En orgie i sci-fi-referenser
FILMENTrots att "Paul" har Simon Pegg och Nick Frost i huvudrollerna så är det inte den tredje filmen i blood and ice-cream-trilogin, som hittills innehåller "Shaun of the Dead" och "Hot Fuzz". Edgar Wright är inte involverad i "Paul" och det finns dessutom ingen glass i filmen...
Nej, "Paul" är alltså en helt separat film, en komedi om två engelska serienördar - Graeme (Pegg) och Clive (Frost) - som åker till USA. Det första stoppet är på Comic-Con där de får träffa den stora idolen Adam Shadowchild (Jeffrey Tambor) och frossa i den nördvärld de älskar. Sen är det dags för en roadtrip som via Area 51 ska ta dem till Roswell. Men vad händer längs vägen? Jo, de stöter på en livs levande alien. Han heter Paul (med röst av Seth Rogen) och är på flykt och engelsmännen ser ingen annan lösning än att ta med honom i deras husbil.
En stor behållning med "Paul" är just karaktären Paul som är en sarkastisk slacker som röker och lever djävulen. Figuren blir ännu bättre av att Seth Rogens röst passar så perfekt till rollen.
Längs med vägen stöter gänget på en superkristen tjej (Kristen Wiig) som även hon hamnar i husbilen, och efter sig har de en superhemlig agent (Jason Bateman), två klantiga poliser (Bill Hader och Joe Lo Truglio) samt den kristna tjejens pappa (John Carroll Lynch). Det blir en roadtrip och en kamp mot tiden för Paul har ett slutmål på sin flykt: han vill lämna jorden som han varit fast på i över 60 år.
Filmen är ganska kul. Den är inte riktigt lika rolig som jag hade hoppats på och jag stör mig på ett återkommande skämt om att folk tror att Graeme och Clive är homosexuella eftersom män inte kan göra saker tillsammans. Otroligt mossigt och tröttsamt. Då är alla referenser desto roligare. Här finns ett överflöd av referenser, främst till olika sci-fi-filmer och -serier. Allt från repliker som snotts rakt av till miljöer och musik. Den klassiska "Cantina song" från "Star Wars" framförs i en liknande scen fast i en helt ny tappning, till exempel. Väldigt kul om man gillar referenshumor.
Möjligen är det Edgar Wrights prägel jag saknar på filmen. I hans frånvaro är det Greg Mottola ("Supersugen" och "Adventureland") som regisserat och han har en annan stil. Hur som helst är "Paul" en klart godkänd film som jag kommer att se fler gånger.
Nej, "Paul" är alltså en helt separat film, en komedi om två engelska serienördar - Graeme (Pegg) och Clive (Frost) - som åker till USA. Det första stoppet är på Comic-Con där de får träffa den stora idolen Adam Shadowchild (Jeffrey Tambor) och frossa i den nördvärld de älskar. Sen är det dags för en roadtrip som via Area 51 ska ta dem till Roswell. Men vad händer längs vägen? Jo, de stöter på en livs levande alien. Han heter Paul (med röst av Seth Rogen) och är på flykt och engelsmännen ser ingen annan lösning än att ta med honom i deras husbil.
En stor behållning med "Paul" är just karaktären Paul som är en sarkastisk slacker som röker och lever djävulen. Figuren blir ännu bättre av att Seth Rogens röst passar så perfekt till rollen.
Längs med vägen stöter gänget på en superkristen tjej (Kristen Wiig) som även hon hamnar i husbilen, och efter sig har de en superhemlig agent (Jason Bateman), två klantiga poliser (Bill Hader och Joe Lo Truglio) samt den kristna tjejens pappa (John Carroll Lynch). Det blir en roadtrip och en kamp mot tiden för Paul har ett slutmål på sin flykt: han vill lämna jorden som han varit fast på i över 60 år.
Filmen är ganska kul. Den är inte riktigt lika rolig som jag hade hoppats på och jag stör mig på ett återkommande skämt om att folk tror att Graeme och Clive är homosexuella eftersom män inte kan göra saker tillsammans. Otroligt mossigt och tröttsamt. Då är alla referenser desto roligare. Här finns ett överflöd av referenser, främst till olika sci-fi-filmer och -serier. Allt från repliker som snotts rakt av till miljöer och musik. Den klassiska "Cantina song" från "Star Wars" framförs i en liknande scen fast i en helt ny tappning, till exempel. Väldigt kul om man gillar referenshumor.
Möjligen är det Edgar Wrights prägel jag saknar på filmen. I hans frånvaro är det Greg Mottola ("Supersugen" och "Adventureland") som regisserat och han har en annan stil. Hur som helst är "Paul" en klart godkänd film som jag kommer att se fler gånger.
EXTRAMATERIALET
Det är lite beklämmande när filmer inte blir "kompletta" extramaterialsmässigt, och då menar jag inte vad man önskar hade funnits där utan när inslag försvunnit från de utländska utgåvorna. I jämförelse med den engelska blu-ray-utgåvan går vi här miste om en making of och några featuretter. Trist.
I stället får vi en ganska rejäl samling bloopers och ett kollage av Simon Peggs grimascher samt en lite halvmärklig film om Adam Shadowchild, som tydligt innehåller scener som klippts bort ur filmen. Ganska lättsamt alltihop.
Det finns också en kvartslång film om själva karaktären Paul och hur den skapades rent datatekniskt. I denna film finns bilder ur en provscen som gjordes en tid innan den riktiga filminspelningen och i denna scen kan man konstatera att Simon och Nick Frosts karaktärer såg betydligt töntigare ut från första början.
Allt detta kompletteras av ett kommentarspår.
I stället får vi en ganska rejäl samling bloopers och ett kollage av Simon Peggs grimascher samt en lite halvmärklig film om Adam Shadowchild, som tydligt innehåller scener som klippts bort ur filmen. Ganska lättsamt alltihop.
Det finns också en kvartslång film om själva karaktären Paul och hur den skapades rent datatekniskt. I denna film finns bilder ur en provscen som gjordes en tid innan den riktiga filminspelningen och i denna scen kan man konstatera att Simon och Nick Frosts karaktärer såg betydligt töntigare ut från första början.
Allt detta kompletteras av ett kommentarspår.
TRE SAKER
1. Det är väldigt mycket Steven Spielberg-referenser, bland annat till "E.T." och "Närkontakt av tredje graden". Pegg och Frost har beskrivit filmen som ett "kärleksbrev till Spielberg" och lyckades övertala Spielberg till att göra en cameo. Han är i andra änden av telefonen i en rolig flashbackscen.
2. Den replik jag skrattar högst åt är: "A very loud clock, isn't it?" som kommer i en situation när man tänker exakt just det.
3. Det är mycket möjligt att det kan bli en uppföljare i någon form. Både Pegg och Frost har i olika sammanhang uttryckt sin önskan om att göra något mer med karaktärerna.
2. Den replik jag skrattar högst åt är: "A very loud clock, isn't it?" som kommer i en situation när man tänker exakt just det.
3. Det är mycket möjligt att det kan bli en uppföljare i någon form. Både Pegg och Frost har i olika sammanhang uttryckt sin önskan om att göra något mer med karaktärerna.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA