7,5 timmar okomplicerad underhållning
FILMENJag önskar att jag kunde få ut mer av "30 Rock" än jag faktiskt gör. Det är i grund och botten en underhållande och rolig serie, men den lyckas aldrig riktigt komma in under skinnet på mig. Kanske beror det på att jag enbart ser den i boxformat och i och med det konsumerar ett par timmar i stöten i stället för att se ett avsnitt i veckan som "vanligt folk". Det kanske är roten till det onda, jag vet inte, men samtidigt är det det sätt jag helst ser tv-serier på, men det kanske funkar bättre på dramaserier en renodlade komedier.
Att ta sig an en ny säsong av "30 Rock" blir därför inte så mycket mer än, i det här fallet, drygt sju och en halvtimme okomplicerad underhållning som inte ger något bestående intryck. Till exempel så kände jag mig lite lost i boxens första avsnitt då jag inte alls kom ihåg hur den förra slutade, vilket säger en del om hur temporär upplevelsen är. Hur som helst slutade förra säsongen med att Jack Donaghy (Alec Baldwin) gick miste om vd-skapet i GE-koncernen, vilket i stället hamnade i händerna på ärkefienden Devon Banks (Will Arnett) och Jack får börja om från botten. Men han avancerar ruskigt snabbt i hierarkin och är tillbaka i sin gamla position igen, och allt blir som vanligt igen.
Liz Lemon (Tina Fey) har i vanlig ordning fullt upp med att hålla liv i sin tv-serie "TGS with Tracy Jordan" och framför allt hålla isär rivalerna Tracy Jordan (Tracy Morgan) och Jenna Maroney (Jane Krakowski), samtidigt som hon privat kampas med en längtan efter barn och den eviga jakten på kärleken. Det första leder till att hon gör bort sig inför en kortväxt FN-arbetare (Peter Dinklage) och tvingas panikrädda situationen genom att börja dejta honom, och det andra leder så småningom till att hon blir ihop med en perfekt granne (Jon Hamm) som dock visar sig vara rätt oduglig men klarar sig för att han lever i den berömda "snyggbubblan".
Samspelet mellan Jack och Liz är det stora i serien och de har nästan alla scener ihop och det är inte längre det totala motsatsförhållande det var i den första säsongen, utan spinner vidare på den förståelse som uppstod i förra omgången. Detta hindrar dock inte Jack från att fråga sig själv varför han inte har några andra vänner, när Liz sagt något som han inte helt är med på.
Jacks karaktärsutveckling i säsongen går mycket ut på att han försöker komma tillfreds med sina egen familj, som egentligen bara består av en jobbig mamma, men mot slutet av säsongen blir han varse om att den person han kallat sin far inte alls är det och med Liz hjälp hittar han så småningom sin riktiga far, vilken har stor roll i finalavsnittet.
Om jag hade problem att komma ihåg hur förra säsongen slutade, så kommer jag aldrig att glömma hur denna slutar. Finalen är något i hästväg och får resten av säsongen att blekna.
Utvecklingen av "30 Rock" har bland annat lett till att serien blivit ännu mer koncentrerad kring de fem karaktärer vi ser på omslaget, och resten blir allt mer som statister. Mitt favoritexempel är åter igen Lonny Ross som hade en minimal roll i förra säsongen och nu förminskats ytterligare och ses i bild vid kanske två tillfällen. Varför är han ens kvar då?
En annan utveckling är att de karaktärer som är kvar delvis skruvats till ytterligare. Ett ypperligt exempel är NBC-värden Kenneth Parcell (Jack McBrayer) som bara blir konstigare och konstigare. En tydlig utveckling baserat på att han blivit någon sorts fanfavorit. Jag ogillar starkt karaktären och är inte speciellt glad över utvecklingen.
Men succéserien rullar vidare och alldeles strax rullar säsong 5 igång i USA och om ett år eller så får jag veta hur säsong 4 utvecklat serien, men just nu känns det ganska säkert att det blir mer av samma vara.
Att ta sig an en ny säsong av "30 Rock" blir därför inte så mycket mer än, i det här fallet, drygt sju och en halvtimme okomplicerad underhållning som inte ger något bestående intryck. Till exempel så kände jag mig lite lost i boxens första avsnitt då jag inte alls kom ihåg hur den förra slutade, vilket säger en del om hur temporär upplevelsen är. Hur som helst slutade förra säsongen med att Jack Donaghy (Alec Baldwin) gick miste om vd-skapet i GE-koncernen, vilket i stället hamnade i händerna på ärkefienden Devon Banks (Will Arnett) och Jack får börja om från botten. Men han avancerar ruskigt snabbt i hierarkin och är tillbaka i sin gamla position igen, och allt blir som vanligt igen.
