Slutet på en lång och lurig resa
FILMENEn av promobilderna inför starten av den sjätte och sista säsongen av "Lost" var en bild på ön med ett stort skynke över sig och texten All mysteries will be revealed. Så är det förstås inte. Alla mysterier får inte sin förklaring och som tittare kan man därför bli en smula besviken. Alla tittare har sannolikt fastnat för olika gåtor som lagts fram under seriens gång och hoppats på att dessa ska förklaras, och jag har mina personliga "favoriter" som inte behandlas och därför förblir just mysterier.
Dock är bilden med ett stort skynke över ön ganska talande. Vad ön egentligen är, är kanske det största mysteriet av dem alla och det får i alla fall sin förklaring.
Det här blir en väldigt knepig recension att skriva. Helst av allt skulle jag vilja avhandla allt och verkligen gå in i detalj, men i stället väljer jag raka motsatsen: nämligen att skriva för en specifik målgrupp, det vill säga den som ännu inte sett säsongen.
Vi börjar dock med att backa till slutet på säsong 5. Efter att ha hoppat runt lite i tiden fann vi våra huvudpersoner uppdelade i två olika läger. De ena var i nutid där John Locke (Terry O'Quinn) förde sitt folk till den mystiska Jacob (Mark Pellegrino), men det visade sig att Locke inte var Locke utan i stället det väsen som vi hittills mest sett som ett svart rökmonster, nu förkroppsligat som Locke. I en flashback fick vi veta att rökmonstret egentligen är en man klädd i svart med någon sorts koppling till Jacob och med en ambition om att hitta ett kryphål så han kan döda Jacob och bli "fri". Detta kryphål visade sig vara att ta över Lockes kropp och manipulera Ben (Michael Emerson) till att just döda Jacob, vilket skedde.
Resten av huvudpersonerna var fast i 70-talet där de planerade att nollställa allt som hänt genom att bränna av en atombomb i en de många energifickor som finns på ön, och därmed förhindra den kedjereaktion av händelser som gjorde att de i framtiden hamnade på ön. Säsongen slutade med att bomben gick av.
När säsong sex börjar är vi tillbaka där allting började, den 22 september, 2004, ombord Oceanic 815 från Sydney till Australien, med skillnaden att planet inte kraschar. Dessutom verkar karaktärernas liv vara annorlunda, alternativa på något sett. För vi som är stora fans av serien blir det rena julafton att återse karaktärer, både stora och små igen. I denna alternativa tidslinje är karaktärerna förstås främlingar för varandra, men en efter en möts de och vissa börjar känna att något är skumt. Minnen av situationer på en konstig ö poppar upp...
Men parallellt med detta är vi kvar på ön. Bomben har briserat men det enda som hände var att de kastades tillbaka till nutid. Gänget är fortfarande uppdelat och det blir allt tydligare att det handlar om två krafter som möts: De som är på Jacobs sida och de som är på Mannen i svarts sida. Samtidigt som våra huvudpersoner börjar bli varse om varför just de hamnat på ön, att det inte är slump utan att det faktiskt finns ett syfte med det, gräver vi djupare i öns mytologi, historien kring Jacob och hans nemesis och vad ön egentligen är. Allting leder fram till en final där krafterna ställs mot varandra en gång för alla.
Det är knepigt när saker tar slut. Det är inte första gången en tv-serie man investerat mycket tid, energi, känslor och funderingar i går i mål och man har sannolikt fantiserat ihop en egen upplösning som man garanterat inte får. Jag kan inte precisera i ord hur jag skulle velat att "Lost" skulle sluta, men det finns inne i mig någonstans. Med det vill jag ha sagt att jag har svårt att tro att någon kommer att känna sig helt tillfredsställd när den sista "Lost"-loggan poppar upp. Du blir kanske nöjd, eller kanske arg. Du blir kanske glad, eller kanske ledsen. Du kommer garanterat att tycka något, och när slutet har sjunkit in lite kanske du tycker något annat.
Det känns ganska konstigt och flummigt att skriva en sådan här svävande recension, men jag vill inte påverka de som ännu inte sett säsongen mer än jag redan gjort. Men; när ni väl sett den, kan ni läsa mina "Lost-teorier" i bloggen (se Tre saker) där jag är betydligt mer detaljerad i mina åsikter.
Dock är bilden med ett stort skynke över ön ganska talande. Vad ön egentligen är, är kanske det största mysteriet av dem alla och det får i alla fall sin förklaring.
Det här blir en väldigt knepig recension att skriva. Helst av allt skulle jag vilja avhandla allt och verkligen gå in i detalj, men i stället väljer jag raka motsatsen: nämligen att skriva för en specifik målgrupp, det vill säga den som ännu inte sett säsongen.
Vi börjar dock med att backa till slutet på säsong 5. Efter att ha hoppat runt lite i tiden fann vi våra huvudpersoner uppdelade i två olika läger. De ena var i nutid där John Locke (Terry O'Quinn) förde sitt folk till den mystiska Jacob (Mark Pellegrino), men det visade sig att Locke inte var Locke utan i stället det väsen som vi hittills mest sett som ett svart rökmonster, nu förkroppsligat som Locke. I en flashback fick vi veta att rökmonstret egentligen är en man klädd i svart med någon sorts koppling till Jacob och med en ambition om att hitta ett kryphål så han kan döda Jacob och bli "fri". Detta kryphål visade sig vara att ta över Lockes kropp och manipulera Ben (Michael Emerson) till att just döda Jacob, vilket skedde.
Resten av huvudpersonerna var fast i 70-talet där de planerade att nollställa allt som hänt genom att bränna av en atombomb i en de många energifickor som finns på ön, och därmed förhindra den kedjereaktion av händelser som gjorde att de i framtiden hamnade på ön. Säsongen slutade med att bomben gick av.
När säsong sex börjar är vi tillbaka där allting började, den 22 september, 2004, ombord Oceanic 815 från Sydney till Australien, med skillnaden att planet inte kraschar. Dessutom verkar karaktärernas liv vara annorlunda, alternativa på något sett. För vi som är stora fans av serien blir det rena julafton att återse karaktärer, både stora och små igen. I denna alternativa tidslinje är karaktärerna förstås främlingar för varandra, men en efter en möts de och vissa börjar känna att något är skumt. Minnen av situationer på en konstig ö poppar upp...
Men parallellt med detta är vi kvar på ön. Bomben har briserat men det enda som hände var att de kastades tillbaka till nutid. Gänget är fortfarande uppdelat och det blir allt tydligare att det handlar om två krafter som möts: De som är på Jacobs sida och de som är på Mannen i svarts sida. Samtidigt som våra huvudpersoner börjar bli varse om varför just de hamnat på ön, att det inte är slump utan att det faktiskt finns ett syfte med det, gräver vi djupare i öns mytologi, historien kring Jacob och hans nemesis och vad ön egentligen är. Allting leder fram till en final där krafterna ställs mot varandra en gång för alla.
Det är knepigt när saker tar slut. Det är inte första gången en tv-serie man investerat mycket tid, energi, känslor och funderingar i går i mål och man har sannolikt fantiserat ihop en egen upplösning som man garanterat inte får. Jag kan inte precisera i ord hur jag skulle velat att "Lost" skulle sluta, men det finns inne i mig någonstans. Med det vill jag ha sagt att jag har svårt att tro att någon kommer att känna sig helt tillfredsställd när den sista "Lost"-loggan poppar upp. Du blir kanske nöjd, eller kanske arg. Du blir kanske glad, eller kanske ledsen. Du kommer garanterat att tycka något, och när slutet har sjunkit in lite kanske du tycker något annat.
Det känns ganska konstigt och flummigt att skriva en sådan här svävande recension, men jag vill inte påverka de som ännu inte sett säsongen mer än jag redan gjort. Men; när ni väl sett den, kan ni läsa mina "Lost-teorier" i bloggen (se Tre saker) där jag är betydligt mer detaljerad i mina åsikter.
EXTRAMATERIALET
"Lost"-boxarna har alltid varit frikostiga med extramaterial, och säsong sex är så klart inget undantag. Det finns dock något bland det som jag direkt kastar mig över med illa dold iver: epilogen "The new man in charge". Denna specialinspelade, ungefär tolv minuter långa epilog ger faktiskt svar på några specifika frågor, men vad den verkligen gör är att framkalla ett sug efter mer. Först när jag ser detta ungefär ett halvår efter att serien gått i mål känner jag hur mycket jag saknar den. Epilogen kunde ha varit betydligt längre, typ tolv timmar!
Boxens stora dokumentär handlar om att göra en sista säsong av en tv-serie, inte enbart av "Lost", utan i det stora hela. Vi följer både skådespelarna och folket bakom serien under hela inspelningsperioden med ett "det här är slutet"-fokus. En stark sekvens är när Jorge Garcia (Hurley) sätter sig ned och läser det sista manuskriptet och fäller en tår när han läst klart, helt klart av olika anledningar. Intressant nog har man bjudit in skapare av andra tv-serier som alla gått i mål med en sista säsong för att dela med sig av sina tankar och erfarenheter. Bland annat finns Shawn Ryan som skapade "The Shield" med här och säger många vettiga saker. En intressant dokumentär, på många olika sätt.
En kortare featurette handlar om det som i storysammanhang kallas "Hjältens resa", vilket inte riktigt översättaren av extramaterialet verkar ha greppat. Hjälterollen i "Lost" avhandlas ur en rad olika vinklar. En annan kortare featurette handlar om den alternativa världen, flashsideways, i säsongen. Även dessa två featuretter är intressanta och bra.
"Lost on location" är seriens smarta bakomfilmer som skildrar olika delar av skapandet fokuserat kring ett avsnitt. Jag gillar verkligen det här upplägget där det både blir brett och väldigt fokuserat på en och samma gång. Väldigt bra.
En samling bortklippta scener och lite bloopers finns även att se, samt den numera traditionsenliga resumén över allt som hänt på åtta minuter och femton sekunder. Kopplar man upp sig via nätet kan man ta del av något som heter "Lost University".
Det man så klart saknar i denna sista säsongsbox är den där gigantiska dokumentären som berättar allt om hur serien skrevs, hur mycket som var planerat, och när det planerades och som ger svar på alla de där frågorna man hade. Men en sådan finns inte. Skaparna Damon Lindelof och Carlton Cuse har varit väldigt måna om att inte alls prata mer om "Lost" efter att serien slutade, och framför allt inte avslöja något om processen bakom serien, vilket så klart är tråkigt, men samtidigt ökar på mystiken ytterligare. Dock figurerar de i ett par kommentarspår i boxen, varav jag har lyssnat på deras sista till det mycket viktiga avsnittet "Across the sea". Även om Damon och Carlton skämtar en hel del, så kommer det fram ganska mycket intressant information som utökar upplevelsen.
Boxens stora dokumentär handlar om att göra en sista säsong av en tv-serie, inte enbart av "Lost", utan i det stora hela. Vi följer både skådespelarna och folket bakom serien under hela inspelningsperioden med ett "det här är slutet"-fokus. En stark sekvens är när Jorge Garcia (Hurley) sätter sig ned och läser det sista manuskriptet och fäller en tår när han läst klart, helt klart av olika anledningar. Intressant nog har man bjudit in skapare av andra tv-serier som alla gått i mål med en sista säsong för att dela med sig av sina tankar och erfarenheter. Bland annat finns Shawn Ryan som skapade "The Shield" med här och säger många vettiga saker. En intressant dokumentär, på många olika sätt.
En kortare featurette handlar om det som i storysammanhang kallas "Hjältens resa", vilket inte riktigt översättaren av extramaterialet verkar ha greppat. Hjälterollen i "Lost" avhandlas ur en rad olika vinklar. En annan kortare featurette handlar om den alternativa världen, flashsideways, i säsongen. Även dessa två featuretter är intressanta och bra.
"Lost on location" är seriens smarta bakomfilmer som skildrar olika delar av skapandet fokuserat kring ett avsnitt. Jag gillar verkligen det här upplägget där det både blir brett och väldigt fokuserat på en och samma gång. Väldigt bra.
En samling bortklippta scener och lite bloopers finns även att se, samt den numera traditionsenliga resumén över allt som hänt på åtta minuter och femton sekunder. Kopplar man upp sig via nätet kan man ta del av något som heter "Lost University".
Det man så klart saknar i denna sista säsongsbox är den där gigantiska dokumentären som berättar allt om hur serien skrevs, hur mycket som var planerat, och när det planerades och som ger svar på alla de där frågorna man hade. Men en sådan finns inte. Skaparna Damon Lindelof och Carlton Cuse har varit väldigt måna om att inte alls prata mer om "Lost" efter att serien slutade, och framför allt inte avslöja något om processen bakom serien, vilket så klart är tråkigt, men samtidigt ökar på mystiken ytterligare. Dock figurerar de i ett par kommentarspår i boxen, varav jag har lyssnat på deras sista till det mycket viktiga avsnittet "Across the sea". Även om Damon och Carlton skämtar en hel del, så kommer det fram ganska mycket intressant information som utökar upplevelsen.
TRE SAKER
1. Medan säsongen pågick skrev jag efter varje avsnitt ned mina tankar och teorier i ett antal blogginlägg. Här finns de.
2. Det finns rätt många påskägg bland menyerna på både DVD:n och blu-rayen. Se Lostpedias sida om boxen för hjälp med att hitta rätt.
3. Även om det kan vara väldigt svårt att se på den lilla omslagsbilden till höger, så måste jag ändå säga att jag gillar hur John Locke står i mitten som en vattendelare med ryggen mot kameran. Snyggt!
2. Det finns rätt många påskägg bland menyerna på både DVD:n och blu-rayen. Se Lostpedias sida om boxen för hjälp med att hitta rätt.
3. Även om det kan vara väldigt svårt att se på den lilla omslagsbilden till höger, så måste jag ändå säga att jag gillar hur John Locke står i mitten som en vattendelare med ryggen mot kameran. Snyggt!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Naveen Andrews (4)
Naveen Andrews (4)
