är intressant, fast ur en lite mer obehaglig synvinkel är att det refereras flitigt till invandrare som "svartskallar" och "blattar" helt utan att någon karaktär lyfter på ögonbrynen. Uttryckte man sig så helt öppet för bara 18 år sedan?
Trots nästan 20 år på nacken så håller serien ändå en rätt god kvalitet. Den har vissa brister här och där, men i det stora hela är det bra. Välgjort och ganska välspelat och lite förvånande att det inte blev en fortsättning.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Som ni kan se i den gröna rutan på omslaget är Peter Haber med som Carl Hamilton i tre avsnitt, allra mest i det sista avsnittet. Det är lite smått imponerande vilken pondus Haber har i den här rollen. Även Jan Guillous "Ondskan"-karaktär Erik Ponti är med i det sista avsnittet som en Dagens eko-reporter.
2. Både Guillou och Persson dyker upp som sig själva i serien. Guillou har bjudit in Kvällspressens chefredaktör till sitt magasinprogram, och Persson rådfrågas om en gärningsmannaprofil samtidigt som han står och kokar ihop en gräddig sås i ett storkök. Oerhört roligt.
3. Irma Schultz karaktär känns på sätt och vis lite Annika Bengtzon. Kan det vara så att Liza Marklund fick lite inspiration till sin karaktär här som ju också jobbar på en tidning som heter Kvällspressen? Första boken om Annika Bengtzon kom sex år efter tv-serien.
2. Både Guillou och Persson dyker upp som sig själva i serien. Guillou har bjudit in Kvällspressens chefredaktör till sitt magasinprogram, och Persson rådfrågas om en gärningsmannaprofil samtidigt som han står och kokar ihop en gräddig sås i ett storkök. Oerhört roligt.
3. Irma Schultz karaktär känns på sätt och vis lite Annika Bengtzon. Kan det vara så att Liza Marklund fick lite inspiration till sin karaktär här som ju också jobbar på en tidning som heter Kvällspressen? Första boken om Annika Bengtzon kom sex år efter tv-serien.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Gert Fylking (3)
Gert Fylking (3)