Liz Lemon (Tina Fey) har i vanlig ordning fullt upp med att hålla liv i sin tv-serie "TGS with Tracy Jordan" och framför allt hålla isär rivalerna Tracy Jordan (Tracy Morgan) och Jenna Maroney (Jane Krakowski), samtidigt som hon privat kampas med en längtan efter barn och den eviga jakten på kärleken. Det första leder till att hon gör bort sig inför en kortväxt FN-arbetare (Peter Dinklage) och tvingas panikrädda situationen genom att börja dejta honom, och det andra leder så småningom till att hon blir ihop med en perfekt granne (Jon Hamm) som dock visar sig vara rätt oduglig men klarar sig för att han lever i den berömda "snyggbubblan".
Samspelet mellan Jack och Liz är det stora i serien och de har nästan alla scener ihop och det är inte längre det totala motsatsförhållande det var i den första säsongen, utan spinner vidare på den förståelse som uppstod i förra omgången. Detta hindrar dock inte Jack från att fråga sig själv varför han inte har några andra vänner, när Liz sagt något som han inte helt är med på.
Jacks karaktärsutveckling i säsongen går mycket ut på att han försöker komma tillfreds med sina egen familj, som egentligen bara består av en jobbig mamma, men mot slutet av säsongen blir han varse om att den person han kallat sin far inte alls är det och med Liz hjälp hittar han så småningom sin riktiga far, vilken har stor roll i finalavsnittet.
Om jag hade problem att komma ihåg hur förra säsongen slutade, så kommer jag aldrig att glömma hur denna slutar. Finalen är något i hästväg och får resten av säsongen att blekna.
Utvecklingen av "30 Rock" har bland annat lett till att serien blivit ännu mer koncentrerad kring de fem karaktärer vi ser på omslaget, och resten blir allt mer som statister. Mitt favoritexempel är åter igen Lonny Ross som hade en minimal roll i förra säsongen och nu förminskats ytterligare och ses i bild vid kanske två tillfällen. Varför är han ens kvar då?
En annan utveckling är att de karaktärer som är kvar delvis skruvats till ytterligare. Ett ypperligt exempel är NBC-värden Kenneth Parcell (Jack McBrayer) som bara blir konstigare och konstigare. En tydlig utveckling baserat på att han blivit någon sorts fanfavorit. Jag ogillar starkt karaktären och är inte speciellt glad över utvecklingen.
Men succéserien rullar vidare och alldeles strax rullar säsong 5 igång i USA och om ett år eller så får jag veta hur säsong 4 utvecklat serien, men just nu känns det ganska säkert att det blir mer av samma vara.
EXTRAMATERIALET
Gott om extramaterial, men väldigt lite som ger någon djupare behållning. De bortklippta scenerna och fotogalleriet med bilder bakom kulisserna kan man med fördel hoppa över. Liz Lemons tidiga telefonsexreklamfilm (ingår i ett avsnitt), Alec Baldwins "Saturday Night Live"-monolog och Tracy Jordans utbrott (parodi på Christian Bales utbrott från något år sedan) är one time viewings allihop.
Då är det roligare att titta på bordsläsningen av finalavsnittet "Kidney Now!" och se bakomfilmen om hur låten som avslutar avsnittet gjordes.
Sist bland extramaterialet finns några tacktal från när serien vann priser, vilket är lite väl självgott för min smak.
Då är det roligare att titta på bordsläsningen av finalavsnittet "Kidney Now!" och se bakomfilmen om hur låten som avslutar avsnittet gjordes.
Sist bland extramaterialet finns några tacktal från när serien vann priser, vilket är lite väl självgott för min smak.
TRE SAKER
1. Kändisarna verkar nästan stå på kö för att få gästspela - Oprah Winfrey, Jennifer Aniston, Steve Martin, John McEnroe, Salma Hayek, Larry King, John Lithgow, Calvin Klein, Adam West, Steve Buscemi och Alan Alda gör alla större eller mindre roller i säsongen...
2. ...och då har jag inte ens nämnt alla musiker som är med i finalen!
3. Apropå Steve Buscemi så har han regisserat ett avsnitt, dock inte något av de han själv medverkar i som skådis.
2. ...och då har jag inte ens nämnt alla musiker som är med i finalen!
3. Apropå Steve Buscemi så har han regisserat ett avsnitt, dock inte något av de han själv medverkar i som skådis.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Tina Fey (10)
Tina Fey (10)
